Om Sverige blir medlem i EG kommer vår traditionella
parlamentariska demokrati att urholkas. Detta blir i
praktiken fallet även med ett EES-avtal likt det som är
under förhandling.
Riksdagsmajoriteten fattade i december 1990
principbeslutet om att Sverige skall ansöka om medlemskap
i EG. Det ena samhällsområdet efter det andra har sedan
flera år ''harmoniserats'' för att passa ihop med EG:s fysiska
och juridiska strukturer. Opinionen och EG-anhängarna
har väloljat försökt glida förbi en av de största
tvivelaktigheterna i EG:s uppbyggnad; organisationens
påfallande brist på demokrati i vår mening.
EG saknar och kommer inom överskådlig framtid att
sakna ett verkligt parlament. EG-parlamentet är visserligen
folkvalt, men det är bara ett rådgivande organ. Visserligen
har röster höjts på senare tid med krav på att EG-
parlamentet skall ges större inflytande. Kanske kommer
parlamentet att få ett ökat inflytande med en beslutsrätt i
vissa frågor, men seriösa bedömare anser att den egentliga
makten även i framtiden kommer att ligga samlad i
ministerrådet och kommissionen. Från valurnorna är vägen
dit oerhört lång. Däremot är vägen förbluffande kort från
de stora affärskoncernernas styrelserum. Vitboken om
EG:s inre marknad som lades fram 1985, till exempel,
bygger på ett förslag direkt från Philipskoncernen.
Detta system skulle antagligen ha mött betydande
motstånd i vårt land om inte opinionen varit väl förberedd.
I åratal har vi fått lära oss -- från förlag som Timbro och
Ratio, från SAF:s informationsavdelning, från
ledarskribenter, närradiostationer och faktiskt från en och
annan politiker -- att demokrati inte längre skall definieras
främst som majoritetsbeslut i ett parlamentariskt system
grundat på allmän och lika rösträtt. Enligt den nya
definitionen skall demokrati istället vara liktydigt med ett
minimum av politisk inblandning i samhällslivet. Skatterna,
d.v.s. den del av nationalförmögenheten som parlamentet
kan råda över, skall vara låga. Så många frågor som möjligt
skall avgöras i icke-politiska former på den fria marknaden.
Inom EG och dess intressesfär håller just detta på att
hända. All väsentlig makt över samhällsutvecklingen lyfts
bort från de folkvalda nationella parlamenten och placeras
i icke folkvalda, överstatliga organ som fungerar i intim
samverkan med marknadens ledande företag.
Man är utan tvivel på väg mot en situation, där den
enskilde erbjuds stora valmöjligheter bland ett brett utbud
av varor och tjänster på marknaden, samtidigt som värdet
av hans röst i parlamentariska val devalveras och hans
möjlighet att påverka de övergripande besluten om
samhällsutvecklingen minskar. Konsumenten avlöser
därmed medborgaren som samhällets basenhet.
Inom miljöpartiet anser vi att anpassningen till EG:s inre
marknad måste upphöra bl.a. av det skälet att vår
demokratiska tradition annars lider obotlig skada.
Principbeslutet om att ansöka om medlemskap i EG måste
också upphävas.
Om riksdagen ändå beslutar att inte avbryta EG-
anpassningen och att inte ta tillbaka uppdraget till
regeringen att ansöka om medlemskap, blir det nödvändigt
att mycket radikalt stärka medborgarnas ställning och makt
i deras egenskap av konsumenter. En parlamentariskt
sammansatt kommitté bör tillsättas med uppgift att
skyndsamt utreda hur det skall kunna ske. Medborgarnas
ställning och makt som konsumenter bör dessutom
grundlagsskyddas som de demokratiska rättigheterna
skyddas idag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anpassningen till EGs inre
marknad skall upphöra,
2. att riksdagen beslutar att Sverige inte skall ansöka om
medlemskap i EG och återkallar uppdraget till regeringen,
[att riksdagen, om motion 1990/91:U530 inte bifalls, som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att
utreda och lägga fram förslag till hur konsumenternas
ställning och makt skall stärkas,1]
[att riksdagen, om motion 1990/91:U530 inte bifalls, som
sin mening ger regeringen till känna att konsumenternas
ställning och makt bör grundlagsskyddas liksom
medborgarens demokratiska rättigheter skyddas i
dag.1]
Stockholm den 23 januari 1991
Inger Schörling (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Elisabet Franzén (mp)
Gösta Lyngå (mp)
Anita Stenberg (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Kent Lundgren (mp)