Nordiskt samarbete har mycket långa traditioner. När
Nordiska Rådet bildades fick detta samarbete en stark
parlamentarisk förankring. En ytterligare förstärkning av
detta politiska samarbete skedde när Nordiska
Ministerrådet bildades. I dagens situation, med våld och
krig i världen, känner vi mer än på länge, hur stor betydelse
detta samarbete har haft för de nordiska medborgarna.
Integrationsarbetet i Europa påverkar alla länder. I denna
process är det viktigt att det nordiska arbetet beaktas och
för framtiden får behålla och utveckla sin betydelsefulla roll
som värnare av de nordiska medborgarnas intressen.
Nordiskt samarbete och erfarenhetsutbyte främjar
samhällets utveckling och ger bl a möjligheter till rationell
förvaltning och produktion. Genom nordiskt samarbete kan
medborgarna i Norden få tillgång till kompetens, som de
enskilda staterna inte kan åstadkomma och upprätthålla var
för sig. Om gränshindren mellan de nordiska länderna
försvinner helt och hållet, stimuleras produktionen och
ökas konkurrensen till förmån för konsumenternas behov
av största möjliga valfrihet och bör leda till lägre priser.
Detta är ett av sätten att förverkliga programmet för
Norden som hemmamarknad.
De nordiska länderna har en lång gemensam historia och
de kulturella sambanden är mycket omfattande. Här finns
också en betydande språkgemenskap och förståelse. Det
nordiska samarbetet är inte ett alternativ till det europeiska
och internationella samarbetet. I själva verket har de
relativt små nordiska länderna genom att agera tillsammans
möjlighet att skaffa sig ett aktningsvärt inflytande i
internationella sammanhang.
De nordiska länderna påverkas helt naturligt av
utvecklingen i övriga Europa och världen som helhet. Så
har det alltid varit och blir allt tydligare i en allt mer
internationaliserad värld. Därför måste det nordiska
samarbetet utvecklas och intensifieras. Norden måste
kunna vara en väsentlig del av och bidra till den europeiska
integrationen.
Centern har alltid haft en stor tilltro till det nordiska
samarbetet och aktivt påverkat utvecklingen. Vi har med
tillfredsställelse konstaterat, att samarbetet har lett fram till
stora fördelar för de nordiska medborgarna. Exempel på
detta är passfriheten, socialkonventionen, den
gemensamma arbetsmarknaden och det omfattande
kulturella samarbetet. Under senare tid har kunnat
förmärkas en lägre ambitionsnivå från regeringarnas sida,
när det gäller det nordiska samarbetet. Andra europeiska
och betydelsefulla samarbetsintressen har fått ta
överhanden.
Det skulle vara mycket olyckligt om denna utveckling
fortsatte. De nordiska samarbetssträvandena måste vara en
tydligt markerad del av helheten i integrationsarbetet.
Norden som hemmamarknad
Sedan lång tid tillbaka pågår ett arbete för att i realiteten
etablera Norden som hemmamarknad. Det finns
fortfarande en lång rad problem bl.a. av byråkratisk natur
som måste undanröjas. Takten i avvecklingen av
handelshindren har gått långsamt. I Ministerrådets
arbetsprogram ''NORDEN I EUROPA'' framgår det att
man i sitt programarbete inkluderar tullprocedurer och
andra gränskontroller för varor mellan de nordiska
länderna. Man tar också upp harmonisering av tekniska
regler och normer. Det är mycket betydelsefullt att detta
arbete bedrivs skyndsamt så att Nordiska Rådets
rekommendation från 1989 om att före utgången av 1992
hindren skall vara avvecklade blir en realitet. I det
nuvarande ekonomiska läget är ett stimulerande utbyte av
varor och tjänster i vårt närområde av särskild betydelse.
Riksdagen bör understryka allvaret i kravet på en skyndsam
behandling.
Norden och miljöfrågorna
Skyddet av livsmiljön är en av de viktigaste frågorna
inför 2000-talet. Allt tydligare framstår det hur viktigt det
är att vi samarbetar över gränserna. Föroreningar känner
inte några gränser. Vår jord är gemensam. I Norden har vi
fått allt större kunskaper om de oändliga miljöproblem som
finns i Öst- och Centraleuropa, hos våra grannar. Vi måste
göra vårt yttersta för att Nordeuropas miljö skall kunna
räddas. Det är betydelsefullt med stödanordningar av olika
slag både nationellt och internationellt.
