Kriget i Västsahara har pågått i snart 15 år. Frågan om
Västsaharas självständighet har varit på FN:s dagordning
ännu längre. År 1966 lovade Spanien västsaharierna
självbestämmande efter påtryckning av FN. Då tändes ett
hopp som lever än i dag.
Spanien infriade dock aldrig sitt löfte utan lät Marocko
och Mauretanien överta rollen som kolonialmakter.
Befrielseorganisationen Polisario Front proklamerade den
Sahariska Arabiska Demokratiska Republikens (SADR)
exilregering den 27 februari 1976. Samtidigt förklarades
krig mot ockupationsmakterna. År 1979 drog sig
Mauretanien ur konflikten.
I juni 1981 antog OAU (Organisation of African Unity)
en plan för eldupphör och folkomröstning under FN:s
överinseende om regionens framtid. Chanserna för att
genomföra denna plan kollapsade 1984 när Marocko drog
sig ur OAU i protest mot att SADR fick delta som fullvärdig
medlem.
FN:s generalsekretare har aktivt försökt få till stånd
samtal mellan Polisario och Marocko om Västsaharas
framtid. FN:s generalförsamling har också tagit en rad
resolutioner om att parterna ska förhandla om eldupphör
och regler för folkomröstning.
Marocko har hittills gjort allt för att förhala dessa
förhandlingar. I stället inriktar man sig på att
''marockanisera'' de västsahariska ungdomarna och
förstärka den gigantiska befästa försvarslinjen ''muren''
genom hela landet för att i lugn och ro kunna tömma
kolonin på dess naturresurser -- främst fosfater. Polisario
smutskastas och anklagas för samröre med
''terroristorganisationer''.
Tusentals ungdomar är försvunna ''kidnappade'' till
Marocko och några har lyckts fly tillbaka hem och kunnat
berätta om övergrepp och förtryck. Här måste tas
internationella initiativ inom FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna.
Sverige bör ompröva sitt bistånd till Marocko så länge
brott mot MR fortgår mot västsaharierna och de inte aktivt
är villiga att stödja en folkomröstning.
Konflikten har medfört att cirka 200 000 saharier
tvingats fly till södra Algeriet, där de lever i flyktingläger.
Lägren är mycket väl organiserade av dess invånare, men
bristen på förnödenheter är stor. Tälten utsätts för stora
påfrestningar och måste bytas ut efter hand. Likaså är det
en förutsättning för sahariernas överlevnad att de kan
transportera förnödenheter från Alger till lägren vid
Tindouf. Det finns ett akut behov av tält/tältduk och
transportmedel.
Sverige har stött fredsplanen och den svenska regeringen
har uppmanat parterna till direkt dialog. Utrikesministern
har uttalat förståelse för det sahariska folkets otålighet.
Samtidigt vill den svenska regeringen hålla sig neutral
gentemot parterna.
Sverige kan av formella skäl inte erkänna SADR:s
regering, vilket länge varit ett önskemål från Polisarios sida.
Direkt bistånd till Polisario som representant för det
sahariska folket är ett sätt att visa Polisario ett förtroende,
något de visat att de är mäktiga, när Polisario direkt
handlagt bistånd, som de fått genom
frivilligorganisationerna.
Vi föreslår ett direkt bistånd till Västsahara/Polisario på
30 miljoner kronor.
Sverige kan gå i spetsen för ett nordiskt initiativ att
trycka på Marocko för att få till stånd en folkomröstning i
Västsahara. Svenska regeringen kan också ta initiativ för att
fredssamtalen återupptas mellan Polisario och Marocko.
Det har framkommit under vilka otroligt skilda
betingelser de olika kontoren för befrielserörelser arbetar
i Sverige. Polisariorepresentanterna har under flera år fått
lägga ner stor del av sin tid på att skaffa fram pengar till så
elementära saker som mat, hyra, telefon. Vid upprepade
tillfällen har föreningen Västsahara fått rycka in för att
hindra att telefonen har blivit avstängd eller att saharierna
helt enkelt har blivit vräkta då pengarna inte har räckt till
hyran.
Det är oacceptabelt att en befrielserörelse som är erkänd
av svenska regeringen, inte kan få sin personals uppehälle i
Sverige tryggat med statliga medel.
I budgetpropositionen utlovas ett svenskt deltagande i
den FN-styrka som ska övervaka folkomröstningen efter
det väntade beslutet i säkerhetsrådet. Ca 15 milj. kr. skall
enligt propositionen reserveras. Detta hälsar vi med
tillfredsställelse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att ett bilateralt bistånd skall
utgå till Västra Sahara/Polisario,
2. att riksdagen beslutar anslå 30 000 000 kr. i bilateralt
bistånd till Västra Sahara/Polisario,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om villkor för fortsatt bistånd till
Marocko,
4. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ om
fredssamtal tas enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige inom
kommissionen för de mänskliga rättigheterna i Genève
lägger fram och begär att initiativ skall tas angående de
försvunna västsahariska ungdomarna enligt vad i motionen
anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående medel för det svenska
Västsaharakontoret.
Stockholm den 24 januari 1991
Ragnhild Pohanka (mp)
Eva Goe s (mp)