Miljöpartiet de gröna säger:ja till samarbete med
Nordenja till samarbete med Östersjöregionenja till
samarbete med hela Europaja till samarbete med
världenja till internationell miljödomstolnej till EG-
medlemskapnej till EES-avtalja till folkomröstning
om EG
Miljöpartiet skisserar i denna motion ett grönt alternativ
till EG-medlemskap genom a) fördjupat grannskap med
EG och b) bildandet av Europas Förenta Regioner.
Men också det nordiska samarbetet utgör ett led i ett
internationalistiskt alternativ. Miljöpartiet har sedan länge
arbetat för en förstärkning av Nordiska Rådet, bl a genom
att dess ledamöter skall utses i direktval. (Om detta lämnas
en särskild motion.)
Samarbetet kring Östersjön bör fördjupas genom
bildandet av ett Östersjöråd, med befogenheter att främja
åtgärder för den gemensamma bioregionen runt det
gemensamma havet (se särskild motion).
Samarbetet med Östeuropa måste fördjupas helt
oberoende av om ett Europas Förenta Regioner kan bildas.
Inte minst måste Sverige bidra till att sanera Östeuropas
katastrofalt förstörda miljö (se särskild motion).
Den globala solidariteten är en grundläggande del av en
internationalistisk politik utan EG-medlemskap. Den
måste ta sig uttryck i generös svensk bistånds- och
flyktingpolitik och en förstärkning av den internationella
miljöpolitiken (se särskilda motioner i dessa ämnen).
Sveriges aktiva roll inom FN-systemet är en del av ett
internationalistiskt alternativ till EG-medlemskap som har
miljöpartiets starka stöd. Miljöpartiet förordar i flera
motioner en aktivare svensk roll i fredsbevarande syfte.
Slutligen bör här understrykas det redan existerande all-
europeiska samarbetet inom ESK, Europarådet, ECE,
OECD m fl organisationer som miljöpartiet starkt vill
främja, dels i den form de nu arbetar, dels i syfte att stärka
underlaget för ett Europas Förenta Regioner.
Alternativet till EG-medlemskap är således en aktiv
internationalism på många olika nivåer, regionalt i Sveriges
närområde, all-europeiskt och globalt.
Ett permanent all-europeiskt samarbete
Ett nära, permanent och demokratiskt samarbete i hela
världsdelen Europa är nödvändigt för att vi ska kunna klara
av gränsöverskridande miljöproblem, trygga mänskliga
rättigheter för alla som bor i Europa och undvika att nya
konkurrerande stormaktsblock växer fram som hot mot
freden. Det all-europeiska samarbetet måste ske i former
som tillåter ett ökat mått av självbestämmande såväl inom
ekologiska regioner och lokalsamhällen som inom regioner
som präglas av vissa nationella kulturer. Och det all-
europeiska samarbetet bör omedelbart vara öppen för alla
regioner, nationer och folk i Europa. Sedan också Albanien
inlett en demokratiseringsprocess är det svårt att se
tillräckliga motiv för att någon del av Europa på förhand
skulle vara utesluten från medlemskap.
Principer för Europasamarbetet
För Europas gröna -- som nu har medlemspartier i hela
världsdelen från Georgien till Eire och sammanlagt över 200
parlamentsledamöter i 19 länder -- är följande principer för
det europeiska samarbetet centrala:
1. Europasamarbetet skall vara öppet på lika villkor för
alla Europas nationer och regioner; gränser för människors
rörelsefrihet skall rivas på jämlikt sätt i hela världsdelen.
Målet är fri rörlighet för alla i hela Europa.
2. Europasamarbetet skall vara öppet mot resten av
världen och inte ta formen av en ''Fästning Europa''; inga
utomeuropéer skall få svårare att komma till Samarbets-
Europa än de har att komma till dagens splittrade Europa.
3. Europasamarbetet skall stärka freden och minska
risken för nya militära konfrontationsmönster; Samarbets-
Europa skall inte bli en ny militär supermakt.
4. Europasamarbetet skall stärka demokratin och gynna
lokalt och regionalt självbestämmande. Politiska beslut
skall fattas på lägsta möjliga nivå. Vissa beslut bör fattas på
all-europeisk nivå, t ex när det gäller gränsöverskridande
miljöskador och grundläggande mänskliga rättigheter.
Andra beslut bör ligga kvar på statlig nivå. Men alltfler
beslut bör flyttas ner till regional och lokal nivå.
5. Europasamarbetet skall ske i former som minskar
miljöskador och sociala klyftor. Gränshinder för varor och
kapital skall undanröjas, förutsatt att detta inte leder till
risk för miljöskador, sociala orättvisor eller inskränkningar
i demokratin.
6. Europasamarbetet skall gynna mångfald och
motverka politisk likriktning; istället skall enskilda länder
och regioner känna stimulans att fungera som förebilder, t
ex genom mer avancerat miljöskydd eller mer solidarisk
socialpolitik.
Sverige är redan idag medlem i minst ett 30-tal
mellanstatliga europeiska samarbetsorganisationer -- från
Europarådet till Europeiska säkerhetskonferensen (ESK)
och FNs Ekonomiska kommission för Europa (ECE). ECE
är faktiskt just det många efterlyser, nämligen en
alleuropeisk miljöorganisation med kontrollverktyg. ECE,
som har 33 medlemmar, stod bakom vårens miljökonferens
i Bergen och har åstadkommit åtskilliga internationella
miljökonventioner, bl a ett avtal om minskning av
gränsöverskridande luftföroreningar som övervakas med
hjälp av 95 mätstationer. Vid sidan om statliga
organisationer finns dessutom över 500 ickestatliga
europeiska samarbetsorganisationer med svenska
medlemmar.
Europarådet har nyligen beslutat att göra sig själv till
ESKs parlament. Om också ECE integreras i en gemensam
struktur och en miljömyndighet efter mönster av
Europarådets kommission för mänskliga rättigheter
inrättas, skulle ett permanent alleuropeiskt nätverk, ett
Samarbets-Europa, faktiskt vara på väg.
