I motionen Sverige i Europa (1990/91:U505
argumenterar Folkpartiet Liberalerna för ett aktivt svenskt
engagemang för att bistå de f.d. kommunistiska staterna i
öst att ''återvända till Europa'', politiskt, ekonomiskt och i
andra avseenden. Vi poängterar särskilt den avgörande roll
som EG-samarbetet hittills har haft och måste få i framtiden
för att denna process skall lyckas.
Den nuvarande utvecklingen i Sovjetunionen hotar hela
den nyvunna stabiliteten i Europa. Därför är det ännu
viktigare att Sverige och andra länder gör allt som är möjligt
för att åtminstone befästa den positiva utvecklingen i den
del av Europa som ligger utanför det återstående
sovjetväldet.
I ovannämnda motion framhåller vi speciellt att de f.d.
kommunistländerna inte är u-länder i ordets normala
mening. Den uppgift vi står inför är inte att ge dem u-
landsbistånd, utan att göra dem ''kompatibla'' med resten
av det demokratiska Europa vad gäller ekonomi,
förvaltning, rättssystem etc. Det är också denna ambition
som vägleder reformarbetet i Polen, Tjeckoslovakien och
Ungern och som inspirerar demokratiska och
ansvarskännande politiker även i Rumänien, Bulgarien,
Jugoslavien och Albanien.
I denna motion ger vi mer specificerade synpunkter på
det svenska stödet till och samarbetet med de nya
demokratierna. Dessa innebär i vissa fall omprioriteringar i
förhållande till dagens förhållanden. Utgångspunkten är,
som också framhålls i motionen Sverige i Europa, att vi för
vår del måste koncentrera insatserna. Det naturliga för
svensk del är enligt vår mening att prioritera samarbetet
med Polen och i någon mån Tjeckoslovakien, vid sidan av
det bistånd som förhoppningsvis även i fortsättningen kan
ges till de baltiska staterna och de västra delarna av
republiken Ryssland.
1. Avgörande för de nya demokratiernas möjlighet att få
igång ett utvecklingsbart näringsliv efter den
kommunistiska epokens felsatsningar är att de får möjlighet
att exportera fritt till andra länder. Det gäller särskilt
områden där de redan har komparativa fördelar jämfört
med andra europeiska länder, t.ex. jordbruksprodukter,
kläder och skor.
De svenska tekoregleringarna kommer av allt att döma
att avvecklas i juli i år och skoregleringarna avvecklas 1992.
Vi anser att både teko- och skotullarna bör avvecklas
samtidigt vid halvårsskiftet 1991. Sverige måste också aktivt
driva på inom ramen för GATT-förhandlingarna för att
avveckla importregleringarna på jordbrukssidan. Om en
mer omfattande internationell avreglering visar sig svår att
uppnå, så bör Sverige på egen hand kunna tillåta fri import
av jordbruksprodukter från Polen och andra tidigare
planekonomier. Det bör framhållas att den avreglering vi
förespråkar inte bara underlättar export till Sverige (och
förhoppningsvis andra länder) utan också underlättar
etablering av svenska och andra företag i de aktuella
länderna, vilket skulle ge betydelsefulla bidrag till
näringslivets utveckling.
2. Statliga kreditgarantier är ett viktigt instrument för att
få till stånd investeringar i de f.d. planekonomierna. Det
förtjänar att framhållas att nyinvesteringar i dessa länder
också innebär ett stöd till miljöförbättrande åtgärder,
eftersom gammal teknik som ofta präglas av ett våldsamt
slöseri med naturtillgångar och energi äntligen ersätts av ny.
Polen har råkat illa ut vad gäller svenska statliga
kreditgarantier, som en följd av västvärldens finansiering av
Gierek-regimen under 1970-talet, vilken skapade en
ofantlig skuldbörda som knappast kan betalas tillbaka på
kort sikt. Vi anser att man i dag på allvar bör överväga att
efterskänka hela eller delar av den polska skulden till
Sverige, som en konsekvens av de beslutsamma reformer i
marknadsekonomisk riktning som den polska regeringen
genomfört och nu avser att fortsätta. Exportkreditnämnden
bör enligt vår uppfattning se betydligt mer positivt än hittills
på svenska kreditgarantier för investeringar i Polen.
Också på andra sätt bör svenska investeringar i bl.a.
Polen underlättas. Ett sätt är att bygga ut det statliga
offertstödet via Exportrådet.
3. Kunskapsöverföring är nyckeln till de flesta av de
förändringar i reformländernas ekonomiska och politiska
liv som är nödvändiga för ''kompatibilitet'' med resten av
Europa. Men svensk kunskapsöverföring kan aldrig få
tillräckliga dimensioner för att på allvar bidra till
förändringen om de inte koncentreras bl.a. geografiskt,
t.ex. till de polska regioner vi väljer att samarbeta med. För
svenska företag och konsultfirmor och för svenskt statligt
bistånd borde det t.ex. vara intressant med en
koncentration på delar av Polen som ligger nära Östersjön
och som berörs av samma miljöhot som vi själva. Här finns
också en naturlig koppling till tankarna på en ny ''Hansa'',
ett ekonomiskt, politiskt och kulturellt samarbete mellan
länder, städer och regioner runt Östersjön.
De insatser vi bör prioritera är av två slag. För det första
bör vi inrikta oss på konkreta utbildningsinsatser i
anslutning till vanliga projekt som ändå utförs med svenskt
stöd. Stöd till en företagsetablering kan t.ex. innefatta
utbildning av personer för olika nyckeluppgifter.
