Representanter för samtliga sex riksdagspartier samt nio
svenska yrkesgrupper mot kärnvapen anordnade den 14--16
november 1990 en internationell konferens i syfte att
utarbeta ett aktionsprogram mot kärnvapenkrig av misstag.
Därvid konstaterades bl.a. att även om antalet
kärnvapen nu kan komma att reduceras finns ett tillräckligt
stort antal kvar för att den potentiella risken av att
civilisationen ödeläggs kvarstår. De åtgärder som
kärnvapenmakterna själva vidtagit för att förhindra
kärnvapenkrig av misstag -- t.ex. inrättande av olika s.k.
heta linjer och andra avtal -- är inte tillräckliga.
Trots de senaste årens ändringar i relationen mellan
stormakterna bygger flertalet militärdoktriner alltjämt på
avskräckning i stället för gemensam säkerhet. Detta
påverkar riskerna i spända lägen.
Den akuta risken för interna oroligheter i Sovjet, risken
för regionala konflikter samt den ännu inte kontrollerade
upprustningen till havs medför ökade risker för
kärnvapenincidenter av olika slag. Man får heller inte
bortse från risken för att terrorgrupper får tag i kärnvapen.
I linje med konferensens aktionsprogram bör därför ett
sätt att söka minimera riskerna vara att bygga ut en
''folkrättslig regim'' genom att skärpa regelsystemet för att
förhindra kärnvapenkrig av misstag. Ett sådant utbyggt
regelsystem måste bygga på bl.a. de tekniska möjligheter
till förbättringar som står till buds, men också verka i
förtroendeskapande riktning och bygga på öppen
information och ömsesidighet.
Dit hör regler om att införa kontroller genom oberoende
expertis av existerande säkerhetsåtgärders tillräcklighet,
system för rapporteringsskyldighet av incidenter till t.ex.
något FN-organ samt regelmässigt ömsesidigt
informationsutbyte och informationsträffar mellan
kärnvapenmakternas militärstaber och politiska ledningar
om hur kärnvapensäkerheten successivt kan byggas ut.
Vidare bör införas regler om installation av s.k. PAL
(Permissive Action Links) eller motsvarande system i fråga
om kärnvapen på fartyg, där särskilda risker för misstag i
dag finns. Också systemen med de s.k. heta linjerna bör ses
över och förbättras. Givetvis kan också andra åtgärder höra
hemma under en sådan folkrättslig regim.
Det bör ligga i alla staters intresse -- också
kärnvapenmakternas -- att bygga ut säkerhetssystemet både
tekniskt och juridiskt i form av nya konventioner.
Det är rimligt att Sverige, helst tillsammans med andra
stater, tar initiativ i denna fråga i de internationella fora som
rör nedrustning där Sverige är representerat. Regeringen
bör därför i berörda internationella organ väcka frågan om
ökat folkrättsligt skydd mot kärnvapenkrig av misstag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat folkrättsligt skydd mot
kärnvapenkrig av misstag.
Stockholm den 22 januari 1991
Stig Gustafsson (s)
Hans Göran Franck (s)
Margareta Persson (s)
Erkki Tammenoksa (s)
Ulla Johansson (s)