Europas Förenta Regioner
Miljöpartiet vill härmed föreslå en modell för
vidareutvecklingen av en permanent all-europeisk
samarbetsstruktur: Europas Förenta Regioner.
Europas Förenta Regioner bör som beslutsforum ha en
regionsförsamling med allsidig demokratisk representation
för Europas stater, folk och regioner. Nordiska Rådet
tillhandahåller en modell som kan utgöra viss vägledning. I
stater med federal uppbyggnad, typ Sovjetunionen,
Jugoslavien, Tjeckoslovakien, Tyskland, Belgien,
Storbritannien, Spanien och, inte minst, Schweiz, finns
andra modeller som kan bidra med erfarenheter av hur
gemensamt beslutsfattande i mångnationella
samarbetsorganisationer kan organiseras.
EFR bör huvudsakligen arbeta med sedvanlig s k
folkrättslig beslutsmetodik.
När det gäller klart definierade miljöproblem med
gränsöverskridande effekt, förordar vi dock att EFR får
befogenhet att fatta bindande majoritetsbeslut. Exakt vilka
sorts beslut detta gäller måste anges i EFRs grundfördrag.
Självfallet måste garanteras att miljöbeslut endast har
karaktären av minimibeslut och på intet sätt hindrar
enskilda medlemmar att besluta om hårdare
miljöskyddsnormer. Medlemsstaterna i EFR måste alltså
överlämna en viss, definierad beslutsrätt till EFR.
Efter mönster av Europarådets kommission och domstol
för mänskliga rättigheter bör EFR inrätta en miljödomstol
med befogenhet att övervaka efterlevnaden av och påtala
överträdelser mot de åtaganden medlemmarna påtagit sig.
Europas Förenta Regioner kommer inför resten av
världen att påminna om ett FN (eller ett Nordiskt Råd) för
världsdelen Europa, dvs ett förbund mellan olika stater
(regioner) där varje medlem bibehåller sin folkrättsliga
suveränitet inför omvärlden. Det betyder t ex att EFR (i
motsats till EG), inte skulle uppträda som en självständig
aktör i internationella sammanhang, inte -- med undantag
för gemensamma miljönormer enligt ovan -- skulle
integrera lagstiftning, ekonomisk politik, valuta, försvar etc
mer än som kan bli resultatet av den sorts praktiska
samarbete som bedrivs inom Norden. EFR skulle självfallet
inte kunna utvecklas till en ny supermakts- union efter
modell av USA eller Sovjetunionen.
Även om Europas Förenta Regioner ur grön synvinkel
kan ses som ett alternativ till EG, utesluter de båda inte
varandra. Avsikten är givetvis att EGs stater och regioner
skall medverka i EFR, liksom de idag medverkar i ESK,
Europarådet och FN. Svenska initiativ skulle alltså mycket
väl kunna igångsättas oberoende av riksdagsmajoritetens
EG-ambitioner.
Tre steg till Europas Förenta Regioner?
1. Grundvalar finns redan i Europarådet, ESK-
processen och FN:s olika Europa-avdelningar, inte minst
ECE. Dessutom finns ett omfattande nät av regionala
organisationer eller avtal, inte minst inom miljöområdet.
Europas Förenta Regioner skall alltså inte bli ytterligare en
i floran av europeiska organisationer, utan utgöra en
samordning och vidareutveckling av det bästa i framförallt
Europarådet, ESK och ECE.
2. När EGs Inre Marknad och (troligen) Politiska,
Ekonomiska och Monetära Union träder i kraft 1993,
kommer det troligen att stå klart att EG inte inom
överskådlig tid kommer att kunna utvecklas till en all-
europeisk organisation. Då kommer man att förstå att om
man inte vill riskera en ny tudelning av Europa måste en
permanent organisation skapas för alla länder, regioner och
folk från Atlanten till Ural.
3. Regeringen bör, om möjligt tillsammans med andra
neutrala stater, ta initiativ till en all-europeisk konferens om
en permanent all-europeisk samarbetsstruktur enligt
ovanstående modell för Europas Förenta Regioner.
Närliggande mål (innan EFR kan förverkligas)
Vi är medvetna om att ett förverkligande av EFR kan
dröja av såväl praktiska som politiska skäl. Helt oberoende
av detta kan det all-europeiska samarbetet omedelbart
stärkas. Här följer två exempel:
a. All-europeisk miljömyndighet
En grundval för en effektiv all-europeisk miljöpolitik
finns i slutdokumenten från den parlamentariska konferens
i Europarådets regi för skydd av öst-väst-miljön, som hölls
i Wien den 23--26 oktober. Förutom Europarådets
(dåvarande) 23 medlemsländer (Ungern har sedan blivit
medlem) deltog också företrädare för de sju öststaterna.
I konferensens slutdokument rikats en maning till
regeringarna att vidta en rad konkreta åtgärder på
miljöområdet, bl a när det gäller transportpolitik, luft- och
vattenföroreningar, ekologiska graderingssystem,
konventionsoch kontrollfrågor och skapande av ekologiska
fonder. Desstutom föreslogs inrättandet av en all-europeisk
miljökommitté som skall vara öppen för alla europeiska
stater och ha som uppgift att samordna och övervaka
ländernas miljöåtgärder, utarbeta en ekologisk karta över
hela Europa, fungera som databank och samordnare för alla
europeiska miljöinstitutioner och ha ansvar för upprättande
av ett varningssystem vid miljöolyckor.
