Över hela den här motionen ligger slagskuggan av det
nyss utbrutna kriget i Mellersta Östern. Irak och Iran har
ännu inte hämtat sig sedan det bittra krig de utkämpade mot
varandra på 80-talet och stora delar av samma område är nu
utsatta för förintelsevapen av ännu ej skådat slag.
Förtrycket av minoriteter finns på många håll i världen.
Det följer överallt samma mönster. Mänskliga rättigheter
kränks, naturen skövlas, tvångsförflyttningar, språkligt
förtryck, utbildningsförtryck, fängelse, tortyr,
''försvinnanden'' och mord utförda av dödsskvadroner är
inte ovanligt.
När man tänker på minoriteter, tänker man först på
mindre grupper, såsom samer, Kosovoalbaner, ungrare i
Rumänien, men även kurderna med sina c:a 25 miljoner
lever i minoritet i sina länder. Kurderna är ett av de största
och äldsta folken i Mellersta Östern och de lever i minst sex
länder. Turkiet, Iran, Irak, Syrien, Sovjet och Libanon.
Trots århundradenas frihetskamp har de bevarat sin
värdighet, sin tro på framtiden och sina krav att få tala sitt
språk, utöva sin kultur och bo i sitt land Kurdistan.
De har bott i Kurdistan i årtusenden, men har gång på
gång förföljts och mist sina rättigheter. Vid fredsfördraget i
Lausanne 1923 delades Kurdistan och fick sina onaturliga
gränser, och trots löfte om viss autonomi ökade förtrycket
ytterligare. I dag ser det svårare ut än någonsin.
De förhållanden kurderna lever under är helt
oacceptabla.
I Iran har utomrättsliga avrättningar, tortyr och
fängslanden bara ökat under Khomeiniregimens tid. Efter
upphörandet av kriget med Irak har straffaktioner vidtagits
ytterligare. Under kriget stödde kurder från Iran Irak och
vice versa. En stor del av kriget utkämpades också på
kurdernas område.
I Irak hade kurderna vissa rättigheter före Iran--Irak-
kriget med egna skolor och rätt att utöva sin kultur, men
hela den påstådda autonomin har utmynnat i
folkmordsliknande terror. Efter vapenstilleståndet vände
sig vreden både i Irak och Iran mot de egna kurderna. Irak
gasbombade många städer och byar i sitt eget land varav
Halabja är det mest kända namnet. Halabja bombades 16
mars 1988, hundratusentals kurder flydde till Turkiet och
Iran, där de nu bor i läger, som mest är fängelser, under
hungersnöd och hot om tillbakasändande. I Turkiet har
förgiftningar av bröd förekommit i två läger och man låter
inte UNHCR eller Röda Halvmånen aktivt stödja och
hjälpa flyktingarna. Lägren bör ställas under FN:s beskydd
och flyktingarna erbjudas en framtid i Turkiet eller i andra
länder.
Irak har tvångsförflyttat invånarna i 4 000 byar och
mindre städer. Man har tömt hela områden på sin kurdiska
befolkning nära Turkiets och Irans gränser. 30--40 km är
ödelagt land. Det var Iraks bördigaste områden för här
fanns vatten i det annars till stor del ökenliknande
landskapet. När man ser de övergivna och nedrivna byarna,
där bäckar rinner fram under valvbågar av frukt och
mandelträd vill man helst gråta. Övergivna hus, odlingar
och kvarvarande husgeråd visar med vilken hast
människorna tvångsförflyttats till nya bosättningar nere på
slätten utan skugga, arbetstillfällen eller sina vanda
uppgifter. Många har också fängslats och ytterligare andra
sitter i läger i södra Irak. Ett stort antal har också
''försvunnit''.
I Turkiet med sina 15 miljoner kurder pågår liknande
terror. Här beskyller man PKK för att vara en
terrororganisation och under täckmantel att bekämpa
terrorismen bekämpas det kurdiska folket.
Motsvarande tvångsförflyttningar har skett från
gränsområderna mot Irak, som Irak utfört på andra sidan
gränsen. Turkiet har uppmärksammat världssamfundets
lama protester mot Iraks gasbombningar, barntortyr och
övriga övergrepp mot kurder och oppositionella. Nu pågår
liknande aktioner i Turkiet och bl.a. Sverige talar om en
demokratisk utveckling. Den finns enbart på papperet och
i undertecknade konventioner.
Den största delen av Kurdistan ligger i Turkiet. Trots att
det finns 15 miljoner kurder i turkiska Kurdistan har Turkiet
aldrig ens erkänt att kurder existerar. De kallas bergsturkar.
Sedan mitten av 80-talet har den turkiska staten
upprättat speciella styrkor enbart i kurdiska områden. Man
har även utsett en speciell guvernör över Kurdistan med
vittgående befogenheter. Han ansvarar för hela det
kurdiska området och kallas bland folket
''superguvernören''. Inga guvernörer i de turkiska
områdena har samma befogenheter. Alla vet numera att
talet om jämlikhet inför lagen bara är läpparnas
bekännelse.
