Den politiska processen för demokrati och
självständighet har utvecklats under några år i de baltiska
länderna. Framför allt efter valen våren 1990 har
utvecklingen gått fort och förhoppningar om en positiv
framtid har funnits såväl inom de baltiska länderna som i
världen i övrigt. Dock har centralmakten och reaktionära
krafter inom respektive länder utgjort ett hot mot
frihetssträvanden.
Under januari 1991 har konfrontation mellan
centralmakten och dess sympatisörer å ena sidan och de
lagliga regeringarna å andra sidan stoppat
demokratiseringsprocessen. Militären har med våld tagit
över strategiska byggnader. Många dödsoffer har skördats i
Lettland och Litauen. Situationen kommer med säkerhet
att upprepas i Estland.
Många tecken tyder på att centralmakten tar över
makten i de baltiska länderna vilket med stor sannolikhet
kommer att medföra en hårdhänt ockupation.
I ett sådant läge är det viktigt att företrädare för de
baltiska länderna bereds möjlighet att fritt arbeta i Sverige,
bilda opinion och ge uttryck för sina uppfattningar. De bör
också få stöd -- ekonomiskt och moraliskt -- i detta sitt
arbete för frihet och självständighet för de baltiska folken
och länderna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till de baltiska folkens
företrädare.
Stockholm den 21 januari 1991
Kjell-Arne Welin (fp)
Ingela Mårtensson (fp)