Förtrycket tar inte semester.
Trots att världen brinner på närmare håll kan vi inte utlämna människor åt sina bödlar i andra länder på större avstånd från vårt eget land.
Myanmar som tidigare hette Burma är ett sådant land.
Där sker förtrycket i de former vi så väl känner till från andra länder. Ledare hålls i husarrest, studenter och unga välutbildade presumtiva ledarfigurer fängslas, torteras och skräms till tystnad, man skjuter på obeväpnade demonstranter.
Amnesty känner till 300 samvetsfångar, men de tros kunna räknas i 1 000-tal.
Detta land med sin starka isolering mot omvärlden behöver internationell uppmärksamhet fokuserat på hur myndigheter och militär begår brott mot mänskliga rättigheter.
I en fråga till utrikesministern gavs ett positivt svar både när det gäller Sveriges agerande i FN:s generalförsamling och i FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna.
Trots detta är det viktigt att Myanmar utsätts för fortsatta påtryckningar i de båda organen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att arbeta för mänskliga rättigheter i Myanmar.
Stockholm den 23 januari 1991 Ragnhild Pohanka (mp) Eva Goe s (mp)