Turkarna har även organiserat en väpnad milis, så
kallade ''byvakter''. Den består av kurder som är fientligt
inställda till gerillaverksamheten i Kurdistan. Ofta
rekryteras analfabeter och outbildade fattiga människor
som välkomnar ett ekonomiskt tillskott till familjens
försörjning. Även samarbetsvilliga kurdiska stammar ingår
i milisen. Genom hot och utpressning från
säkerhetsstyrkorna tvingas många bli byvakter. Om någon
vägrar, väntar misshandel, trakasserier och beskyllningar
för PKK-sympatier. Syftet med dessa styrkor är framför allt
att låta kurderna mörda varandra och på det viset skapa
fiendskap inom den kurdiska befolkningen. Många seriösa
bedömare menar att livsvillkoren för det kurdiska folket i
Turkiet blir sämre för varje dag.
Den 9 april 1990 infördes undantagslagar i regionen
d.v.s. Kurdistan. Provinsguvernören (Kozakcioglu) har fått
utökade befogenheter som preciseras i 10 paragrafer.
De handlar bl.a. om att stoppa strejker, lockouter,
yttranden, omröstningar och liknande fackliga aktiviteter
eller belägga dem med tillstånd. Yttrandefriheten är starkt
begränsad, tidningar läggs ner och t.o.m. tryckeriernas
personal fängslas och torteras. Mer än 2 700
journalister har fängslats sedan 1983 före dessa
lagars genomförande. Det är ett rekord som är svårt att slå.
Tvångsförflyttningar har satts i system och befolkningen
från ett okänt antal byar har utan egendom eller
bosättningsmöjligheter bara drivits från sina hem. De lever
nu i tält under oerhört svåra förhållanden.
Enligt paragraf 4 får åtal inte väckas mot dem som i
enlighet med denna lag använder sina befogenheter
tilldelade av guvernörer och inrikesministeriet.
Denna paragraf öppnar för godtyckligt förtryck, något
som också registrerats från Mänskliga Rättighets-
organisationer, Amnesty och andra oberoende källor.
Sedan dessa undantagslagar antogs har förtrycket trappats
upp. Det är krig i Kurdistan och landet lyder under
krigslagar. I augusti skrev Turkiet till MR i Strasbourg och
anförde att de ej ämnar iakttaga MR längre i Kurdistan. Det
uppmärksammades ytterst litet i Gulfkrisens skugga. De
har visserligen inte heller tidigare respekterat MR men
ansökan är otroligt betecknande för läget idag. Sverige kan
inte längre tro på de dimridåer som läggs ut för att dölja det
pågående folkmordet.
Stoppa folkmordet på kurderna i turkiska Kurdistan och
kräv att MR upprätthålls! Ta fram dessa förhållanden vid
förhandlingar om våra handelsförbindelser.
Exporten till t.ex. Turkiet uppgick 1989 till 1 136
miljoner och importen var 740 miljoner. Nu
diskuteras också frihandel EFTA-Turkiet.
Frågan om de kommunarresterade kurderna i Sverige
måste få sin slutliga lösning. Dessa människors frihet har
varit beskuren alltför länge utan rättegång. Kanske även
Europarådet anser, att kommunarresten varat under så lång
tid, att det är ett frihetsberövande. Först då kan en
rättegång hållas.
Dessutom vädjar motionärerna om att bedömningen av
turkiska flyktingars asylskäl omvärderas. Sverige bör verka
för att en särskild rapportör tillsätts, som skall övervaka, att
Turkiet efterlever sina internationella åtaganden, när det
gäller tortyr och mänskliga rättigheter.
I Syrien finns ca 900 000 kurder, som också lever under
förföljelse, åsiktsförtryck, hot om fängelse och tortyr.
Iran, Irak, Syrien och Turkiet behöver komma upp på
dagordningen i FN:s kommission om de Mänskliga
Rättigheterna och Turkiet dessutom i Europarådet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall ta
upp kurdfrågan i sin helhet i FN med den bakgrund som
behandlas i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige tar upp
Turkiets behandling av sin kurdiska befolkning i
Europarådet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tortyr, fängslande och
avrättningar i Iran, Irak, Syrien och Turkiet och att
internationella initiativ för en humanisering tas,
4. att riksdagen begär att regeringen hos FN begär att
UNHCR skall ta över ansvaret för de kurdiska
flyktinglägren för irakiska flyktingar i Turkiet och Iran,
5. att riksdagen begär att regeringen verkar för att en
särskild rapportör tillsätts för Turkiets efterlevande av
konventioner och andra internationella åtaganden,
[att riksdagen hos regeringen begär en slutlig lösning av
den svenska kommunarresten,1]
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om situationen i Turkiet och därav
följande asylskäl hos asylsökande från Turkiet.
Stockholm den 24 januari 1991
Ragnhild Pohanka (mp)
Inger Schörling (mp)
Lars Norberg (mp)
Eva Goe s (mp)
Kent Lundgren (mp)
Anna Horn af Rantzien (mp)