De baltiska folkens kamp för demokrati, frihet och
oberoende skapar respekt och medkänsla. Det finns en djup
sympati i Sverige för människornas situation i Estland,
Lettland och Litauen. Centern reagerar med kraft mot
sovjetmaktens övergrepp.
Sverige har ett stort ansvar att vara pådrivande i
världsopinionen. Kampen för självbestämmande och frihet
måste gå vidare. De mänskliga rättigheterna måste
försvaras. Sverige måste ta upp brotten mot de mänskliga
fri- och rättigheterna i Europeiska säkerhetskonferensen,
ESK, och i FNs kommission för mänskliga rättigheter.
Vi måste stödja de baltiska folken genom att utveckla
kontakterna och fördjupa samarbetet med grannländerna i
Baltikum. Vi vill utveckla de bilaterala kontakterna genom
ett väl förankrat faddersystem på olika nivåer. Det skulle ge
ett väl fungerande kunskapsutbyte mellan enskilda,
forskare, organisationer och kommuner.
Internationell konferens om Baltikum
Det är viktigt att den internationella opinionen
mobiliseras till stöd för de baltiska staternas
självbestämmande. Sverige måste genom en aktiv
utrikespolitik kraftfullt protestera mot militära och andra
övergrepp mot de baltiska folken. Stödet från
grannländerna är av stor betydelse för de baltiska
republikerna. Därför krävs att Sverige i såväl ord som
handling stöder utvecklingen mot alltmer ökat
självbestämmande. Vi anser att Sverige bör ta initiativ till
en konferens under 1991 i Stockholm om Baltikum. Det bör
vara en öppen konferens med brett deltagande. Vi har lagt
förslag om detta i motionen om Samarbete i Europa.
Miljösamarbete
Vi anser att miljöfrågorna måste vara prioriterade i
samarbetet. Miljöproblemen i Baltikum är så allvarliga att
de utgör en direkt hälsofara, framförallt drabbas barnen.
Miljöförstöringen var också en av gnistorna som senast
tände frigörelseprocessen i Baltikum och det som fick
människor att organisera sig politiskt, när detta var möjligt.
I Estland förgiftade utvinningen av oljeskiffer i Kothla-
Järve och fosforit i Maardu, både luft, mark och
grundvatten. 1987 fick man vetskap om att Moskva
planerade en kraftig utvidgning av fosforitbrytningen. En
tredjedel av Estland skulle beröras liksom Östersjön.
I Lettland var föroreningarna till Rigabukten förödande
för miljön. 1986 fick man veta att Moskva planerade ett
vattenkraftverk i Daugava som skulle sätta stora delar av
Lettlands gamla kulturbygder under vatten.
I Litauen oroades människorna över kärnkraftsverket i
Ignalina, där en reaktor råkade i brand 1988. En ny var
redan projekterad. Den var av samma typ som de i
Tjernobyl. Folkfronterna i de baltiska staterna lyckades
förhindra genomförandet av de miljöförstörande projekt
som var på gång. En första framgång för miljöarbetet var
uppnådd.
Insikten om vikten av omedelbara och genomgripande
förändringar för att begränsa miljöskadorna är alltfort en
drivkraft i det politiska livet i de baltiska republikerna. I
Centerns motion ''Östersjön ska räddas'' föreslår vi en
åtgärdsstrategi för Baltikums hotade miljö. Vi föreslår där
bl a att miljöfrågorna prioriteras i samarbetet med
Baltikum. Vi vill få till stånd ett bilateralt samarbete, inte
som idag en del av biståndsverksamheten. Vi föreslår att
Helsingforskommissionen utvidgas och arbetet i den
intensifieras. De baltiska republikerna måste ges en
fullvärdig representation i kommissionen.
Kommunikationer
Förbättringar av kommunikationerna är en förutsättning
för att de baltiska republikerna skall kunna utvecklas i
positiv riktning och utveckla sina internationella kontakter.
