En snar fredlig politisk lösning av konflikten i Kambodja är nödvändig. Framsteg har uppnåtts i förhandlingarna mellan stormakterna genom att ett avtal dem emellan träffats. Men de röda khmerernas agerande utgör nu det allvarligaste hindret för att uppnå en överenskommelse mellan de kambodjanska parterna. De röda khmerernas aktivitet, som drabbar civilbefolkningen mycket hårt, har exponerats på ett upprörande sätt i ett TV-program nyligen.
Det finns därför risk för att det nybildade högsta nationella rådet, bestående av parterna i Kambodja, inte kommer att fungera och att därmed de fem stormakternas plan för en fredlig lösning omintetgörs. Detta skulle också leda till att företrädare för högsta nationella rådet inte kan inta Kambodjas plats i FN.
Det Demokratiska Kampuchea, där de röda khmererna har en avgörande maktposition, har alltjämt säte i FN. Oavsett utgången av förhandlingar mellan de kambodjanska parterna måste detta förändras. Det är ohållbart att de röda khmererna intar nuvarande position i FN.
Om en lösning inte kan nås bör Sverige verka för att Kambodjas plats intas av Phom Phen-regeringen eller i vart fall att platsen står obesatt.
Tusentals civila dör eller lemlästas av olika typer av trampminor som de röda khmererna ständigt placerar ut i olika delar av Kambodja. Syftet med dessa minor är främst att stympa utan att döda. Det är en viktig humanitär uppgift att oskadliggöra dessa minor. Det finns avancerad teknisk utrustning med vars hjälp detta skulle kunna ske. Den finns emellertid inte tillgänglig i Kambodja och det är angeläget att Sverige -- eventuellt tillsammans med andra länder -- bidrar till att sådan utrustning ställs till förfogande och att utbildningsinsatser görs för att Kambodja självt skall kunna hantera denna utrustning.
De röda khmerernas folkmord efter Indokinakrigets slut sätter alltjämt djupa spår i den kambodjanska samhället, som präglas av stor fattigdom. Internationella samfundet har ett ansvar för att verkningsfullt bistånd lämnas till Kambodja och till folkmordets och krigets offer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt skall medverka till en fredlig lösning av Kambodjakonflikten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall agera i fråga om Kambodjas representation i FN,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige för egen del och internationellt skall verka för att biståndet till Kambodja ökar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall ge Kambodja särskilt stöd för att oskadliggöra minor som utplacerats i olika delar av landet.
Stockholm den 25 januari 1991 Ulla-Britt Åbark (s) Lennart Nilsson (s)