Sedan andra världskriget har Sveriges internationella
engagemang varit mycket stort. Särskilt har Sverige deltagit
i FN-administrationens uppbyggnad, d.v.s. i både de
centrala organen och de speciella underorganen, t.ex.
WHO, FAO, UNESCO, UNDP. Även enskilda svenskar,
t.ex. Folke Bernadotte, Dag Hammarskiöld, Olof Palme
m.fl. har varit djupt involverade i att stärka organisationen
och med att utföra uppdrag för FN.
Sveriges engagemang i det fredsbevarande arbetet, såväl
ekonomiskt som praktiskt, är omvittnat och uppskattat.
Sveriges deltagande i biståndsarbetet likaså. Näst efter
USA ger Sverige det största bidraget överhuvudtaget till
UNDP:s satsningar.
Man kan alltså konstatera att Sverige under hela
efterkrigstiden på ett solidariskt sätt ställt sig bakom FN-
organisationen, ideellt och inte minst ekonomiskt.
Det är mot denna bakgrund något förvånande att
Sverige sällan eller aldrig kommer på tal som tänkbar plats
för lokalisering av FN-organ eller filialer till dessa.
Det har uppenbarligen varit en tradition att placera
sådana organ, när det gäller Europa, till städer som Wien,
Rom, Genève, Paris men också till Köpenhamn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
UD bör inventera inom FN-familjen sådana organ eller
institutioner som är på väg att upprättas alternativt flyttas
och att på basis av denna inventering Sveriges FN-
ambassadör bemyndigas att verka för att något eller några
av dessa organ eller institutioner förläggs till Sverige.