Oberoende av om EFR kan bildas eller ej, måste Wien-
konferensens beslut snarast verkställas. Miljöpartiet anser
att en all-europeisk miljömyndighet med det snaraste bör
upprättas. Vi förutsätter att denna samordnas med ECE så
att ytterligare dubbelarbete undviks.
b. Fri rörlighet för människor i hela Europa
Miljöpartiet anser att fri rörlighet för människor bör
eftersträvas i hela Europa, d.v.s. rätt för alla att fritt arbeta,
studera och bosätta sig enligt samma normer som f.n. gäller
inom Norden. På vägen mot detta mål är det rimligt att
rörelsefriheten för människor i första hand ökas regionalt
och mellan grannländer, i Sveriges fall genom en utvidgning
av de nordiska regler till att gälla runt Östersjön. Samtidigt
måste varje stat resp region har rätt att upprätthålla den
form av gränskontroll för kapital och varor som man anser
nödvändig för att kunna bibehålla en rimlig grad av
självstyre.
EG -- ett sämre alternativ
I EG-debatten hävdas ofta att EG är såväl den enda som
den bästa ramen för europeiskt samarbete. Vi delar inte den
uppfattningen.
Samtidigt vill vi inte avfärda allt tal om fördelar med EG-
anslutning som ogrundat. Dock kan i vissa fall fördelarna
uppnås utan EG-medlemskap. I andra fall motvägs
fördelarna av nackdelar. Här följer några exempel på
resonemang kring för- resp nackdelar.
1. Det hävdas att EG gynnar exportindustrin som får
lättare att hävda sig på sin viktigaste marknad. Kommentar:
För många svenska exportföretag är det naturligtvis en
avgörande fördel att ha tillgång till den stora och delvis
närliggande västeuropeiska marknaden -- som man har
idag. Ännu fördelaktigare blir det om och när EG:s inre
marknad förverkligas, med enhetliga normer och regler för
hur varor ska vara beskaffade och förpackade. De
fördelarna får de svenska företagen även om Sverige nöjer
sig med befintliga frihandelsavtal mellan EFTA-länderna
och EG. Dessutom har många stora svenska företag redan
egen verksamhet inom EG:s gränser. Skillnaden mellan att
stå utanför EG och behålla och utveckla det nära
samarbetet och att svensk industri genom ett EES-avtal
eller svenskt medlemskap i EG får jämlik tillgång till EG-
marknaden är att hela EG-industrin i det senare fallet
samtidigt får jämlik tillgång till den svenska marknaden.
Enligt EG-beräkningar befarar man att uppemot hälften av
alla företag i hela EES-området (däribland Sverige) kan slås
ut av den ökande konkurrensen på en inre marknad. En
annan skillnad är att svenska företags exportmöjligheter på
andra marknader kan försämras om Sverige inte längre får
föra en egen handelspolitik. Det är därför mycket svårt att
förutse om det är bäst för svensk industri att Sverige är
innanför eller utanför EG:s murar.
2. Det hävdas att EG ger konsumenterna billigare och
bättre varor pga skärpt konkurrens. Kommentar: Detta är
marknadsliberalismens paraddoktrin -- och utan tvivel
innehåller den en viktig sanning. Hur det går för
konsumenterna i en helt konkurrenslös ekonomi ser vi i
Östeuropa. TCO har beräknat att en genomsnittlig
tjänsteman kan tjäna 10 000
kronor om året på EG-anpassningen. Det är ett
problem att teknologisk utveckling och fusioner håller på
att göra svensk storindustri monopolistisk. Om man då inte
tror att den kan hållas i schack av socialistisk statskontroll,
vad återstår annat än världsmarknadens konkurrenstryck?
Mot detta kan sägas: Den internationella konkurrensen
finns redan där, det handlar om gradskillnader, inte om allt
eller intet. Och även om konsumenterna i Sverige kanske
får billigare varor är det verkligen inte säkert att de får
bättre och hälsosammare varor. Dessutom blir
möjligheterna för små företag att överleva och kunna
anpassa sina varor till lokala och kulturella önskemål ännu
mindre än idag när de möter den stenhårda konkurrensen
på EG-marknaden.
3. Det hävdas att EG gör det lättare att resa, studera,
jobba och bosätta sig i utlandet. Kommentar: Ja, inom EG,
dvs Västeuropa, blir det så. Däremot kan det bli svårare att
göra detsamma i Östeuropa (jfr svårigheterna för
östeuropéer att besöka Sverige!) eftersom EG strävar efter
en hög gemensam yttergräns. Studie- och
forskningssamarbete (Erasmus, Comett, Eureka osv) sker
inom ramen för särskilda program där Sverige redan idag
ofta deltar, mot avgift. Den viktigaste skillnaden lär bli att
endast EG-medlemskap kommer att ge fullständigt fri rätt
att arbeta och bosätta sig i EG-länder (dvs samma sorts rätt
som idag finns för nordbor i hela Norden).
4. Det hävdas att EG gör den europeiska kulturen
starkare som motvikt mot det ensidiga inflytandet från
amerikansk skräpkultur. Kommentar: Detta är säkert rätt.
EG kallar sig ju självt ''Europa'' och har som PR-projekt
för allt ''europeiskt'' varit framgångsrikt. Kanske kan man
redan spåra en viss ökning av intresset för franskt, tyskt,
spanskt i kretsar som tidigare varit USA-fixerade. Överlag
betraktar miljöpartiet EGs roll som kulturell och
psykologisk motvikt mot amerikaniseringen som positiv.
5. Det hävdas att EG har i vissa fall hårdare regler för
miljö, hälsa, jämställdhet etc än Sverige! Kommentar: Det
är sant, t.ex. finns direktiv för dricksvattenkvalitet och
jämställdhet som går längre än svenska regler. För vissa
länder betyder EG-anpassning skärpning av
bestämmelserna för miljöskydd, social välfärd etc. Därför
finns det i Syd-Europa miljövänner som utnyttjar EG för att
tvinga igenom skärpt miljöpolitik på hemmaplan. För
Sverige gäller dock att EG-anpassning ofta betyder
försämring (se exempel nedan).
