Det nordiska samarbetet kommer att betyda allt mer i en
värld av krympande avstånd och allt intensivare kontakter.
I allt flera internationella organ kan och bör Norden agera
gemensamt.
Det nordiska samarbetet rör idag alla områden utom
säkerhets- och utrikespolitik. Trots detta är har just dessa
frågor dominerat de senaste sessionerna i Nordiska rådet.
Det ökade internationella samarbetet ställer krav på
gemensamma ageranden för att de nordiska länderna ska få
större tyngd.
Detta gäller t ex i Världsbanken där länderna har en
gemensam plats. Den nordiska rollen i Banken måste vara
att förstärka miljö- och sociala konsekvensanalyser av olika
projekt. Världsbankens satsningar i u-länderna har med all
rätt kritiserats hårt. Norden måste därför ställa krav och
rikta sitt bistånd så att misstagen inte upprepas.
Den europeiska politiska bilden har präglats av snabba
svängningar det senaste året. För ett år sedan kände vi stor
glädje inför den nya öppenheten i Öst. Nu känner vi stor
oro.
Det samarbete som Nordiska rådet inlett med de
baltiska staterna är mycket glädjande. För två år sedan, när
Miljöpartiet föreslog att det nordiska samarbetet skulle
utvidgas till att omfatta de baltiska staterna, uppfattades
detta som en utopi. Idag känns det angeläget och t o m
nödvändigt med fortsatta kontakter och samarbete, inte
bara p g a den politiska utvecklingen i dessa områden och
Sovjetunionen utan också av regionala ekologiska och
ekonomiska skäl.
Inför det europeiska samarbetet är det synnerligen
viktigt att det regionala samarbetet i Östersjö-regionen
förstärks. Vi har i en annan motion lagt fram förslag om att
ett Östersjöråd ska inrättas just med detta syfte.
Norden som hemmamarknad kommer att få ökad
betydelse i framtiden och det kommer att stimulera
småföretagsamhet och kreativiteten i regionen. Energi- och
råvarusamarbete liksom tillverkning och försäljning på en
gemensam marknad skulle öka Sveriges och de nordiska
inklusive baltiska ländernas självtillit och minska deras
sårbarhet.
Miljöpartiet har i Riksdagen, i Nordiska rådet och andra
sammanhang framhållit den betydelse som Norden redan
har i olika sammanhang och framför allt den viktiga roll
Norden borde kunna spela i internationella sammanhang.
Miljöpartiet anser också att det nordiska samarbetets
tyngd skulle öka genom att direktval infördes till Nordiska
rådet. På så sätt skulle de nordiska parlamentarikernas roll,
som idag är alldeles för svag gentemot ministerrådet, kunna
stärkas. Ett ökat budgetansvar skulle ge de parlamentariska
representanterna större möjligheter att stärka och på ett
kreativt sätt stimulera det nordiska samarbetet.
Det är ett märkligt faktum att Sverige, som idag blir allt
mer benäget att lämna över beslutsrätten i viktiga frågor till
EG, konsekvent motarbetar något sådant på nordisk nivå
där både samhörighet och möjligheter till påverkan är så
mycket större.
Det aktuella politiska läget i Europa har skapat
förutsättningar för de nordiska länderna att aktivt bidra till
starkare fredsarbete i Europa. Den senaste tidens händelser
i de baltiska republikerna är en uppfordran att ytterligare
stärka samarbetet med våra baltiska grannländer. Våld och
övergrepp måste förhindras och våra länder måste på allvar
ta itu med Nordens och Östersjöregionens allvarliga
miljöproblem.
Norden och länderna kring Östersjön bör sträva efter att
bli föredömen. Vår region kan utvecklas till en
föregångsregion för världen i övrigt om vi kan lösa våra
politiska och ekologiska problem på fredlig väg (även de
ekologiska problemen rymmer i ett lite längre perspektiv
stort sprängstoff också i vår del av världen!).
Enligt Miljöpartiets uppfattning skulle det gagna
fredsarbetet om Norden och Östersjön förklaras som en
kärnvapenfri zon. Detta kan t ex ske genom ett
internationellt traktat av de länder som ingår i regionen.
Detta vore ett kraftfullt sätt att skapa debatt kring
säkerheten med de kärnvapenbestyckade fartygen, som inte
kontrolleras på samma sätt som landbaserade kärnvapen.
För att hejda miljöförstöringen bör, enligt Miljöpartiet,
länderna kring Östersjön snabbt förhandla fram
konventioner som slår fast kritiska belastningsgränser på
olika områden och, vilket är synnerligen viktigt,
specificerar de enskilda ländernas åtaganden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att erforderliga initiativ bör tas för att få till stånd direktval
till Nordiska rådet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att snarast erforderliga initiativ bör tas i Nordiska rådet för
att få till stånd ett internationellt traktat om en kärnvapenfri
zon omfattande Östersjöstaterna och övriga nordiska
länder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att snarast erforderliga initiativ bör tas i Nordiska rådet för
att få med Sovjetunionen, de baltiska staterna, Polen samt
de båda tyska staterna i freds- och miljöarbetet kring
Östersjön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att snarast erforderliga initiativ bör tas i Nordiska rådet för
att få till stånd internationella konventioner som ratificerar
kritiska miljöbelastningsgränser på olika områden liksom
signatärstaternas åtaganden och vilka konventioner bör
omfatta samtliga länder i Norden och de länder som gränsar
till Östersjön.
Stockholm den 25 januari 1991
Claes Roxbergh (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Per Gahrton (mp)
Inger Schörling (mp)