med anledning av redog. 1990/91:3 Från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling
I redogörelsen beskrivs under rubriken
Befolknings- och flyktingfrågor att man behandlat
frågan om mottagande i Västtyskland av etniska
tyskar från Östeuropa, frågan om chilenska
flyktingars återvändande till Chile, samt frågor om
flyktingar från Central- och Östeuropa och
situationen för de libanesiska civilpersoner som
flytt från sitt land.
I slutet av augusti 1988 kom ca 35 000 kurder till
Turkiet på flykt undan Saddam Husseins
bombningar av deras byar och städer med kemisk
gas. Turkiet vägrade att erkänna dessa kurder som
flyktingar och nekade internationella
hjälporganisationer att komma in i lägren. Turkiet
upprättade militärbevakade läger för de kurdiska
flyktingarna. Sedan dess har det kommit rapporter
om övergrepp och missförhållanden i lägren.
I juni 1989 och januari 1990 kom rapporter om
förgiftningar av tusentals människor, troligen av
nervgift som fanns i bröd. Rapporter om att
delegationer från Irak tilläts komma in i lägren, fick
vi bekräftade av guvernören i Duhok under den
resa till Irak som en grupp riksdagsledamöter
gjorde i mars 1990 (i Duhokområdet skedde de
största bombningarna).
Vi finner det mycket märkligt att frågan om de
kurdiska flyktingarnas situation i turkiska läger inte
tagits upp till behandling i utskottet för
befolknings- och flyktingfrågor.
Det är nu mer än två år sedan Turkiet
upprättade dessa koncentrationsliknande läger,
situationen i lägren har hela tiden förvärrats.
Sverige bör snarast i Europarådet ta upp frågan om
situationen i dessa flyktingläger och verka för en
långsiktig lösning enligt de mänskliga
rättighetskonventioner som Europas länder
undertecknat.
Under rubriken Politiska frågor i redogörelsen
redovisas att en rad frågor och länder debatterats:
Libanon, iranska hot mot medborgare från
västländer, utsikter för fred i Mellanöstern
vapenhandel och mänskliga rättigheter, situationen
i Centraloch Östeuropa m.m.
I utrikesutskottets betänkande 1989/90:UU10,
Verksamheten inom Europarådet, uttrycker
utskottet sin oro över att tortyr alltjämt används av
turkisk polis och fängelsepersonal. Utskottet
påpekar även att Europarådet spelar en unik roll
när det gäller att övervaka situationen i fråga om
mänskliga rättigheter i Turkiet.
Utskottet utgår ifrån att den svenska
delegationen kommer att noga följa och ta
erforderliga initiativ i dessa frågor. I skrivelsen
redovisas vare sig att dessa frågor varit uppe till
debatt eller att initiativ tagits av den svenska
delegationen med anledning av bl.a. Amnesty
Internationals rapport.
Den 10 maj 1990 antog Turkiet mycket
långtgående lagar, artikel 424 och 425, som innebär
att tidningsredaktioner kan stängas, strejker
förbjudas och människor tvångsförflyttas och att
dessa beslut inte kan överklagas.
I augusti 1990 deklarerade Turkiet i en skrivelse
till Europarådet att man inte kommer att följa
artiklarna 5, 6, 8, 10, 11 och 13 i
Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Amnesty Internationals rapporter om tortyr i
Turkiet har ökat i antal under de senaste
månaderna, bl.a. kom en rapport om 105 fängslade
barn i Dyarbakirfängelset och att 28 barn hotas av
dödsstraff.
Vi anser att Sverige bör göra en anmälan mot
Turkiet till Europarådet för brott mot dels
Europeiska konventionen om tortyr, dels
Europeiska konventionen om mänskliga
rättigheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att i
Europarådet väcka frågan om de irakiska
kurdernas situation i de turkiska flyktinglägren,
2. att riksdagen hos regeringen begär att
regeringen anmäler Turkiet till Europarådet för
brott mot dels Europeiska konventionen till skydd
för de mänskliga rättigheterna, dels Europeiska
konventionen till förhindrande av tortyr m.m.
Stockholm den 26 november 1990
Bengt Hurtig (v)
Berith Eriksson (v)