6. Det hävdas att EG kan fungera som kontrollinstans
mot gränsöverskridande miljöförstöring. Kommentar: I
princip kan det ligga något i detta. EG har tagit initiativ till
en europeisk miljöbyrå. Också icke-EG-länder skall kunna
medverka. Än så länge är det dock oklart vilken status
byrån får. Dess främsta syfte är dock av allt att döma att
vara ett institut för datainsamling utan rätt att vare sig göra
egna undersökningar eller utöva kontroll. För övrigt har det
visat sig att de flesta EG-stater helt struntar i det krav på
miljökonsekvensprövning av stora projekt, som fastställdes
av EG 1985. Däremot planerar EG-kommissionen att
behandla avfall som normalt gods som fritt kan föras över
gränserna, vilket kommer att ''underminera nationella
regler för miljövänlig avfallshantering''.
Beträffande EGs roll för miljöpolitiken måste man
också komma ihåg att viktigast är varken
varuspecifikationer (punkt 5 ovan) eller utsläppskontroller
(punkt 6 ovan), utan EG-samhällets mycket långtgående
strävan efter BNP-mätt materiell tillväxt. Detta leder enligt
en EG-rapport till mycket stora miljöskador.
Sammanfattning: Som framgår av ovanstående exempel
ser miljöpartiet ingalunda EG som någon ''mardröm'' eller
en instans som enbart utgör ett hot och medför nackdelar.
Av de här anförda sex exemplen ser vi övervägande fördelar
i två fall (punkterna 3 kultur och 4 friare rörlighet),
övervägande nackdelar i två fall (punkterna 5
varuspecifikationer och 6 utsläppsregler) och både för- och
nackdelar i två fall (punkterna 1 exportindustrin och 2
konsumentintresset). Dock omfattar dessa exempel bara en
mycket liten del av hela EG-komplexet.
Priset för EG-anslutning
Genom de utredningar som pågått ang EES, ett
Europeiskt Ekonomiskt Samarbetsområde, har en ganska
klar bild skapats av vad EG-anpassning av svenska regler
och förordningar ''kostar'' i form av påtvingade
försämringar av kvalitets- och säkerhetsstandard.
Den 8 maj 1990 upprättade regeringen
''Probleminventering EES''. Av 52 problempunkter ansågs
35 olösbara, 17 möjliga att lösa. I 48 fall handlade det om
befarade försämringar i svensk lagstiftning. Dessa fyrtioåtta
problem utgjorde en innersta kärna efter omfattande
bantning i förhållande till de hundratals fall där statliga verk
har avstyrkt EG-anpassning. Den 12 juni 1990 fastslog EG-
parlamentet som sin ståndpunkt att övergångsreglerna för
EFTA-länderna ''skall bli av begränsad varaktighet och
omfattning och icke komma att framstå som egentliga
dispenser eller undantag''.
Den 20 juni 1990 inleddes de formella EG-EFTA-
förhandlingarna, varvid chefsförhandlare Dinkelspiel
konstaterade att ett EES-avtal innebär att ''EFTA-länderna
på kort tid skall anpassa sig till 30 års EG-lagstiftning''.
Det visade sig att EFTA-länderna redan före
förhandlingarnas början ensidigt bantat ner sina krav på
undantag radikalt, till bara ett dussin punkter för samtliga
sju länder. Enligt den förkortade undantagslistan från
EFTA (daterad 12 juni 1990) kvarstår bara åtta
undantagskrav från Sverige.
De båda undantagslistornas innehåll ger en mycket god
bild av att EG-anpassning faktiskt har ett pris i form av
påtvingade standardsänkningar. Eftersom materialet har
varit hemlighållet anser vi det rimligt att ganska utförligt
redovisa ett antal exempel på problem enligt
Probleminventering EES (förkortad nedan till P-EES),
vilka en månad senare saknas på EFTAs förkortade
undantagslista:Kemikalier. P-EES noterar att EG saknar
tre grundbultar för svensk kemikalielagstiftning:
tillverkaransvar, omvänd bevisbörda och
substitutionsprincipen. EFTA-listan nämner bara ''farliga
substanser'', inte kemikalier överlag.
Bekämpningsmedel. P-EES noterar att den svenska
regleringen bygger på prövning i Sverige vilken kan stå i
konflikt med EGs direktiv. Problemet saknas helt i EFTA-
listan.El-material. Trots att S-märkningen redan har
offrats för EGs skull kvarstår enligt P-EES en skillnad,
genom att EG saknar förhandskontroll av
högriskprodukter. Problemet saknas på EFTA-listan.
Sjuka hus. P-EES noterar som problem att Sverige planerar
att införa nya ansvarsregler för sjuka hus. Saknas på EFTA-
listan.Leksaker. P-EES noterar att EGs leksaksdirektiv
skiljer sig från svenska regler beträffande säkerhetskrav och
provningsmetoder. Leksakssäkerhet finns med på EFTA-
listan, men inte för Sverige, bara för Norge!
Skattekontroll. P-EES menar att en rad svenska regler för
utlandsbetalningar i syfte att förhindra skatteflykt strider
mot vissa EG-regler. Saknas i EFTA-listan.Utländska
förvärv av banker. P-EES noterar att gällande svenska
restriktioner strider mot EGs regler. Saknas i EFTA-
listan.Kollektiva försäkringar. P-EES noterar att
kollektivavtalsgrundade försäkringar torde sakna
motsvarighet i EG, vilket kan kräva övergångsperiod för
arbetsmarknadens parter. Försäkringar noteras på EFTA-
listan, men inte för Sverige, bara för Finland och
Schweiz.Utflaggning av fartyg. P-EES noterar att EG vill
ha EG-flagg i sjöfarten, medan Sveriges regering och
riksdag är negativa. Saknas i EFTA-listan.Tunga
lastbilar. P-EES påpekar att det medför ''mycket höga
kostnader'' att anpassa svenska trafikleder till EGs högre
axeltryck. Lastbilstrafiken finns med på EFTA-listan, men
inte för Sverige, bara för Österrike och Schweiz.
