En professur i svenska språket och litteraturen vid universitetet i Tartu
Sveriges riksdag behandlade 1925 två likalydande
motioner om anvisande av medel för en professur i svenska
språket och litteraturen vid universitetet i Dorpat
(nuvarande Tartu). Statsutskottet behandlade motionerna
med stor sympati och skrev inledningsvis: ''Det förslag som
nu motionsvis föreligger om inrättande av en lärostol i
svenska språket vid universitetet i Dorpat, har synts
utskottet behjärtansvärt, så mycket mer som det gäller en
läroanstalt, grundad av våra förfäder och arbetande bland
ett folk, med vilket vi genom historia och kultur känna oss
starkt befryndade, och där inom vissa folkgrupper ännu
svenskt språk talas...''
Motionerna avslogs dock med den formella
motiveringen att ingen svensk statsmyndighet behandlat
ärendet.
I en skrivelse den 14 september samma år förde
förstakammarledamoten Johan Bergman, f.d professor vid
universitetet i Dorpat, ärendet till Kungl. Maj:t för
prövning och anförde särskilt att estniska myndigheter hade
yttrat sig mycket positivt om inrättande av den aktuella
professuren.
Året efter väcktes åter riksdagsmotioner i ärendet.
Riksdagen yttrade sig fortfarande med sympati men ansåg
att Kungl. Maj:t måste pröva ärendet innan riksdagen
kunde bevilja medel. Första kammaren hade emellertid
beslutat bifalla motionerna och avslåendet skedde vid
gemensam votering.
Året 1928 tog Kungl Maj:t initiativ i ärendet, inhämtade
officiellt besked från Estlands regering och infordrade
genom universitetskanslern yttranden från de humanistiska
sektionerna vid universiteten i Lund och Uppsala.
Propositionen om professurens inrättande angavs den 16
mars. Den behandlades av statsutskottet, som naturligtvis
tillstyrkte, och bifölls av riksdagens båda kamrar den 2 maj
1928.
Till innehavare av professuren utsågs docenten vid
universitetet i Lund, Per Wieselgren, som kom att göra en
mycket värdefull insats som professor i Tartu tills han
utvisades av den tyska ockupationsmakten på senhösten
1941. Han har skildrat sina upplevelser i boken ''Från
hammaren till skäran''.
Professuren har sedan dess varit obesatt men formellt
sett har lärostolen inte dragits in. Genom att än en gång
anslå medel till professuren fullföljer Sveriges riksdag bara
vad som en gång beslutats.
Liksom 1928 kommer de estniska myndigheterna att ha
en mycket positiv inställning till ett återbesättande av
professuren.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återbesättande av professuren i
svenska språket och litteraturen vid universitetet i Tartu.
Stockholm den 23 januari 1991
Rune Rydén (m)
Bertil Fiskesjö (c)
Margitta Edgren (fp)
Gösta Lyngå (mp)
Rolf L Nilson (v)