I samband med att främmande örlogsfartyg besöker
svenska hamnar har frågan om garantier för
kärnvapenfrihet tagits upp till behandling i riksdagen vid
flera tillfällen. Motsvarande frågor har även aktualiserats
på åtskilliga håll utomlands. Detta är en följd av den sedan
1950-talet tillämpade principen att varken förneka eller
bekräfta kärnvapens existens på fartyg. Denna politik
strider helt mot den öppenhet för inspektioner som numera
accepteras t.ex. i fråga om landstridskrafter.
Det är helt klart att gällande folkrätt inte tillåter någon
inspektionsrätt av främmande örlogsfartyg eftersom dessa
åtnjuter folkrättslig immunitet. Dessa principer har
emellertid utvecklats under folkrättens barndom för flera
hundra år sedan och borde rimligen anpassas till den
utveckling som skett sedan dess. På andra rättsområden
tillämpar man inte principer från 1600- eller 1700-talet.
Folkrätten får inte släpa efter på det sätt som skett främst
efter andra världskriget. Tillkomsten av kärnvapen och den
marina upprustningen har helt ändrat sakläget. Med
kärnvapenbestyckade fartyg har riskerna för incidenter av
allvarligt slag ökat både till sjöss och vid hamnbesök.
Såvitt gäller landstridskrafter har genom ESK-systemet
ökade möjligheter införts till inspektion och kontroll, allt i
syfte att åstadkomma förtroendeskapande åtgärder. I sak
finns det lika stor anledning att söka åstadkomma
förtroendeskapande åtgärder till sjöss genom en till de
marina stridskrafterna anpassad inspektionsrätt.
Hur en sådan inspektionsrätt bör utformas bör bli
föremål för internationella förhandlingar med syfte att
konventionsvägen ändra på nuvarande folkrättsliga
principer. Nära samband med en inspektionsrätt har frågan
om regler om särskilda markeringar av fartyg som bär
kärnvapen eller kan ha sådana vapen.
Både med tanke på risken för kärnvapenkrig av misstag
till sjöss och till behovet av att inleda en önskvärd marin
nedrustning är förtroendeskapande åtgärder till sjöss ett
första steg. Det borde ligga också i kärnvapenmakternas
intresse att kunna utöva en ömsesidig inspektion.
En sådan kontroll bör för deras del kunna utövas både
på öppna havet och vid hamnbesök. För samtliga
strandstater bör rätt till kontroll föreligga vid passage inom
territorialvattengränsen av främmande örlogsfartyg liksom
vid hamnbesök. Sverige bör själv eller ännu hellre
tillsammans med andra stater ta initiativ i denna fråga i
lämpliga internationella fora där Sverige är representerat.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen i berörda
internationella fora väcker frågan om införandet av
inspektionsrätt när det gäller främmande örlogsfartyg.
Stockholm den 22 januari 1991
Stig Gustafsson (s)
Hans Göran Franck (s)
Inger Hestvik (s)
Lennart Pettersson (s)