Under 1989 upprättades en reguljär flygförbindelse
mellan Stockholm och Tallin. Förbindelsen är ett
samarbetsprojekt mellan SAS och Aeroflot. Projektet har
redan haft betydelse för affärs- och turistutbytet mellan
Sverige och Estland. Sådana flygförbindelser bör upprättas
till samtliga baltiska huvudstäder.
En färjeförbindelse mellan Stockholm och Tallin
upprättades under 1990. Förbindelsen har gjort det möjligt
för svenska turister att resa till en stad i ett grannland som
man under en hel generation haft svårt att besöka. Omvänt
har balterna kunnat resa till Sverige. På detta sätt kommer
släkt, som på många år inte kunnat träffas av först politiska
skäl och senare ekonomiska skäl, att åter kunna umgås med
varandra. Nya kommunikationsvägar är av mycket stor vikt
för allt folkligt umgänge liksom för utveckling av handel m m.
Den
geografiska närheten mellan de sydöstra delarna av
Sverige, Öland och Gotland och de baltiska republikerna
bör leda till utökade kontakter mellan dessa regioner inom
olika områden. Detta är ett förhållande som kan få stor
betydelse för den regionala utvecklingen på båda sidor av
Östersjön. Telemöjligheterna är undermåliga. Det finns en
förbindelse från Sverige via Helsingfors till Tallin och en via
Moskva. Förbindelserna till Riga och Vilnius går helt över
Moskva. Telenät och kablar är dessutom av dålig kvalitet.
Televerket för diskussioner med de baltiska staterna om hur
telekommunikationerna kan utvecklas. En satellit ger
snabba lösningar, men kräver stora investeringar. En
fiberoptisk kabel från Gotland till Baltikum är ett annat
alternativ.
En möjlig finansieringsmodell kan vara avräkning på
taxorna. Eftersom det är dubbelt så mycket inkommande
trafik till de baltiska staterna som utgående skulle den
modellen dessutom kunna ge ett nettoinflöde av
hårdvaluta. Möjligheterna för detta bör undersökas vidare.
För radiokommunikationer är det möjligt att bygga en
mellanvågssändare på Gotland. Det skulle göra det möjligt
att sända program till Baltikum.
Från baltiska sidan är man angelägen att också förbättra
postförbindelserna och flygmöjligheterna. Inom
kommunikationsområdet torde det röra sig om både
finansiellt stöd till investeringar i infrastruktur och
kunskapsuppbyggnad beträffande planering, projektering
och organisation av olika transportmedel.
Stödet till uppbyggnaden av en infrastruktur bör i första
hand kanaliseras genom Världsbanken och de nybildade
nordiska och europeiska bankerna för återuppbyggnad och
utveckling. Vi anser att regeringen bör undersöka om man
inom stödprogrammet för Öst- och Centraleuropa kan
medverka till förbättrade kommunikationer.
Landsbygdsutveckling
Landsbygden i Sovjetunionen har varit starkt eftersatt.
Investeringsinsatserna har till övervägande del inriktats på
den tunga industrin.
I Baltikum finns goda förutsättningar för att utveckla
jordbruk med god avkastning. Under efterkrigstiden har
dock jordbruksproduktionen varit låg. En av förklaringarna
till detta har varit att ekonomiska incitament för att
effektivisera verksamheten saknats.
Den statliga ensidiga satsningen på kollektivjordbruk
och statliga jordbruk har trängt undan det självägda
familjejordbruket. De svenska familjejordbruken är
effektiva och drivs på ett rationellt sätt. Erfarenheter från
familjejordbrukens verksamhet kan vara av intresse i
balternas uppbyggnad av nya självständiga
lantbruksenheter. Även erfarenheter från den svenska
jordbrukskooperationen är av stort värde i denna process.
Sedan ett år tillbaka arbetar organisationen Family
Farms For Estonia (FFFE) med att stödja uppbyggnaden av
familjejordbruk i Estland. Representanter från
Lantbruksuniversitetet, Jordbruksdepartementet och
Lantbrukarnas Riksförbund har i samarbetet med
representanter från motsvarande myndigheter och
organisationer i Estland startat ett utbildningsprojekt
mellan estniska lantbrukare och svenska och estniska
lantbruksstuderande. I framtiden planeras att inom
projektet bygga upp ett agrart kunskapscentrum. Projektet
bör erhålla ekonomiskt stöd. Liknande projekt finns också
för Lettland och Litauen.