Socialförsäkringar. P-EES hävdar att ''en anpassning av
svensk lagstiftning till EGs centrala regelverk på området
kommer att kräva betydande lagstiftningsarbete, vilket kan
komma att aktualisera behov av 6--12 månaders
övergångsarrangemang för svensk del''. Socialförsäkringar
finns på EFTA-listan, men inte för Sverige, bara för
Österrike som vill behålla skydd för havande kvinnor och
arbetande mödrar.Bolagsrätt/Medbestämmande. P-EES
noterar att EGs förslag till arbetstagarinflytande ''förefaller
inte ge arbetstagarna lika stort inflytande som enligt svensk
arbetsrätt''. Bolagsrätt finns med i EFTA-listan, men inte
för Sverige, bara för Schweiz och Lichtenstein.
Kärnkraftssäkerhet. P-EES noterar två problem: EGs
handlingsprogram om handhavande och lagring av
radioaktivt avfall och EGs upparbetning av använt
kärnbränsle. Saknas helt i EFTA-listan.Fast-
breederreaktor. P-EES nämner som ett problem att EG har
ett program för att utveckla breederreaktorer. Saknas i
EFTA-listan.Genmodifierade organismer. P-EES
nämner detta som problem, men noterar att det ej är
klarlagt om området är relevant. Saknas i EFTA-listan.
Dessutom saknas för Sveriges del i EFTA-listan de problem
P-EES nämner om offentlig upphandling, kosmetiska
produkter, etableringslagstiftning,
betalningsbalansstatistik, domstolsprövning av
myndighetsbeslut, värdepappersmarknaden, cabotage,
telekommunikationer, informationstjänster.
EES-modellen innebär att Sverige skall överta 14 000
sidor EG-lagar. Vid medlemskap sexdubblas
mängden till drygt 80 000
lagsidor.
EGs ''demokratiska underskott''
EG-medlemskap innebär att nästan hela det svenska
samhällssystemet skall bytas ut. Detta framgår bl a av
innehållsförteckningen i en av regeringens egna
sammanställningar av svenska regler som redan vid ett
EES-avtal skall slopas till förmån för EGs:
Offentlig upphandling, statsstöd, immaterialrätt,
produktansvar, säkerhetsregler för traktorer, lyftdon,
hissar, tryckkärl, maskiner, normer för byggvaror,
säkerhetsregler för leksaker, textilier, hushållsapparater,
kvalitetsnormer för livsmedel, miljöregler för kemikalier,
farliga varor, gödselmedel, bekämpningsmedel,
växtskyddsmedel, tvättmedel, buller, bilavgaser,
läkemedel, kosmetika, kapitalliberalisering, försäkringar,
värdepapper, landstransporter, luftfart, sjöfart,
telekommunkationer, informationstjänster, radio-TV,
arbetsmarknad, socialförsäkringar, etableringsrätt,
bolagsrätt, sysselsättning, arbetsmiljö, arbetsrätt,
jämställdhet, hälsooch socialpolitik, miljö,
konsumentskydd, små och medelstora företag, utbildning,
turism, räddningstjänst.
Om medlemskap i EG blir aktuellt tillkommer
ekonomisk politik, beskattning, jordbruk, handel, utrikes-
och säkerhetspolitik och mycket annat.
Beslutsrätt i alla dessa avseenden skall överflyttas till
EG. Spelar det någon roll? Sverige får ju som medlem
''rösträtt i EG''.
Ett problem är att EG faktiskt inte är någon demokrati.
All initiativmakt ligger hos de anställda tjänstemännen i
EG-kommissionen. Lagstiftningsmakten finns hos
ministerrådet. EG-parlamentet är i huvudsak rådgivande. I
rådet och kommissionen sker beslutsfattandet bakom lyckta
dörrar. Detta ger de 5 000
lobbyisterna från storindustri och
intresseorganisationer rika möjligheter att utöva påverkan.
EG-domstolen avgör vilka politiska beslut som får gälla.
Det är domstolen som slagit fast två av EG-statens
grundvalar, dels att EG-reglerna har direktverkan i alla EG-
länder (van Gend-domen 1962), dels att EG-reglerna har
företräde framför nationell rätt (Costa-domen 1964).
Men kan man inte påverka inifrån? Har inte danskarna
genom sitt berömda ''markedsudvalg'' (dvs EG-utskott) i
folketinget stor makt att påverka EG inifrån?
Jens Peter Bonde, medlem i EG-parlamentet ger en
dyster bild. Vanligt är, berättar han, att om en dansk
minister skall deltaga på ett EG-rådsmöte en måndag,
träffar han markedsudvalget på fredagen före för att få ett
officiellt förhandlingsmandat till ett beslut som reellt redan
fattats i EG föregående tisdag!
Bonde redovisar 13 förslag till demokratisering av EG
som han lagt fram i EG-parlamentet, bl a om ökad makt åt
EG-parlamentet, ökad insyn i EGs beslutsprocess, rätt för
enskilda EG-länder att behålla högre miljökrav och
''närdemokrati'' inom EG. Veckotidningen Notat har
rapporterat att det har blivit ''massivt nej'' till alla dessa
förslag.
EMU skapar arbetslöshet
Det hävdas i debatten att EG kan komma att skapa
arbetslöshet. Dessa farhågor styrks i en rapport från
Rådspresidenten Guido Carlo till Statscheferna i det
Europeiska Rådet i oktober 1990. Carli beskriver hur EG
skall bilda en ekonomisk union med en enda valuta och
gemensam valutapolitik som bygger på prisstabilitet.
Valutapolitiken skall fastställas av en enda myndighet, som
får bestämma penningpolitik och räntepolitik för alla
delstater inom den ekonomiska unionen. Detta innebär att
de enskilda staternas suveränitet i valuta- och
skattepolitiska frågor överlämnas till denna myndighet.
Huvudmålet för den nya samlade ekonomiska unionen är
prisstabilitet. Vid konflikter mellan prisstabilitet och
arbetslöshet skall prisstabiliteten ha företräde. Underskott
i de enskilda ländernas budgetar genom manipulation av
penningmängden förbjuds. Skall något hända får det bara
ske på de villkor som den ekonomiska unionens centralbank
bestämmer.
