Det finns en väl utarbetad strategi från den turkiska
regimen om hur man skall bemöta kritiken från Europa om
regimens brott mot mänskliga rättigheter.
Strategin går ut på att dels ge ekonomiska fördelar till
det aktuella landet genom att underlätta för kapital och
industriinvesteringar, dels att lova förbättringar och
reformer.
Genom att etablera kapital och industrikontakter skapar
man ett slags beroendeförhållande mellan länderna, vilket
även kan antas innebära större tålamod i väntan på
förbättringar som Turkiet lovat.
I ''Europa Utsikt'' nr 10 skrivs att EFTA-länderna
inledde förhandlingar med Turkiet den 22 november 1990.
Målet är att alla handelshinder för industrivaror ska
avvecklas. Det befaras att EFTA kommer att diskrimineras
eftersom alla handelshinder mellan EG och Turkiet
kommer att vara borta 1996 genom en särskild tullunion.
Av den svenska importen från Turkiet är redan 60% helt
tullfria. Vidare påpekas i tidningsartikeln att Turkiet
bedöms vara en potentiell, mycket intressant marknad för
den svenska industrin. Den svenska exporten till Turkiet
uppgick 1989 till 1 136
miljoner kronor, huvuddelen verkstadsprodukter.
Värdet av importen var 740 miljoner kronor.
Brott mot mänsklig rätt
Turkiet har fortfarande dödsstraffet kvar. Ca 300
dödsdömda sitter i landets fängelser däribland barn i 14--15
års ålder. Turkiet har även meddelat att landet avser att
börja verkställa dödsdomar.
Amnesty International har i många år slagit larm om den
utbredda tortyren i landets fängelser och polisstationer.
Turkiets svar på den kritiken har varit att man har problem
med outbildade poliser, en ursäkt som på vissa håll även
godtagits här i Sverige.
En särskild kommitté från Europarådet har nyligen
besökt Turkiet för att undersöka förhållandet i landets
fängelser och polisstationer. Deras rapport är
sekretessbelagd och Turkiet bestämmer själv om den får
publiceras i sin helhet. Turkiet har även begärt att
Europarådet skall medge undantag från en rad
bestämmelser i konventionen om mänskliga rättigheter i de
kurdiska provinserna. Det handlar om rätt till personlig
frihet, rätt till domstolsprövning, rätt till skydd för privat-
och familjeliv, rätt till yttrande och föreningsfrihet. Turkiet
har aldrig följt konventionen, men försöker nu att även få
sina överträdelser sanktionerade av Europarådet.
Förtrycket av kurderna
Nationalismen genomsyrar landets lagar och gör det
omöjligt för någon grupp att hävda att de har en egen
kultur. Lagarna gör det också omöjligt för något politiskt
parti att arbeta för att exempelvis kurderna skall få
kulturella rättigheter. Det partiet riskerar att förbjudas.
För att kunna styra eventuella kritiska röster i
parlamentet har Turkiet infört en Nationell Ed för
presidenten och riksdagsledamöterna. Vid parlamentets
öppnande skall alla, oavsett partitillhörighet, svära ed på att
följa Mustafa Kemals principer; rikets och statens
odelbarhet, att arbeta mot separatism.
Förbudet mot fria fackföreningar och politiska partier på
vänsterkanten innebär att flera grupper drabbas av dessa
inskränkningar av de mänskliga rättigheterna. I april 1990
införde Turkiet rena krigslagar med stora inskränkningar i
tryckfriheten, rätt att tvångsförflytta människor i de östra
provinserna (Kurdistan), förbud mot strejker m.m.
Det mest uppseendeväckande är lagparagrafen som
säger att besluten enligt dessa lagar inte kan överklagas.
Många författare och tidningsansvariga sitter nu i fängelse
dömda efter dessa lagar.
Den hårda behandlingen av oppositionella gäller
naturligtvis i hela Turkiet, men kurderna drabbas hårdast.
Sedan mitten av 80-talet har den turkiska staten upprättat
speciella styrkor i de kurdiska områdena, med en speciell
guvernör som har mycket långtgående befogenheter.
Byvaktssystemet
Turkarna har även organiserat en väpnad milis, så
kallade ''byvakter''. Den består dels av kurder som är emot
gerillaverksamheten i Kurdistan, dels av fattiga ofta
analfabeter som välkomnar ett ekonomiskt tillskott till
familjeförsörjningen. Men oftast försöker militärpoliserna
att genom hot och utpressning tvinga människor att bli
byvakter.
Om någon vägrar väntar misshandel och beskyllningar
för PKK- sympatier. Det har även rapporterats att man
skjutit personer för att de vägrat bli byvakter. Många av de
flyktingar som kommer till Sverige har uppgett
byvaktshotet som en av flyktorsakerna. Detta skäl har inte
tagits på allvar av vare sig SIV eller regeringen.
Många seriösa bedömare hävdar att livsvillkoren för det
kurdiska folket i Turkiet blir sämre för varje dag. Genom
Mänskliga Rättighetsorganisationen i Kurdistan kommer
uppgifter om hur godtyckligt och brutalt människor på
landsbyggden behandlas, med tvångsförflyttningar, mord,
misshandel och tortyr.
I städerna kan exempelvis säkerhetspolisen arrestera
folk som bär röd skjorta eller grön slips. De arresterar även
bilister som på sina fordon har färgerna gult, rött och grönt,
den kurdiska flaggans färger. Enligt säkerhetspolisens
turkiska logik bör inte dessa färger förekomma i
färgutbudet.
Åtgärder mot Turkiet
Detta är 1990-talets Turkiet. Ett land som är medlem i
Europarådet, i ESK och som söker medlemskap i EG.
Självklart kan inte detta accepteras! Sverige bör därför
agera i Europarådet och i FN för att ett samlat grepp tas mot
Turkiet och dess allvarliga förbrytelser mot mänskliga
rättigheter.
Om förtrycket i Turkiet kan man läsa i många rapporter
från olika organisationer som arbetar för mänskliga
rättigheter. Reflexmässigt förnekar Turkiet anklagelserna.
Det väsentliga i sammanhanget är dock inte vad de
turkiska myndigheterna säger utan snarare hur de svenska
och de europeiska länderna ställer sig till dessa rapporter.
Skall man försöka förstå förtryckaren eller ställa sig på de
förtrycktas sida. Skall man ställa sig på diktaturens sida eller
på de demokratiska krafternas sida.
Det gäller att ta ställning till situationen vad gäller frihet
och mänskliga rättigheter i Turkiet som i andra delar av
Europa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige inom Europarådet,
ESK, och i FN bör arbeta för att upphäva dödsdomarna i
Turkiet så att undantagstillstånd och undantagslagar
upphävs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i Europarådet
motverkar Turkiets begäran om att få göra avsteg från MR-
konventionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör anmäla Turkiet
till Europadomstolen för brott mot tortyrkonventionen
samt i FN agera för att landet blir föremål för särskild
rapportör.
Stockholm den 24 januari 1991
Bertil Måbrink (v)
Berit Eriksson (v)
Bengt Hurtig (v)
Gudrun Schyman (v)
Lars Werner (v)