Vid lantbruksskolor runt om i landet har
utbildningsmöjligheter öppnats för ungdomar från
Baltikum. Vi anser att man i den pågående översynen av
Sveriges lantbruksuniversitet också måste beakta behovet
av högre utbildning av studenter från Baltikum.
Ekonomiskt kunskapsutbyte
Den viktigaste delen i de nya ekonomiska
självständighetsprogrammen är införandet av
marknadsmekanismer i de ekonomiska styrsystemen.
Övergången från en planekonomi till en marknadsekonomi
kan på många sätt komma att upplevas som en
genomgripande kulturchock, särskilt om man inte samtidigt
beaktar de sociala och ekologiska hänsynen.
I Sovjetunionen har t ex
avtalsrätten inte haft någon framskjuten ställning. I
marknads- och blandekonomierna i väst är däremot
avtalsrätten m fl rättsområden själva grundvalen för handel
med varor och tjänster. Den rättsliga regleringen i de
baltiska republikerna är fn inte anpassad efter de krav som
ett marknadsekonomiskt system ställer. Det gäller t ex
handelsrätt, avtalsrätt och aktiebolagsrätt.
I en marknadsekonomi krävs helt andra insikter i
företagande, ledarskap och marknadsföring. Svenska
erfarenheter inom dessa områden kan bidra till en
utveckling mot ett ökat marknadsekonomiskt inslag i
Baltikum. Vid exempelvis hantverkets folkhögskola i
Ronneby och Leksand har utbildning genomförts i
företagsamhet. Ett organiserat rådgivningssystem --
uppbyggt på ett enkelt och obyråkratiskt sätt som t ex
Senior Adviser System där äldre erfarna kollegor
inom ett område lämnar stöd och råd till yngre -- kan vara
en möjlig form av samarbete som bör stödjas.
Vi anser att Sverige bör ta initiativ till ett brett
forskningsprojekt för att i samarbete med universiteten i
Baltikum följa och underlätta övergången från
planekonomi till en social och miljöanpassad
marknadsekonomi.
Utveckla näringslivet
En av de stora svagheterna i en planekonomi är
centraliseringen av beslut och resurser. Detta är också en av
grunderna för kraven på ökad ekonomisk självständighet i
de baltiska republikerna. Det har i sin tur lett till alltför få
investeringar i Baltikum, vilket bl a
inneburit att modernisering av industri, husbyggen och
restaurering av äldre byggnader eftersatts. Det finns ett
stort behov av resurser för ett brett restaurerings- och
nybyggnadsprogram.
Det är viktigt att underlätta kontakter mellan svenska
och baltiska företag på alla nivåer.
Kontakter mellan folken
Det är vanligt med vänortssamarbete mellan kommuner
i de nordiska länderna. Ett väl fungerande
vänortssamarbete är viktigt eftersom det kan medverka till
att skapa en bas för ett brett utbyte av företag,
organisationer och folkrörelser mellan orterna. Svenska
folkrörelser har sedan lång tid haft ett väl fungerande
samarbete med folkrörelser i de nordiska länderna. Här har
inte minst Föreningen Norden spelat en viktig roll. Tidigare
omfattade detta breda folkliga utbyte också Baltikum. På
grund av svårigheterna för enskilda och grupper att få resa
mellan de baltiska republikerna och Sverige har
kontaktutbytet mellan länderna begränsats.
När nu gränserna mellan Sverige och Estland, Lettland
och Litauen efter nära fyrtio år öppnats är det viktigt att
planera för en vidgad kontaktverksamhet. Redan idag har
vänortsutbytet vitaliserats. De förbättrade
kommunikationerna mellan Baltikum och de nordiska
länderna kommer att leda till ökade kontakter länderna
emellan.
