I tio år har inbördeskriget rasat i El Salvador. Mer än 70
000 människor har dödats. Tiotusentals har lemlästats,
förlorat hem och egendom. Det är uppenbart att varken
landets väpnade styrkor eller befrielserörelsen FMLN har
möjlighet att vinna kriget. Mänskligt, ekonomiskt och
politiskt krävs en fredlig politisk lösning. Det
internationella samfundets viktigaste uppgift gentemot El
Salvador är att understödja en sådan process.
Folket i El Salvador vill ha fred och ställer sig bakom
FNs förhandlingsinitiativ som lett till samtal mellan
regeringen och FMLN. FN arbetar för en lösning som
innefattar förhandlingar och demilitarisering. Dessutom
krävs grundläggande förändringar i det salvadoranska
samhället för att få till stånd en fredlig lösning.
Demilitarisering
I El Salvador måste respekten för de mänskliga
rättigheterna skapas och en demilitarisering är särskilt
viktigt. Det främsta hindret mot demilitariseringen är den
nationella armén. Den har idag den avgörande rollen i
landets politiska liv och bestämmer i realiteten mer än
Cristianiregimen. Därför har armén svårt att acceptera en
demilitarisering som skulle innebära förlust av privilegier
och politiskt inflytande.
Ett annat problem är USA utan vars ekonomiska och
militära stöd både regim och armé skulle falla samman. Bara
under president Bush har USA hittills stött regeringssidan
och militären med 4 miljarder dollar. USA vill inte heller
se en förhandlingslösning eftersom den skulle innebära att
FMLN erkänns som part i det politiska livet.
En rapport sammanställd av senatorer och
representanter från USAs kongress båda partier visar att 14
av 15 officerare i EL Salvadors armé under sig har trupper
som begått oräkneliga brott mot mänskliga rättigheter. Inte
i något fall har dessa kommit till rättslig prövning. Av dessa
14 officerare hade 11 tränats i USA.
Befrielserörelsen FMLN har slagit in på en strategi som
syftar till upplösning av både den nationella armén och av
FMLNs väpnade styrkor. FMLN menar att man
tillsammans med regimen kan sluta en uppgörelse som
garanterar en politisk reformering av samhället följt av ett
eld upphör. Politiskt krävs reformering av konstitutionen,
valsystemet och rättsväsendet. Därefter skulle en plan
förverkligas som innebär att de bägge arméerna upplöses. El
Salvador skulle därigenom, liksom Costa Rica och Panama,
bli ett land utan egen armé.
Hindret för en sådan utveckling är USAs motstånd mot
att ge FMLN en legitim roll som förhandlingsmotpart till
Cristianis regim. Så länge verkliga förhandlingar,
innefattande politisk reformering och demilitarisering av
det salvadoranska samhället, inte inleds -- så länge kommer
inbördeskriget att fortsätta.
Fredlig lösning
Det internationella samfundet kan spela en avgörande
roll i arbetet att möjliggöra en fredlig lösning. FNs
generalsekreterare behöver ett brett stöd för sitt sökande
efter en förhandlingslösning mellan El Salvadors regering
och FMLN. Sverige, som alliansfri stat med starkt
engagemang för tredje världen, har ett särskilt ansvar i
Europa för att bidra till detta stöd. Exempelvis skulle
Sveriges regering aktivt kunna arbeta för att i Europa bygga
upp en grupp av olika stater till stöd för
förhandlingsinitiativet.
Sverige bör i FN och andra internationella fora framföra
kritik mot USA för dess negativa hållning till
förhandlingsprocessen. Det bör klart utsägas att ingen
förhandlingslösning kan nås i El Salvador utan att FMLN
erkänns som legitim part i förhandlingarna.
Sverige bör också markera FMLNs ställning tydligare
genom att regeringen ger FMLN ett diplomatiskt
erkännande, som legitim representant av El Salvadors folk,
av samma karaktär som Mexiko och Frankrike gjorde 1984.
Regeringen bör också ge ekonomiskt stöd till
upprätthållandet av en FMLN-representation i Sverige.
Morden på jesuitprästerna
Den internationella opinionen kan också spela en
avgörande roll för att bidra till skipande av rättvisa i landet.
Ett principiellt viktigt fall är mordet på de sex
jesuitprästerna och deras två medhjälpare den 16 november
1989. Det är uppenbart att den nationella armén och dess
dödsskvadroner bär ansvaret för morden, trots det har
Cristianis regering förklarat att undersökningen av morden
avslutats och att det inte blir några rättsliga åtgärder.
Den 3 november 1990 godkände FNs generalförsamlings
kommission för ekonomiska och sociala frågor enhälligt ett
resolutionsförslag som beklagar ''bristerna och vissa
armésektorers ovilja till samarbete i rättsprocessen kring
morden på rektorn och de andra jesuiterna från det
centralamerikanska universitet ...'' Dessa sektorer har
enligt FN ''förhindrat det fullständiga uppklarandet och
straffandet av de skyldiga till detta fruktansvärda brott''.
Sverige bör aktivt agera för att samla internationell
opinion för att få till stånd ett uppklarande av morden på de
sex jesuitprästerna och deras två medhjälpare.
Valen i mars 1991
För att ytterligare fördjupa riksdagens kunskap i El
Salvadorfrågan krävs en flerpartidelegation som på plats
träffar alla i konflikten ingående parter och FNs medlande
sändebud.
Allmänna val har planerats att genomföras i mars 1991 i
El Salvador. Valen skulle kunna bli en del i en process för
en politisk förhandlingslösning av konflikten. Det kräver
dock att respekt för demokrati och mänskliga rättigheter
iakttas av landets armé. En massiv internationell
övervakning av valen blir nödvändig och Sverige bör
internationellt agera för att så sker.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i Europa skall agera
för skapandet av en stödgrupp för FNs förhandlingsinitiativ
i El Salvador,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i FN och andra
internationella fora skall framföra kritik mot USAs ovilja
att stödja en förhandlingslösning i El Salvador,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall ge FMLN ett
diplomatiskt erkännande av samma karaktär som Mexiko
och Frankrike gav 1984,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge ekonomiskt stöd för
FMLNs representation i Sverige,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige internationellt skall
verka för en bred opinion för att skipa rättvisa i fallet med
de sex mördade jesuitprästerna och deras två medhjälpare,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall agera för en bred
internationell övervakningskommission inför valen i El
Salvador i mars 1991,
7. att riksdagen beslutar att sända en flerpartidelegation
för att undersöka förhållandena i El Salvador och försöken
att nå en förhandlingslösning.
Stockholm den 18 januari 1991
Bertil Måbrink (v)
Bengt Hurtig (v)
Berith Eriksson (v)
Gudrun Schyman (v)
Lars Werner (v)