med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö
Miljösamarbete med Sovjetunionen, Baltikum och
Polen
Bakgrund
På samma sätt som i övriga Öst- och i Centraleuropa är
uppvaknandet av den folkliga kampen i Sovjetunionen mot
det kommandoadministrativa systemet nära förknippad
med protester mot miljöförstöring.
Redan på 1960-talet tog ekologiskt intresserade
studenter och forskare upp kampen för naturreservat och
bevarande av biologisk mångfald. Författare och
intellektuella inledde en proteströrelse för att rädda
Bajkalsjön och tog upp debatten om förslagen att vända de
sibiriska floderna för att klara behoven av konstbevattning.
Efter Tjernobylkatastrofen fick miljörörelsen förstärkt
kraft särskilt i de drabbade delarna av Sovjetunionen.
Tiotusentals människor gick ut i demonstrationer mot
kärnkraftverk, luftföroreningar och föroreningar av
vattendrag.
Rörelsen för glasnost och perestrojka är förbunden med
miljökampen i Sovjetunionen. En viktig kraft för att stödja
utvecklingen mot demokrati och respekt för mänskliga
rättigheter är därför miljömedvetandet och miljörörelsen i
detta land.
Det finns dock en risk att övergången till
marknadsekonomi med ''köp- och slängkultur'' och ökad
mängd förpackningar kan leda till ökade problem på vissa
miljöområden om man inte från början får den styrning av
marknadsekonomin som vi eftersträvar i vårt land.
Politiker i västvärlden har en viktig uppgift i att bygga
upp ett samarbete på miljöområdet som förhindrar en
västlig ''ekologisk kolonialism'' i Sovjetunionen och övriga
Östeuropa. Ett exempel på en tvivelaktig utveckling är det
petrokemiska jättekomplexet i Tyumen i Sibirien som
japanska, västtyska och italienska företag bygger trots
protester från miljöintressen.
Vi godtar i huvudsak inriktningen av östsamarbetet
enligt det så kallade miljardprogrammet för Östeuropa och
behandlar i motion 1990/91:U516 hur vi vill se detta
samarbete utvecklas. Vi vill i denna motion ställa förslag i
syfte att öka miljösamarbetet med Sovjetunionen. Senare i
texten anförs argument härför.
För att möjliggöra ett utökat samarbete med
Sovjetunionen under de återstående två åren av
miljardprogrammet bör detta program tillskjutas ytterligare
300 miljoner kronor varav 100 miljoner för budgetåret
1991/92. Detta tillskott av medel ska ej innebära en
minskning av resurser till utvecklingssamarbete i u-
länderna.
Miljökonsekvensbeskrivningar vid lån och bidrag
Sovjetunionen borde ha en möjlighet att lära av de
misstag som gjorts i de kapitalistiska
marknadsekonomierna. Genom att behålla och utveckla sin
kollektivtrafik, utnyttja sina rika tillgångar på biobränsle
och möjligheter att i hög grad utnyttja solenergiteknik
skulle miljöfällor kunna undvikas. I detta land borde
möjligheten tas tillvara att snabbare komma över till ett
ekologiskt riktigt energisystem när kärnkraftverk måste
stängas och utvinning av fossila bränslen avvecklas av
miljöskäl. När gamla industrier avvecklas borde bara den ur
miljösynpunkt bästa tekniken användas.
När Sverige medverkar till bistånd och långivning från
internationella finansieringsorgan till Sovjetunionen och
övriga Östeuropa måste miljökonsekvensbeskrivning vara
ett villkor innan lån eller bidrag beviljas. Detta bör ges
regeringen till känna.
Behoven av miljöinsatser omfattande
På papperet är miljölagar i både Sovjetunionen och
Östeuropa i många fall strängare än i väst därför att de
baserar sig på vetenskapliga avgöranden vilka gränsvärden
som är lämpliga för att undvika hälsoproblem. På vissa
områden finns ej miljölagar.
Ändå finns en lång rad rapporter som redovisar
allvarliga hälso- och miljöproblem på grund av att dessa
miljölagar i stor omfattning fullständigt nonchalerats.
Sannolikt är en betydande del av kostnaderna för sjukvård
och hälsovård i Sovjetunionen att hänföra till kostnaderna
för miljöförstöring. Sovjetunionens hälsoministeriums egna
undersökningar pekar på hög sjukdomsfrekvens i områden
med hög föroreningsgrad. I miljöskadade delar av
Sovjetunionen har livslängden sjunkit med flera år,
cancerfrekvensen är hög, sterilitet och fosterskador
vanligare än i renare regioner. Miljöinsatser som minskade
sjukdomarna skulle med stor sannolikhet vara
nationelekonomiskt lönsamma.
Luft och vattenföroreningar som beror på industriell
verksamhet ligger generellt på en mycket hög nivå jämfört
med i Västeuropa. Giftiga avfallsupplag har helt
okontrollerat fått anläggas och förorsakar hälso- och
miljöproblem. Tusentals officiella soptippar klarar inte
uppställda hälsoskyddskrav. 70 procent av avloppsvattnet
renas otillräckligt eller inte alls och drabbar floder och hav
och givetvis Östersjön.
En debatt pågår i Sovjetunionen om vilka skador
Tjernobylkatastrofen åstadkommit. Sköldkörtelcancer
uppges vara fem till tio gånger vanligare hos folk i de
radioaktivt kontaminerade områdena än vad som borde
förväntas.
Stora befolkningsomflyttningar på grund av katastrofen
i Tjernobyls spår kan bli följden. Den nonchalanta
behandlingen av strålningsrisker har lett till radioaktivt
förorenade områden, där kärnvapen provats och i områden
för uranbrytning och kärnvapentillverkning. Omfattningen
av dessa problem bör vi begära att få mer kunskap om.
