Barn på institutioner

Rapporter om och bilder av vanvårdade barn på
institutioner i Rumänien väckte bestörtning och djup
medkänsla över hela Sverige under hösten 1990.
Frivilligorganisationer kom snabbt igång med insamlingar,
givmildheten var stor och hjälpprogram startades. Den
starka reaktionen hos svenska folket var oerhört glädjande.

Barnen är dock inte hjälpta av en övergående folkstorm
under några korta höstmånader. Här behövs ett långsiktigt
arbete. Viktigast av allt är att få till stånd en genomgripande
attitydförändring. Även övergivna, utvecklingsstörda och
handikappade barn måste ges människovärde. Social- och
familjepolitiken måste utformas så att familjerna får en
rimlig chans att ta hand om sina barn. Vårdarbetare måste
utbildas och institutioner måste avvecklas. Det är en lång
och mödosam väg att gå innan Rumäniens 40 000
misshandlade barnhemsbarn kommer att få en något så när
dräglig tillvaro.

Det är lätt att vi blir historielösa och avskärmar oss från
det förflutna, när vi ser detta ofattbara lidande hos barn i ett
annat land. Trots allt är det bara 30 år sedan en del barn
levde under liknande förhållanden på svenska institutioner.
''Flera barn låg till sängs och dörrarna till deras sovrum var
låsta från korridoren. En del var hårt bundna; en pojke
hade t.o.m. händerna bakbundna i en mycket obekväm
ställning'' stod det t.ex. i en inspektionsrapport av
medicinalrådet Karl Grünewald 1961. Hans outtröttliga
avslöjanden av rådande missförhållanden väckte berättigad
folkstorm. Attitydförändring kom igång och
omvandlingsprocessen kunde börja.

Rumäniens barnhembarn lyftes via TV in i våra
vardagsrum och blev synliga. Det finns många andra barn
som också lever under helt oacceptabla förhållanden på
institutioner i länder där attitydförändringen knappt har
börjat och resurser saknas till en omvandlingsprocess.

FN:s barnkonvention är ett ovärderligt tillskott i arbetet
för barns rätt att få sina basbehov tillgodosedda. En
bärande tanke i barnkonventionen är att genomförandet är
en internationell angelägenhet. Den övervakande
kommittén skall därför inte bara påtala missförhållanden
utan också hjälpa till att finna konstruktiva lösningar, när
rättigheter ej kan genomföras på grund av exempelvis
fattigdom. Koppling till biståndet har bidragit till att fattiga
stater vågat acceptera konventionens långtgående krav. Att
konventionen är ett globalt ansvar innebär att
förverkligandet är en uppgift för oss alla.

I den uppgiften ingår också att göra de gömda barnen
synliga. Sverige bör därför verka i FN för att
levnadsvillkoren för barn på institutioner kartläggs och för
att åtgärdsprogram utarbetas i länder där barnens
rättigheter kränks.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt initiativ i FN för barn på
institutioner.

Stockholm den 22 januari 1990

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

Barbro Westerholm (fp)