Konsekvenserna för Sverige blir betydande. Vi kommer
inte att kunna föra en aktiv arbetsmarknadspolitik längre.
Vi kan inte föra en aktiv konjunkturpolitik eftersom
enskilda länder inte tillåts ha budgetunderskott annat än
efter tillåtelse fråm den stora centralbanken. Den urgamla
svenska beskattningsrätten kommer att begränsas.
Arbetslösheten i EG är i genomsnitt fyra gånger så hög som
i Sverige! Det är sanningen bakom de s k EG-priserna på
krogen. Allt tyder på att EGs centralbank och ekonomiska
union kommer att innebära ökad arbetslöshet i Sverige.
EG -- en militärpakt
I det betänkande som utgjorde underlag för riksdagens
beslut den 11/12 -90 om EG-medlemskap, fastslår
utrikesutskottet att Sveriges EG-medlemskap skall grundas
på att ''neutralitetspolitikens centrala syfte ligger fast,
nämligen att genom ett konsekvent avstående från militär
samverkan med andra stater framgångsrikt kunna hävda vår
neutralitet i händelse av krig''.
Samtidigt påstår man att ''det mesta tyder på att de
tankar som funnits bland några medlemsländer inom EG att
utveckla det utrikespolitiska samarbetet i riktning mot
militära frågor inte vinner gehör''.
Fakta är emellertid annorlunda:I en intervju strax
före riksdagsbeslutet säger EGs ambassadör i Sverige: ''EG
sätter upp en egen armé.''Mitterrand och Kohl har i
december 1990 i ett gemensamt utspel förordat att EG blir
en militärpakt.I en promemoria från EG-kommissionen
om ''Garantier för enighet och konsekvens i gemenskapens
insats på det internationella planet'' heter det bland annat:
Att garantera enhet och konsekvens i Gemenskapens
insats på internationellt plan är en historiskt utmaning.
Kommissionen ser optimistiskt på Gemenskapens möjlighet
att anta utmaningen. I det sammanhanget reser sig tre
grundläggande frågor: -- Menar medlemsstaterna att de har
väsentliga gemensamma intressen och önskar de försvara
dem i gemenskap? -- Vilken ambitionsnivå har
Gemenskapen och dess medlemsstater och är de beredda
att påta sig samtliga ekonomiska och finansiella
konsekvenser av sina beslut? -- Skall den gemensamma
utrikespolitiken också omfatta säkerhetsfrågor,vari
försvarsfrågor ju ingår som en väsentlig beståndsdel?
Kommissionen svarar jakande på dessa tre frågor.
Det heter vidare:
Det bör i det nya traktatet ske en allmän understrykning
av orienteringen hän emot en gemensam säkerhets- och
försvarspolitik.
Beträffande vapenhandel sägs:
Det är i medlemsstaternas gemensamma intresse att
produktion av och handel med försvarsmateriel fullt ut
underkastas den gemensamma marknadens disciplin, vilket
bl a innebär upphävande av artikel 223.
(I art 223 tillförsäkras medlemsstaterna rätt att behålla
säkerhetspolitiska hemligheter för sig själva och att själva
kontrollera sin vapenproduktion och sin vapenhandel).
Det är således tydligt att EG snabbt rör sig i riktning mot
att bli en fullfjädrad militär union. Därmed kommer de
villkor som uppställs i utrikesutskottets betänkande
sannolikt inte att kunna uppfyllas.
EG-medlemskap strider mot grundlagen
Redan våren 1988 påpekade miljöpartiet i en skrivelse
att såväl allmän EG-anpassning som EG-medlemskap
strider mot regeringsformen.
Justitiedepartementet hävdade emellertid att i vart fall
ett EES-avtal inte skulle stöta på grundlagsproblem. Den
uppfattningen avfärdades dock av flera tunga juridiska
remissinstanser. Nu har regeringen också föreslagit
grundlagsändring i ett avseende, när det gäller s k
tolkningsbesked från en EES-domstol (=
EG-domstolen). Men remissinstanserna pekar på många
fler problem. EGs grundbultar -- direktverkan av och
företräde för EG-beslut -- kan hävdas vara oförenliga med
gällande regeringsform. Och framförallt skulle EG-
medlemskap stå i strid med regeringsformen 10 kap 5 §, som
anger att svensk beslutsrätt endast i begränsad omfattning
kan överlåtas på överstatlig organisation.
Sverige och EG: goda grannar
Riksdagen har beslutat att Sverige skall ansöka om
medlemskap i EG. Miljöpartiet har motsatt sig detta. Innan
vi åter redovisar några av de viktigaste argumenten för vårt
motstånd mot ett svenskt EG-medlemskap vill vi fastslå
följande:
Sverige skall givetvis ha ett gott och nära
grannförhållande till EG. Det praktiska samarbetet med
EG-länderna bör vidareutvecklas inom ramen för den s k
Luxemburgsprocessen, dvs den sorts samarbete som pågick
innan tanken på EG-medlemskap via EES uppstod.
Miljöpartiet anser att Sverige ska upprätthålla det
existerande frihandelsavtalet med EG liksom Sverige bör
agera för frihandel globalt, med begränsningar beträffande
rätt för stater och regioner att utestänga varor som anses
miljö- och hälsofarliga (se också miljöpartiets motion om
GATT). Miljöpartiet stödjer strävandena att göra det
möjligt för svensk medverkan i studentutbytes- och
forskningsprojekt, typ Erasmus och Commett.
Överhuvudtaget bör Sverige eftersträva samma typ av
praktiskt samarbete med EG som vi redan har med de
nordiska grannländerna.
EG-frågan är inte avgjord
På vissa håll anses det att riksdagsbeslutet i december
1990 om mandat till regeringen att ansöka om EG-
medlemskap innebar ett slutord och att det nu kan tas för
givet att svenskt EG-medlemskap blir verklighet vid mitten
av 1990-talet. Därför skulle inga alternativ behöva hållas i
beredskap för Sveriges position i Europa. I detta
sammanhang pekas på att opinionsundersökningar kring
årsskiftet 1990/91 visar på mycket stor majoritet för EG-
anhängarna.