Förstörelsen av jordbruksmark är en viktig orsak till
svårigheterna att höja livsmedelsproduktionen i
Sovjetunionen. I storleksordningen 1,5 miljarder ton
matjord eroderas bort årligen. En stor del av marken har
förlorat sin bördighet genom vind- och vattenerosion.
Avsevärda jordbruksarealer skadas av salter på grund av
dåliga dräneringssystem.
Katastrofen vid Aralsjön har debatterats internationellt.
Genom stora bevattningsprojekt har tillflödena avletts och
sjöns nivå har sedan 1960 enligt uppgift sjunkit nära 13
meter. Från den tidigare havsbottnen blåses salt och sand
upp av vindarna och förstör omkringliggande
jordbruksmark. Omfattande felaktig användning av
konstgödsel och bekämpningsmedel har sannolikt också
åstadkommit skador på jordbruksmark.
Till bilden av miljöskadorna hör också omfattande
påverkan på mark och skog runt stora industrianläggningar
med dålig eller ingen rening. Skadorna runt
nickelsmältverken på Kolahalvön är välkända i vårt land.
Gedigen kunskap behövs
Kraven från miljörörelsen och medvetna miljöpolitiker
och de ny miljömyndigheterna i Sovjet har lett till att en rad
miljöskadliga verksamheter helt enkelt stängts, vilket i sin
tur bidrar till varubristen. Om skadade jordar tas ur drift
och felaktiga bevattningssystem avvecklas kan detta bidra
till att livsmedelsproduktionen minskas ytterligare i
Sovjetunionen och importbehovet blir ännu större. En del
debattörer har varnat för svält, miljöflyktingar och
folkvandringar som en följd av denna utveckling.
Det finns således förutom vårt värnande om miljön i
allmänhet en utrikespolitisk aspekt på miljöproblemen i
Sovjetunionen. Vi bör därför med hjälp av sovjetiska
forskare och internationella undersökningar ytterligare
bygga upp vår kunskap om problemen. Det finns en risk att
vissa debattörer i Sovjetunionen i stridens hetta sprider
osakliga uppgifter.
Tillsammans med de övriga nordiska länderna och i de
internationella övervakningsprogrammen för miljön bör
Sverige kraftfullt bidra till att gedigen kunskap om
miljöproblemen i Sovjetunionen skaffas.
Utbildning, vänortsutbyte och teknik
En viktig förutsättning för det fortsatta miljöarbetet i
Sovjetunionen är att miljömedvetenheten hos såväl
allmänheten som myndigheter utvecklas och inte hamnar i
bakgrunden på grund av att andra konflikter tränger på. Ett
utvidgat samarbetsprogram för Öst- och Centraleuropa
borde i stor utsträckning ägnas åt utbildning i miljöfrågor
och forskningsutbyte. Ökat utbyte av forskarstuderande
kan bidra till att öka vår kunskap och stärka miljökampen i
Sovjetunionen.
Kontakter mellan svenska och sovjetiska
miljöorganisationer bör ges en generös stimulans.
Sovjetiska miljöorganisationer kan t.ex. erbjudas
utbildning i mediateknik för att få bättre resurser att föra
fram sitt budskap.
De kommuner som utvecklat vänortsutbyte med
Sovjetunionen bör ges ekonomiskt stöd som ger möjlighet
att utveckla och utbyta erfarenheter inom främst miljö- och
hälsoskyddsområdet. För vänortsutbyte finns ofta mycket
små budgeterade medel i kommunerna. Kommunallagen
bör ses över så att vänortsamarbetet underlättas.
På grund av den politiskt osäkra utvecklingen i
Sovjetunionen bör samarbetet styras så att det uppnådda
resultatet har chans att överleva en politiskt kaotisk
situation. Samtidigt kan en ökad vilja att samarbeta om
miljöfrågor med Sovjetunionen underlätta möjligheterna
att komma vidare med de ambitioner vi har i de baltiska
staterna i syfte att stödja deras krav på självbestämmande.
Miljösamarbetsavtalet med Sovjetunionen får givetvis
heller inte innebära att vi tonar ned kritik av övergrepp när
sådana sker. För konkret stöd till utbyggnad av t.ex.
avloppssystem, reningsverk och anläggningar för
miljöfarligt avfall föredrar vi en utökning av det Nordiska
miljöfinansieringsbolagets (NEFCO) verksamhet. Det
svenska bidraget på 110 miljoner kronor fördelat på sex år
bör utökas med det angivna syftet. Regeringen bör ta upp
förhandlingar med övriga nordiska länder om en kraftig
utökning av NEFCO:s resurser och återkomma till
riksdagen i ärendet. Det är sannolikt så att satsningar på
varaktig reningsteknik i västra Sovjetunionen och Polen ger
bättre effekt på vår närmiljö än egna satsningar på
effektivare reningsverk.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges agerande i
internationella finansieringsorgan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppbyggnad av kunskap om
miljöproblem i Sovjetunionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av kurser,
utbildning och forskning,
4. att riksdagen anslår ett projektanslag på 25 milj.kr. för
budgetåret 1991/92 till kommuner som bedriver
vänortssamarbete med Sovjetunionen och övriga
Östeuropa,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
förändring av kommunallagen så att vänortssamarbete
underlättas,
6. att riksdagen till programmet för samarbete med Öst-
och Centraleuropa för budgetåret 1991/92 anvisar 100
milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Stockholm den 11 mars 1991
Bengt Hurtig (v)
Annika Åhnberg (v)
Jan Jennehag (v)