För trovärdigheten i svensk miljöpolitik är det av
utomordentlig vikt att underskrivna konventioner efterlevs
och att i Nordiska Rådet antagna handlingsplaner och
program följs upp. Därtill kommer de alleuropeiska
överenskommelserna inom ECE och FN.
Under lång tid har diskussion pågått om byggandet av
en Öresundsbro. Vissa partipolitiska beslut har fattats, som
skulle ge vid handen att en bro nu kommer att byggas. Innan
definitiva beslut fattas i de instanser som fattar de verkliga
besluten bör frågan prövas i förhållande till ingångna
miljöavtal och berörda konventioner. Detta bör ges
regeringen till känna. Likaledes bör Sverige medverka till
att skapa effektiva uppföljningsinstrument för de yrkanden
som framställts i slutdokumentet från Nordiska Rådets
Havsmiljökonferens.
Nordiskt kultursamarbete
Som tidigare nämnts har det nordiska samarbetet på
kulturområdet mycket långa traditioner. Mångfalden och
gemenskapen i vårt kulturarv måste bevaras och utvecklas
som en stimulerande och berikande del av den europeiska
kulturen.
För Sveriges vidkommande är det viktigt att vi ökar
språkförståelsen, när det gäller övriga nordiska språk.
Detta skulle stärka vår nordiska identitet. Regeringen bör
undersöka möjligheterna att i grundskolan och
gymnasieskolan stärka de nordiska grannspråkens ställning.
Ett annat betydelsefullt kulturområde som vi särskilt vill
peka på är nordiskt TV- och radiosamarbete. Ett bättre
nordiskt samarbete kunde ge värdefulla inslag i den svenska
mediabilden.
Ungdomens möjligheter till studier och arbete i ett
nordiskt grannland genom Nordplus och Nordjobb är
likaledes ett värdefullt bidrag till att öka förståelsen för och
kunskapen om Norden. Regeringen bör arbeta för en
utbyggnad av denna verksamhet och ställa erforderliga
medel till förfogande. Ungdomar från de baltiska
republikerna måste också få bättre möjligheter till att aktivt
delta i detta samarbete.
Nordisk rätt
Lagstiftningen i Norden bygger i stor utsträckning på en
gemensam hävd och rättsuppfattning. En harmonisering av
lagar har ägt rum ända sedan 1800-talet. Det
Helsingforsavtal som är grunden för Nordiska Rådets
arbete innehåller också ett avsnitt om att de nordiska
lagarna bör harmoniseras. Så har skett i viss utsträckning,
men ännu återstår mycket att göra. Alla nordiska länder
skulle säkert tjäna på om man i större utsträckning tog del
av varandras utredningar och övrigt material, som utgör
basen för ett lagstiftningsarbete och därmed sökte skapa så
likartade system som möjligt. I propositioner av större
omfattning till den svenska riksdagen bör också redogöras
för motsvarande nordisk lagstiftning. Detta bör ges
regeringen till känna.
Barnkonventionen
Vid Nordiska Rådets session i Reykjavik antogs en
rekommendation, där det uppdrogs åt ministerrådet att
lägga upp en handlingsplan för barnkonventionens
förverkligande i de nordiska länderna. Med den kraft som
Sverige har drivit denna fråga, bör regeringen verka för att
denna handlingsplan kommer till stånd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av att det nordiska
samarbetet markeras tydligt i det europeiska
integrationsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det angelägna i att arbetet med
att förverkliga ''Norden som hemmamarknad'' bedrivs
skyndsamt,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prövning av
Öresundsbroprojektet i förhållande till antagna
miljökonventioner, speciellt den nordiska,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stärkande av de nordiska
grannspråkens ställning i utbildningen,2]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stärkande av resurserna för
Nordplus och Nordjobb,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om redovisning i propositioner av
jämförbara nordiska lagar och utredningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en nordisk plan för uppföljning
av barnkonventionens intentioner.
Stockholm den 25 januari 1991
Karin Söder (c)
Gunnar Björk (c)