1989 och 1990 blev händelserika år i Östeuropa. I land efter land har den sovjetstödda diktaturen störtats; i land efter land har en utveckling skett i riktning mot parlamentarisk demokrati.
Denna frihetsprocess är i de baltiska länderna för närvarande starkt hotad av sovjetmakten. Sovjetiska elitförband har på ett tragiskt sätt i januari månad 1991 visat, att pansarvagnar och k-pist används mot människor när de baltiska folken försöker bygga upp en trygg demokrati.
De baltiska länderna har under större delen av sin moderna historia varit dominerade av andra makter. Efter första världskriget blev Estland, Lettland och Litauen självständiga stater och medlemmar av Nationernas förbund. År 1940 blev de baltiska staterna under tvångsmässiga former införlivade med Sovjetunionen. Efter införlivandet har utvecklingen fram till för några år sedan kännetecknats av en hårdhänt förryskning.
I samtliga tre baltiska länder har under 1989--90 skett en utveckling av en snabb omvandling från socialistisk diktatur till en öppen och demokratisk samhällsordning. Fria val har kunnat genomföras och de första demokratiska parlamenten sen mellankrigsåren har kunnat börja företräda de estniska, lettiska och litauiska folken.
De baltiska länderna har nyligen inlett en övergång från socialistisk planekonomi till en öppen fri marknadsekonomi. Detta är en process som måste få ett starkt stöd inte minst från de västeuropeiska länderna.
Det är därför viktigt att på olika områden ge Baltikum ett stöd. Ett sådant stöd kan främja en fredlig och demokratisk utveckling i Baltikum. Detta främjar dessutom vår egen säkerhet.
Det är viktigt att Estland, Lettland och Litauen kan företrädas av sina valda regeringar, utan omvägar över Moskva, vid olika typer av internationellt samarbete.
De tre baltiska länderna bör därför erbjudas att delta i Europarådets arbete. Ett sådant erbjudande skulle understryka det europeiska intresset av kontakter med de tre länderna och markera vår hållning till skapandet av helt självständiga baltiska länder.
Under 1989 har Sovjet, Ungern, Jugoslavien och Polen beviljats observatörsstatus i Europarådet. Det bör därför ses som en naturlig utveckling att även de baltiska staterna ges liknande möjligheter inom det europeiska samarbetet.
FN-systemet omfattar en rik flora av institutioner och skilda verksamhetsområden. Det är viktigt att de baltiska länderna i framtiden blir en del av världssamfundet och inte fortsättningsvis utelämnas åt en förnedrande behandling. För att påskynda denna utveckling bör de baltiska länderna få delta i Förenta Nationernas arbete.
Observatörsstatus i Europarådet och FN skulle skapa officiella kontakter som kan underlätta det nödvändiga kontaktskapandet mellan enskilda och organisationer i olika delar av världen och Baltikum. Det skulle också ge värdefulla möjligheter till informationsutbyte mellan parlamenten i länderna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i sina internationella kontakter bör arbeta för att de baltiska ländernas valda regeringar, utan omvägar över Moskva, ges möjlighet till deltagande i olika typer av internationellt samarbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i kontakter med de övriga medlemsländerna i Europarådet bör verka för att de baltiska unionsrepublikerna Estland, Lettland och Litauen erbjuds gäststatus i rådet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i kontakter med de övriga medlemsländerna i FN skall verka för att de baltiska länderna erbjuds observatörsstatus i FN.
Stockholm den 25 januari 1991 Erling Bager (fp) Elver Jonsson (fp)