Miljöpartiet har en annan uppfattning om sannolikheten
i att Sverige verkligen kan bli EG-medlem, vilket inte skall
förväxlas med vår åsikt att Sverige inte bör bli EG-medlem.
Följande reella hinder för ett svenskt EG-
medlemskap bör noga granskas av alla oberoende av
åsikt i EG-frågan:
1. Neutralitetsförbehållet i riksdagsbeslutet.
Visserligen handlar det ''bara'' om att EG inte får bli
militärpakt. Men f d kabinettssekreterare Sverker Åström
har noterat att ''vi köpt grisen i säcken'' och frågar: ''Vart
tog neutraliteten vägen?'' (SvD 29/12 -90)) DN avråder från
svenskt neutralitetsförbehåll efter som det kan visa sig
utgöra en stoppkloss för medlemskap (6/1-91). Utanför
riksdagens utrikesutskott har såväl anhängare som
motståndare till svensk neutralitet förstått att riksdagens
neutralitetsförbehåll, som utgick från att EG inte blir
militärpakt, var alltför lättvindigt. Faktum är att allt talar
för att EG blir militärpakt. Vid en konferens i Oslo ijanuari
1991 gav ordföranden i EG-parlamentets utrikesutskott
klart besked om att ingen EG-medlem kan reservera sig
mot EGs kommande försvarssamarbete (SvD 4/1-91).
2. Utvecklingen i Sovjetunionen. Sovjet kommer
inte att bli demokrati smärtfritt. Kanske blir det också
politisk åtstramning. En förnyad sovjetisk hotbild kan växa
fram som gör att neutralitetsaspekten åter blir viktigare.
3. Baltikums frigörelse. De baltiska staterna
varken kan eller (sannolikt) vill lämna Sovjetunionen för att
bli EG-medlemmar. Det kommer att ifrågasättas om det
kan finnas ett negativt samband mellan svenskt EG-
medlemskap och baltisk frigörelse.
4. Norden. Finlands statsminister har tagit
ställning mot EG-medlemskap av neutralitetsskäl. Islands
har gjort liknande. Mycket litet tyder idag på att hela
Norden samtidigt skulle söka och få EG-medlemskap. Inte
ens Norge är en självklar EG-kandidat (enligt
opinionsundersökningar leder EG-motståndarna där med
38 procent mot 31).
5. EGs utveckling till politisk union. Entusiasmen
i EG för nya medlemmar är måttlig och ojämt fördelad. Det
är inte givet att en majoritet verkligen vill ha in fler
medlemmar, särskilt inte neutrala sådana. Framförallt kan
förhandlingarna dra ut på tiden mycket mer än svenska EG-
vänner räknar med. Det finns redan en ganska lång kö med
ansökningar: Turkiet, Cypern, Malta, Österrike. Även om
militärpakten skulle dröja kommer EG att uppträda som en
aktör på världsarenan. Detta betyder att kravet på
''underkastelse'' från nya medlemmars sida under ett
existerande färdigt system blir allt starkare. Föreställningen
hos vissa svenska EG-vänner om att Sverige skall gå in och
förändra EG inifrån, till och med använda vetorätt för att
stoppa utvecklingen mot militärpakt, är inte särskilt
realistisk. EGs unionister har denna risk klar för sig och
kommer inte att släppa in nya medlemmar förrän de känner
att deras union är ''färdig''. EGs inre integration gör alltså
dels EG mindre intresserat av nya ''störande'' element, dels
kommer det att göra priset i form av tvång att underkasta
sig EG-regler och EG-institutioner betydligt högre innan
eventuellt medlemskap kan bli verklighet.
6. Östeuropa (utanför Sovjet). Det är inte
otänkbart att östeuropeiska länder som Ungern,
Tjeckoslovakien m fl ansöker om EG-medlemskap. De
kommer antagligen att mötas av en kalldusch. De är inte
välkomna på ganska länge. Deras ansökningar kommer att
förhalas (jfr Turkiet). EG kommer inte att utvecklas i all-
europeisk riktning under 90-talet.
7. Miljökrisen synligare i EG. Den europeiska
miljökrisen har -- med rätta -- dominerats av problemen i
Östeuropa de senaste åren. Man kan vara rätt säker på att
EG-ländernas problem kommer att synas tydligare under
90-talet.
8. Priset blir för högt. Många möjliga nackdelar
beträffande social-, miljö- och hälsopolitik etc kommer
redan inom ramen för den pågående EG-anpassningen att
förvandlas från teoretiska hot till praktisk verklighet. Det
kommer att bli klart att EG-medlemskap kostar något.
9. Ekonomiska vinster uteblir. Det är högst
osäkert om den pågående EG-anpassningen kommer att
medföra något märkbart ekonomiskt ''uppsving'' i form av
ökad tillväxt, ökade realinkomster etc under 90-talet.
Tvärtom kommer de närmaste åren att präglas av
traditionell konjunktursvacka, arbetslöshet etc. Kapitalet
kommer att flyta oberoende av riksdagsbeslutet om EG-
medlemskap. Det kommer givetvis inte att finnas någon
enighet om hur detta hänger ihop med EG. Men EG-
medlemskap kommer knappast i mitten av 90-talet att
uppfattas som en självklar medicin för traditionell
ekonomisk blomstring.
10. Konstitutionella problem. Det är nu erkänt att
EG-medlemskap kräver en ganska omfattande ändring av
regeringsformen. Det kommer att aktualisera hela
demokratiaspekten på EG-anslutning på ett starkare sätt än
hittills.
11. EG-fördelar utan EG. En rad förhandlingar
om praktiskt EG-samarbete, t ex om Erasmus, Comett etc
håller nu på att leda till resultat. Också på andra områden
kommer det att visa sig att konstruktivt grannsamarbete
med EG är fullt möjligt utan EG-medlemskap.
