Ingenting pekar på att några förbättringar har skett i Iran
efter Ayatollah Khomeinis död, vapenvilan i augusti 1988
eller fredsfördraget i augusti 1990.
Grova brott mot de mänskliga rättigheterna fortsätter i
samma utsträckning som tidigare. Offentliga avrättningar är
stående inslag i den iranska vardagen. Med jämna
mellanrum kommer rapporter om avrättningar även i våra
massmedier. Orsaken till avrättningarna sägs vara
narkotikabrott. Den samlade oppositionen hävdar att detta
är osanning och endast en förevändning för att avrätta
oliktänkande.
Tyvärr är den verkliga situationen den som oppositionen
hävdar. Merparten av avrättningarna sker dessutom efter
mycket summariska rättegångar. Sedan den islamiska
republiken grundades 1979 sitter tusentals politiska fångar i
de iranska fängelserna och antalet växer.
Ett ganska typiskt exempel på en politisk fånge är den
unga kurdiska mannen N. Rahehag som greps för sju år
sedan, när han deltog i ett politiskt möte hos en förbjuden
politisk organisation. Han var då endast fjorton år gammal
och dömdes till 25 års fängelse. Han sitter fortfarande i
fängelse och väntar på att bli frigiven i anslutning till det
årliga firandet av ayatollornas revolution, eftersom man då
brukar frige ett antal fångar.
Tortyr och övergrepp
I fängelserna förekommer tortyr, skenavrättningar och
andra grova övergrepp. Anhöriga nekas att besöka sina
fängslade anförvanter. När avrättningar äger rum meddelas
de anhöriga bara i bästa fall. I många fall förtigs vad som
hänt med fången. Unga kvinnor som skall avrättas våldtas
av fängelsepersonalen före avrättningen med motiveringen
att de annars hamnar i himlen om de är oskulder när de dör.
Listan över hemskheter kunde göras mycket lång med
hjälp av alla de rapporter som finns att tillgå från olika
politiska och mänskliga rättighetsorganisationer.
En pinsam tystnad över de grova brott mot mänskliga
rättigheter som mullaregimen i Iran gör sig skyldig till råder
från regeringar i både öst och väst. Sverige har en skyldighet
att ge röst åt protesterna.
Västs stöd till Iran
Det kan konstateras att Iran, nu när kriget med Irak är
slut, är ett intressant land att göra affärer med. Under
upptrappningen av kriget i Mellanöstern blev det även
intressant för USA och andra länder att få Irans stöd i
konflikten.
Därför har handel, industriinvesteringar,
handelskrediter och diplomatiska förbindelser med Iran
mycket kraftigt utökats från många länder, så också från
svensk sida. Även Världsbanken väntas bevilja Iran ett lån
på 250 miljoner dollar. Diplomatiska källor uppger att Irans
stöd till FNbeslutet om handelsbojkott mot Irak har banat
väg för lånet.
Iran meddelade i FN under höstsessionen 1989 att den av
FN utsedde särskilde rapportören för mänskliga rättigheter
skulle släppas in i landet. Detta resulterade i att kritiken
mot Iran uteblev.
Den rapport som sedan framlades till MR-
kommissionen har starkt kritiserats av oppositionen i Iran,
så även resolutionen avseende rapportörens rapport som
antogs av MR-kommissionen.
Efter den särskilde rapportörens andra resa och den
rapport som han då skrev har krav från oppositionella i och
utanför Iran ställts på att rapportören skall bytas ut. Sverige
bör instämma i det kravet.
Motverka regimen
Den iranska mullaregimen har en väl utbyggd
internationell agentverksamhet för att spåra, förfölja och
även mörda regimmotståndare som flytt till andra länder.
Det har vi även här i Sverige fått erfara vid flera tillfällen.
Av utvecklingen i Irak och det nu i januari pågående
kriget i Mellanöstern borde vi ha lärt hur diktaturer och
deras envåldshärskare fungerar.
Vänsterpartiet anser att handeln med Iran skall hållas på
lägsta möjliga nivå och att initiativ i form av regeringsledda
handelsdelegationer inte skall tas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige skall verka för att Irans brott mot de mänskliga
rättigheterna skall uppmärksammas i alla relevanta
internationella sammanhang,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige i FN skall verka för att MR-kommissionens
rapportör i Iran byts ut,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige skall verka för att Iran inte beviljas lån från
Världsbanken, på grund av Irans brott mot de mänskliga
rättigheterna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att regeringen bör verka för att handeln med Iran och
ekonomiska åtaganden i Iran bör hållas på en låg nivå.
Stockholm den 24 januari 1991
Bertil Måbrink (v)
Bengt Hurtig (v)
Berith Eriksson (v)
Gudrun Schyman (v)
Lars Werner (v)