För det andra bör vi inrikta oss på långsiktiga satsningar,
av typen utbildning av lärare vid handelshögskolor,
utbildning av lärare för skolor med inriktning på
administration och förvaltning m.m. Sådana insatser måste
göras samlat och i anslutning till satsningar som prioriteras
av myndigheterna i det aktuella landet. Att genomföra
spridda kurser, studiebesök etc. med utgångspunkt från
svenska studieplaner tillför knappast något av värde för det
mottagande landet, utan kan tvärtom uppfattas som
störande inslag i utvecklingsarbetet.
4. Att stödja nya företag i stället för de hopplösa
jättekombinat som förr eller senare ändå måste läggas ned
eller brytas sönder i mindre företag, är riskabelt i alla
reformländerna. Vi bör därför också stödja sådan
infrastruktur som underlättar ny företagsetablering, t.ex.
servicecentra för småföretag, investeringsfonder och
utvecklingsfonder av olika slag. Sådana organ spelar en
central roll i det program för att underlätta privatiseringar
av näringslivet som den polska regeringen satsar på. På
samma sätt behövs stöd till den finansiella infrastrukturen --
banker, försäkringsbolag, och olika andra institutioner som
i dag till stor del måste nyskapas. En användbar modell för
konkreta insatser i enlighet med dessa riktlinjer är
säkerligen att låta näringslivet och dess organisationer
förmedla äldre erfarna tekniker, företagsledare och andra
nyckelpersoner som experter och konsulter till nya företag
av olika slag. Det kan tilläggas att stöd till
investeringsfonder och liknande institutioner tillhör de
verksamheter som får särskild prioritet av den europeiska
banken för återuppbyggnad och utveckling, EBRD.
Till sådana långsiktiga investeringar i bättre
infrastruktur hör också förbättringar i
telekommunikationerna inom och från de f.d.
kommuniststaterna samt språkutbildning, med
koncentration på engelska, tyska och franska för nya
företagsledare. De synpunker på möjligheten att med hjälp
av Tele-X-satelliten förbinda mobiltelefonnät i olika länder
med omvärlden, som vi ger i vår motion om samarbetet med
Baltikum, gäller i hög grad också för Polen. Målet måste
vara att hela Europa -- långsiktigt också inräknat olika
republiker i Sovjetunionen -- binds samman fysiskt av ett
nätverk av vägar, järnvägar, hamnar, telekommunikationer,
pipelines, kanaler etc.
5. Avgörande för de ekonomiska reformernas framgång
är också att ekonomisk och politisk utveckling håller jämna
steg. Centralt placerade politiker och tjänstemän kan i dag
ofta antas ha en realistisk uppfattning om vad ett samhälle
präglat av rättssäkerhet, demokrati, hederlig
administration och marknadsekonomi är. Ofta är det dock
alltjämt annorlunda på lokal nivå. Politiker och tjänstemän
måste t.ex. kunna värdera anbud, definiera äganderätter
och föra förhandlingar på jämställd fot med privata
intressenter. Kunskapsöverföring med sikte på nyvalda
kommunalpolitiker och kommunala tjänstemän kan därför
vara en mycket bra investering i dessa länders framtid.
Däremot kan det inte vara någon uppgift för svenskt
samarbete med de nya demokratierna att hålla kvar
verksamhet i offentlig regi som skulle må bäst av att
privatiseras. Kunskapshöjande insatser bör därför
uppmuntras både i regi av kommun- och
landstingsförbundet och i regi av privata konsultfirmor och
andra som arbetar med överförande av offentlig
verksamhet i annan regi.
6. I vår biståndsmotion föreslår vi att organ närstående
de politiska partierna skall få möjlighet att bedriva aktivt
samarbete med olika organisationer i andra länder i syfte att
stärka demokratin. Sådant stöd bör vara naturligt just till de
nya demokratierna i Europa.
7. Tidigare år har folkpartiet liberalerna begärt att
exportkreditnämnden skall få ändrade regler för att
möjliggöra s.k. skuldbyten (debt for nature-swaps) till
förmån för miljöinvesteringar i svårt skuldsatta länder, t.ex.
Polen. Vi har också begärt att Sverige skall agera i den s.k.
Parisklubben i detta syfte.
Vi anser alltjämt att dessa krav är motiverade. Däremot
har det nu visat sig att det stora miljöprojekt i Polen, Wisla-
projektet, som ursprungligen motiverade dessa förslag har
kommit av sig, bl.a. till följd av andra prioriteringar inom
den polska regeringen. Så länge den kommunistiska
regimen i landet fanns kvar var skuldbyten ett intressant sätt
att få fram resurser till projekt som den polska diktaturen
inte ens erkände behovet av. Det nya demokratiska Polen
har ett helt annat intresse för miljöinvesteringar, men måste
givetvis i det pressade läge som råder få göra sina egna
prioriteringar.
För att öka det ekonomiska utrymmet för bl.a.
miljösatsningar från den polska regeringens sida, föreslår
vi, som nämnts ovan, att möjligheten att avskriva den
polska skulden till Sverige övervägs. I vår miljömotion
föreslår vi också en utökad satsning på de ideella
organisationernas miljöarbete. Detta är särskilt viktigt i de
nya demokratierna och värdefulla insatser har redan gjorts
av t.ex. Svenska Naturskyddsföreningen och Svensk-Polska
miljöföreningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upphävande av
importregleringar,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökade statliga
kreditgarantier,1]
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökat offertstöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kunskapsöverföring,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till en fungerande
infrastruktur,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till telekommunikationer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till ideella organisationers
miljöarbete i de nya demokratierna.
Stockholm den 25 januari 1991
Håkan Holmberg (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Maria Leissner (fp)