Under hösten 1990 intensifierades samarbetet med de
baltiska republikerna både nationellt och nordiskt. I de
kontakter som etablerats har uppdagats hur oerhört stora
bristerna är i Baltikum på en lång rad områden. Det
samhällssystem som har rått i dessa länder under de senaste
50 åren har lett till att man i många fall befinner sig på
katastrofens rand.
För att på ett effektivt sätt kunna stödja de baltiska
folken i deras strävanden att skapa demokrati,
självständighet och välfärd i en god miljö, krävs ett nästan
ofattbart omfattande och genomgripande arbete på snart
sagt alla samhällsområden. I denna motion behandlas
endast ett av dessa, kommunikationsområdet.
Goda transportmöjligheter är av avgörande betydelse
för den ekonomiska utvecklingen, speciellt gäller detta
områden som är belägna långt från de stora marknaderna.
Förbättringar av kommunikationerna är således en
förutsättning för att de baltiska republikerna skall kunna
utvecklas i positiv riktning.
Från baltisk sida har framförts önskemål om stöd till
utvecklingen av bättre reseförbindelser, postförbindelser,
radio- och TV-kommunikationer och teleförbindelser. Den
civila luftfarten behöver också nyorganiseras.
Tanken har också framförts om en Balt Link. Denna
skulle bestå av en färjeförbindelse mellan Helsingfors och
Tallin och av en motorväg genom Baltikum ner till Polen.
Behoven av stödinsatser i Baltikum är som ovan sagts i
det närmaste oändliga. Inom kommunikationsområdet
torde det röra sig om både finansiellt stöd till investeringar
i infrastruktur, såsom vägar, flygplatser och hamnar, och
kunskapsuppbyggnad beträffande planering, projektering
och organisation av olika transportmedel.
Med de kunskaper som i dag finns om miljöeffekter av
olika transportsystem bör det naturligtvis finnas goda
möjligheter att bistå med synpunkter och kunskap även på
detta område.
Det nordiska samarbetet på transportområdet har lång
tradition och är välutvecklat. Den nordiska organisationen
och erfarenheterna från detta samarbete kan vara till stor
hjälp i arbetet i Baltikum.
Stödet till uppbyggnaden av en infrastruktur bör i första
hand kanaliseras genom de stödanordningar som finns i
internationella organ typ Världsbanken och den nybildade
Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.
Konkurrensen om dessa medel är stor.
De nordiska länderna kan genom samordning av sitt
agerande och i samråd med de baltiska länderna påverka
besluten att få till stånd önskade investeringar i Baltikum.
I övrigt behövs både samnordiska och nationella
insatser.
Enligt vår mening bör det Nordiska Ministerrådet
snabbt tillsammans med de baltiska länderna kartlägga
behovet av stöd och kunskapsuppbyggnad inom
kommunikationsområdet. Därefter bör insatser göras för
att där så är lämpligt och önskvärt en samordning görs med
de nordiska kommunikationsoch transportanordningarna.
Det samnordiska arbetet inom kommunikationsområdet
får inte hindra snabba insatser på nationell nivå.
Redan nu finns kunskap om vilka önskemål som
föreligger för att kunna ta itu med rent akuta problem. Ett
sådant exempel är kunskapsuppbyggnad på
luftfartsområdet. Att ställa experter till förfogande är ett
sätt att stödja utvecklingen. Tele- och radioområdet
behöver också omedelbara förbättringar.
Utbildningsinsatser och överföring av teknisk utrustning på
kommunikationsområdet bör vara ett prioriterat område.
I detta sammanhang liksom i andra, av liknande slag,
bör studerandeutbyte vid de svenska tekniska högskolorna
och gymnasierna med de baltiska länderna kunna bidra till
ett långsiktigt utvecklingsarbete. Ett sådant samarbete
förekommer, men de ekonomiska resurserna är helt
otillräckliga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Nordiska ministerrådets ansvar
för att utreda behovet och samordna insatser i Baltikum på
kommunikationsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av svenska stödinsatser
i Baltikum på kommunikationsområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade insatser för
studerandeutbyte mellan svenska tekniska
utbildninginstitutioner och Baltikum.
Stockholm den 24 januari 1991
Karin Söder (c)
Elver Jonsson (fp)
Gunnar Björk (c)
Pär Granstedt (c)