Ett storkrig har igångsatts i Mellanöstern. Det kan leda
till oöverskådliga, oberäkneliga och katastrofala
konsekvenser i hela regionen. Det finns också en risk att
krigsbranden sprider sig till andra delar av världen.
Kriget löser inga konflikter i Mellanöstern utan
förvärrar dem.
Iraks angreppskrig är ett brott mot freden. Irak måste
därför ovillkorligen lämna Kuwait. Terorrbombningarna
mot civilbefolkningen i Israel måste upphöra omedelbart.
Ett kollektivt säkerhetssystem är av stor betydelse för att
upprätthålla fred i världen. En ovillkorlig förutsättning för
att det skall fungera är att det upprätthålls strikt och med
konsekvens i alla sammanhang. Om så inte sker undergrävs
trovärdigheten.
All aggression och ockupation som förekommer i
Mellanöstern måste upphöra och nationellt
självbestämmande och oberoende garanteras alla länder
och folk, även det palestinska folket. Garantier måste ges
för att USA och dess allierade lämnar arabiskt territorium
så snart Irak utrymmer Kuwait.
Kriget och konflikterna i Mellanöstern kräver särskilda
åtgärder av extraordinärt slag.
Inkonsekvensen i USAs och andra länders agerande är
uppenbar i Mellanöstern. En följd därav har blivit en
dubbelmoral, som är ohållbar.
Det går inte att världssamfundet har olika måttstock
beroende på vilket land som angriper, om det är Irak eller
Israel, USA eller Sovjetunionen. Folkrätten gör ingen
sådan skillnad.
Det är främst genom att undanröja konfliktorsaker och
genom att förhandla, som konstruktiva och varaktiga
fredliga lösningar kan uppnås.
I den utsträckning FN-sanktioner har tillgripits eller
kommer att tillgripas i allmänhet och nu i Mellanöstern i
synnerhet måste de genomföras med konsekvens och
ihärdighet för att uppnå fred. De ekonomiska sanktionerna
mot Irak borde ha fått verka under längre tid.
Under lång tid har frågan om en internationell
Mellanöstern-konferens under FNs ledning stått på
dagordningen. Men något beslut har inte fattats därom.
I det nu uppkomna läget måste ett eldupphör följas av
en breddad sådan konferens utan vidare dröjsmål. Därvid
bör de olika akuta konflikterna i området behandlas, främst
de som rör ockupationerna i Kuwait, Västbanken, Gaza och
Libanon. Israel bör garanteras erkända och säkra gränser.
FNs säkerhetsråd har beslutat att ge fullmakt (delegera)
åt de stater ''som samarbetar med Kuwaits regering'' att
tillgripa ''alla nödvändiga medel'' inklusive möjligheten att
tillgripa militära åtgärder. Härigenom tvingas emellertid
inte FNs andra medlemmar till militära åtgärder då § 42 i
FN-stadgan inte åberopats i FN-resolutionen nr 678. Det är
nödvändigt att FNs säkerhetsråd tar upp förnyade
diskussioner om denna delegering att använda militära
åtgärder.
Det är av största vikt att stormakterna upprätthåller FN-
stadgans anda och mening, som är att skapa fred och
säkerhet, stabilitet och rättvisa i världen. FN kom till för att
rädda kommande generationer från krigets gissel.
Det humanitära biståndet måste utökas och lämnas till
alla behövande oberoende av i vilket land de befinner sig.
Det betyder att Iraks befolkning inte får undantas.
Internationella Röda Korset och FNs flyktinghjälp kan med
ökade resurser göra stora insatser.
Svenska regeringen liksom alla FN-medlemmar måste
nu aktivt verka för vapenvila och förhandlingar, fred och
säkerhet i Mellanöstern. Sverige måste fortsätta att aktivt
verka för en Mellanösternkonferens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den aktivt verkar för att
stoppa kriget,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en FN-ledd internationell
Mellanösternkonferens,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av humanitära insatser i
Mellanöstern.
Stockholm den 25 januari 1991
Anita Johansson (s)
Margareta Persson (s)
Margareta Winberg (s)
Lennart Nilsson (s)
Ulla-Britt Åbark (s)