Sverige bör arbeta för en ökad utbytesverksamhet. Det
gäller utbildnings- och kulturområdet, ungdomsutbyte i
olika former men även kontakter mellan kulturinstitutioner
och fria grupper. Det är viktigt att utveckla
ungdomsutbytet. Möjligheterna att arbeta i Sverige under
tre månader har varit efterlängtad. Det är viktigt att det
bibehålls även i tider av lågkonjunktur.
Mellan universitetet i Sverige och Baltikum byggs ett
ömsesidigt samarbete upp. Det kan jämföras med det
vänortssamarbete som finns i många kommuner.
Studerandeutbytet vid de svenska högskolorna och
gymnasierna har varit en stor framgång och kan bidra till ett
långsiktigt utvecklingsarbete. Ett sådant samarbete
förekommer med Estland, men de ekonomiska resurserna
på 2 milj kr har för innevarande budgetår redan tagit slut. Vi
anser att regeringen i tilläggsbudget måste anvisa ytterligare
medel så att utbytet kan fortsätta som planerat och
utvecklas till att omfatta hela Baltikum.
Det finns idag en stor efterfrågan vad gäller information
om hur ett demokratiskt system, med flera politiska partier
och med pluralism i organisationslivet, kan organiseras.
Kunskapsöverföringen i konstitutionella frågor måste
utvecklas. De baltiska länderna behöver hjälp med att
bygga upp demokratiska beslutsstrukturer som är effektiva.
Centern har ett utvecklat samarbete med centerpartierna i
Baltikum. Andra svenska partier och organisationer har
också ett utbrett utbyte med folken i de baltiska
republikerna.
Vi anser att utbytesverksamhet mellan de baltiska
republikerna och Sverige ska ingå som en prioriterad del i
det ekonomiska stödet till Östeuropa.
Ekonomiskt stöd
De svenska insatserna bör ses som ett strategiskt stöd för
att stärka ländernas förmåga att genomföra reformer och
klara de påfrestningar som de nu möter. Det måste vara ett
samspel med de baltiska staterna om vad som bör
prioriteras. Som vi ovan beskrivit har redan ett omfattande
arbete kommit igång. Förslagen och idéerna om mer
fördjupat samarbete är många. Flera av dessa förslag kan
också förverkligas direkt av företag, organisationer och
enskilda. Vi anser det viktigt att kanalisera stödet genom
dessa kontakter. Det kan göra insatserna både effektivare
och administrativt enklare. Det är viktigt att kunna utnyttja
många kanaler för stödet till Baltikum.
Vi anser att riksdagen bör besluta att inrätta ett särskilt
anslag för stöd till Östeuropa. För budgetåret 1991/92
beräknar vi 300 milj kr. Miljöinsatserna måste prioriteras i
samarbetet. För folkrörelsekontakter och kulturellt utbyte
bör avsättas 10 milj kr. Centern har lagt förslag om
anslagstilldelning i motionen Samarbete i Europa.
Ansvaret för förvaltningen av anslaget i den del det
omfattar tekniskt stöd, bör åvila BITS, insatserna på
miljöområdet bör naturvårdsverket ansvara för, medan
förvaltningsansvaret för resurserna till folkrörelsekontakter
och kulturellt utbyte bör åvila Svenska Institutet.
Vi har tidigare lagt förslag om att inrätta ett
kreditinstitut för Östeuropa. Institutet skall förmedla
krediter till de östeuropeiska staterna för investeringar i
byggnads- och industriprojekt samt till miljöinvesteringar.
Förslagen ska ses som ett första steg i arbetet för att
lämna riktat stöd till de östeuropeiska länderna.
Regeringen bör redan nu förbereda en ny tre-årig
samarbetsplan, som bör träda i kraft 1992. Vi anser att
resurserna måste fördubblas i denna plan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av det svenska
stödet till Baltikum,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utveckling av vänortsutbytet
och utvidgade kontakter mellan folkrörelser och
kulturgrupper,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag i
tilläggsbudget till förstärkning av resurser till studentutbyte.
Stockholm den 24 januari l99l
Pär Granstedt (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Gunhild Bolander (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Karin Söder (c)
Lennart Brunander (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Anders Svärd (c)
Gunnar Björk (c)
Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors