Motion till riksdagen
1990/91:U606
av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, s, m, c, v, mp)

Stöd till Dalai Lamas fredsplan m.m.


Tibetanerna kämpar en förtvivlad kamp för sin existens.
Den kinesiska ockupationen, som varat sedan 50-talet, har
inneburit massinvasion av kineser, industrialisering och en
militarism, som hotar att förinta inte bara den tibetanska
kulturen och religionen utan även det tibetanska folket som
sådant.
Den kinesiska ockupationen har bl.a. inneburit en
massinflyttning av kineser, vilket medfört att de ca 6
miljoner tibetanerna blivit en minoritet i sitt eget land.
Nyheter från Tibet rapporteras ytterst knapphändigt
eftersom det i praktiken råder besöksförbud för
utlänningar. Fredliga demonstrationer slås ner brutalt av
kineserna med massarresteringar och tortyr. De munkar
och nunnor, som organiserat demonstrationen där man
krävde ett oberoende Tibet, blev grymt straffade. De
kinesiska myndigheternas grymma behandling av Tibet och
tibetanerna har uppmärksammats av Amnesty
International.
Under det gångna året har Sverige gästats av två
flyktingar, den ene f.d. domare i Tibet, den andre
journalist. Deras rapporter om den systematiska repression
som utövas mot de tibetanska kvinnorna för att minska den
tibetanska befolkningen är ohyggliga.
Kineserna delar t.ex. ut ett visst antal tillstånd att föda
barn. Kvinnor som blir med barn utan tillstånd arresteras
och förs med tvång till sjukhus där de aborteras och
steriliseras. I vissa byar samlar soldaterna ihop alla kvinnor
som sedan tvångssteriliseras. Arbetslösa kineser får
kortkurser i hur man utför aborter och steriliserar. Det finns
många rapporter om hur flera kvinnor har dött av dessa
klåpares ingrepp. Detta handlar inte om u-länders
berättigade strävan att hålla tillbaka en onormal
befolkningstillväxt utan har helt andra syften.
Trots kinesernas hårda ockupationsstyre av Tibet
arbetar Dalai Lama för att försöka åstadkomma en fredlig
lösning på konflikten. För dessa strävanden belönades han
med Nobels fredspris under hösten 1989. Dalai Lama har
presenterat en fredsplan i fem punkter, som stöds av
internationella organisationer, av Europaparlamentet och
av den amerikanska kongressen.
Fredsplanens fem punkter är följande:Tibet skall
förklaras som en fredszon och de kinesiska trupperna skall
dras tillbakaDen pågående invandringen av kineser
måste upphöraTibetanerna skall återfå sina
grundläggande mänskliga och demokratiska rättigheter och
de politiska fångarna skall frigesTibets ekologi måste
återuppbyggas och skyddas och Kina måste upphöra med
att använda Tibet för kärnvapenproduktion och för
förvaring av kärnavfallEn dialog mellan Kina och Tibet
måste inledas om Tibets framtida status och förhållandet
mellan de tibetanska och kinesiska folken.
Sverige, vars befolkning bara är något större än den
tibetanska men som åtnjuter trygga ekonomiska och
politiska förhållanden, kan genom sin neutralitet och
genom sin roll som FN-medlare i internationella konflikter
göra mycket för att stödja tibetanernas kamp för mänskliga
och demokratiska rättigheter. Ett sätt är att i olika
internationella sammanhang uttala sitt stöd för Dalai Lamas
fredsplan.
Sverige är nu medlem i FNs kommission för de
mänskliga rättigheterna. Detta ger speciella möjligheter att
ta upp frågan om övergreppen mot de mänskliga
rättigheterna i Tibet. Förra året gjorde Sverige ett försök att
aktualisera frågan där men lyckades inte få gehör för detta.
Med ytterligare rapporter om kinesernas övergrepp bör vi
försöka igen.
Inom FN finns s k 
tematiska rapportörer för bl a 
religiös ofördragsamhet. Sverige bör också ta initiativ
till att dessa studerar denna form av kränkning av de
mänskliga rättigheterna i Tibet och Kina.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att Sverige stödjer
Dalai Lamas fredsplan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenska initiativ i Förenta
nationerna för att stärka skyddet för de mänskliga
rättigheterna i Tibet.

Stockholm den 17 januari 1991

Ylva Annerstedt (fp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Ingbritt Irhammar (c)

Hans-Göran Franck (s)

Inger Koch (m)

Maggi Mikaelsson (v)