12. All-europeiskt samarbete ökar. ESK,
Europarådet, ECE etc är reellt existerande organisationer.
Helt oberoende av om de kan utvecklas i grön riktning till
ett Europas Förenta Regioner, kommer de att vara aktiva.
Europarådet kommer t ex att utvidgas. Det gör att EGs
massmediala dominans som ''europeisk aktör'' kommer att
minska.
13. Europabegreppet vidgas. EG kallar sig ju
Europa och har -- trots 1989 års revolution i Östeuropa --
lyckats behålla den imagen. Det kommer nog inte att hålla.
''Tågluffar''-generationen kommer allt oftare att resa också
i Östeuropa. Kravet på att det europeiska samarbetet inte
skall leda till nya murar mellan Öst- och Västeuropa
kommer att öka.
14. Nyhetslogiken. Det är inte längre nyheter att
berätta om EGs fördelar. De oproblematiska
skönmålningarna har vållat viss samvetskris i
journalistkåren. Resultaten av det har redan börjat synas.
Det kommer att bli mycket mer av problembeskrivningar
kring EG.
15. Folkomröstningsdynamiken. Att det blir
någon form av folkomröstning är nu sannolikt. Förr eller
senare kommer därför mer organiserade studie- och
informationsformer att komma igång. Det är inte säkert att
EG-sympatin kommer att öka i det sammanhanget.
Sammanfattning: Det finns ett stort antal hinder att
övervinna för dem som vill ansluta Sverige till EG. Det är
inte säkert att det lyckas. Under alla förhållanden talar det
mesta, bl a EES-förhandlingarna, för att det tar mycket
längre tid att nå uppgörelser med EG än regeringen har
trott. Ett svenskt EG-medlemskap under 90-talet framstår
som osannolikt. Det gör att varje regering, oberoende av
sin inställning till EG, borde känna ett ansvar för att
utveckla alternativ till en framtid där Sverige är EG-
medlem.
Folkomröstning
Frågan om anslutning till EG har en så övergripande
räckvidd att den bör avgöras genom folkomröstning. För
detta finns olika möjligheter.Dels kan beslutande
folkomröstning anordnas (om minst en tredjedel av
riksdagens ledamöter så beslutar) med anledning av ett
preliminärt riksdagsbeslut om grundlagsändring och/eller
överlåtande av beslutsrätt i samband med EG-anslutning. I
samband med nästföljande riksdagsval kan folket få
möjlighet att bifalla eller avslå det preliminära
riksdagsbeslutet. Någon sådan folkomröstning har aldrig
anordnats.Dels kan rådgivande folkomröstning
anordnas närhelst riksdagen med enkel majoritet så
beslutar. Denna form av folkomröstning har anordnats ett
antal gånger i Sverige, senast 1980 om kärnkraften.
Fördelen med den första typen av folkomröstningen är
att folkets val är enkelt och exakt och avgörande: man säger
ja eller nej till ett konkret färdigt förslag.
Nackdelen är givetvis att utrymmet för positiva
alternativ till förslaget är få. Dessutom kommer en sådan
folkomröstning i EG-frågan inte förrän ett konkret förslag
till grundlagsändring eller medlemskapsavtal med EG
föreligger, vilket kommer att utkräva åratals förhandlingar
och förberedelsearbete. Risken för att folket kommer att
känna sig ställt inför ett fullbordat faktum är stor -- i
synnerhet och en långtgående EG-anpassning genom ett
EES-avtal redan genomdrivits.
Nackdelarna med rådgivande folkomröstningar är väl
kända. Alternativen skall fastställas av riksdagen, vilket
kan uppfattas som stötande av opinionsgrupper utan
förankring i riksdagspartier. Huvudalternativen kan av
taktiska skäl splittras upp. Utslaget kan vara svårtolkat
eftersom det endast är rådgivande.
Fördelen med en rådgivande folkomröstning är att den
kan komma på ett så tidigt stadium att känslan av fullbordat
faktum inte är så stark. Samtidigt kan de två (ev. flera)
huvudalternativen få formen av positiva modeller för
europeiskt samarbete. Väljaren tvingas inte säga ja eller
nej, utan kan säga ja till olika samarbetsmodeller.
Den ena formen av folkomröstning behöver dock inte
utesluta den andra.
En rådgivande folkomröstning mellan olika
huvudalternativ för samarbete i Europa bör äga rum så
snart det är praktiskt möjligt, dvs 1992. Då kommer
sannolikt en del idag oklara frågor om såväl EGs som
Östeuropas utveckling att ha fått svar.
Om det därefter blir aktuellt med en samarbetsform som
innebär den sorts suveränitetsöverföring till överstatlig
samarbetsorganisation som avses i regeringsformen 10 kap
5 §, bör självfallet en beslutande folkomröstning äga rum på
så sätt som är avsett i regeringsformen. Detta kan då tidigast
ske i samband med valet 1994.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige skall verka för att samarbetet i Europa grundas
på de sex i motionen framförda principerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige bör ta initiativ till en alleuropeisk konferens i
syfte att pejla möjligheterna till att bilda ett Europas
Förenta Regioner i enlighet med motionens syfte,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sveriges relationer till EG bör präglas av ett gott
grannskap av ungefär samma sort som råder de nordiska
länderna emellan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige bör eftersträva fri rörlighet för alla människor i
hela Europa,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige bör ta initiativ till inrättandet av en alleuropeisk
miljömyndighet enligt de riktlinjer som fastlades vid det
alleuropeiska miljömötet i Wien 1990,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
rådgivande folkomröstning angående EG innan eventuella
förhandlingar om medlemskap inleds,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att eventuella förhandlingar om medlemskap i EG icke får
inledas förrän grundlagen har ändrats så att ett EG-
medlemskap vore förenligt med den därefter gällande
regeringsformen.
Stockholm den 24 januari 1991
Inger Schörling (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Per Gahrton (mp)
Marianne Samuelsson (mp)