Export av vapen utan tillstånd är i lag förbjudet.
Undantag får göras enligt de riktlinjer riksdagen fastlagt.
Ovillkorligt förbud gäller dock tillstat som befinner sig i
väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring
har avgetts eller ejstat som är invecklad i internationell
konflikt som kan befaras leda till väpnad konfliktstat som
har inre väpnade oroligheterstat som på grund av
deklarerade avsikter eller rådande politiska förhållanden
kan antas använda materielen för att undertrycka mänskliga
rättigheter i strid med FN-stadgan och konventioner på
området.
Under en följd av år har den svenska vapenexporten
diskuterats och ifrågasatts. Den medborgarkommission
som fick i uppdrag att granska frågan föreslog bl.a. med
hänvisning till den elasticitet olika regeringar visat i
tillämpningen av riktlinjerna för vapenexporten, att
riktlinjerna skulle upphöjas till lag.
Regeringen tillsatte en parlamentarisk utredning med
uppgift att bl.a. undersöka förutsättningarna för att helt
eller delvis avbryta vapenexporten och föreslå skärpningar
i lagstiftningen.
Utredningens förslag möttes av hård kritik, då den
snarare föreslog en liberalisering än en skärpning av
vapenexporten.
Förslag har väckts om att följande ovillkorliga hinder för
svensk vapenhandel (export, licensförsäljning eller
samarbetsavtal) skall lagfästas, så att militär materiel med
svenskt ursprung inte skall kunna säljas tillstat, som
befinner sig i eller kan befaras komma i väpnad konflikt,
inom eller utom landet,stat, som undertrycker mänskliga
rättigheter,stat med militära styrkor, som är engagerade
i stridshandling utanför det egna territoriet eller som hålls
kvar där, efter det att striderna har upphört, såvida
stationeringen inte är en följd av beslut i Förenta
Nationerna.
Något förslag har ännu inte lagts på riksdagens bord.
Medan försvarspolitiska skäl i vissa fall kan tala för
vapenexport och/eller samproduktion med andra länder
talar utrikespolitiska skäl oftast för en mycket stark
återhållsamhet på dessa punkter. Sveriges internationella
anseende har redan skadats av de s.k. vapenaffärerna.
Det är viktigt för Sverige att i internationella
sammanhang bibehålla vår trovärdighet i engagemanget för
fred och nedrustning och för vår neutralitetspolitik.
Den militära produktionen kan förväntas minska i
Sverige bl.a. mot bakgrund av den minskade efterfrågan
och redan avtalad kraftig nedrustning av konventionella
vapen. Men även om den militära produktionen krymps
kvarstår vikten av en strikt reglering av den svenska
vapenexporten.
Kriget i Mellersta Östern bekräftar behovet av såväl
skärpt svensk lagstiftning som internationell kontroll av all
vapenöverföring. Under 1980-talet har ett stort antal länder
genom export av vapen bidragit till Iraks enorma militära
uppbyggnad. Alla fem permanenta medlemmar av
säkerhetsrådet har sålt vapen till Irak under den tiden. 80
% av vapnen till Irak kommer från tre av dem: Kina,
Frankrike och Sovjet. Iraks egen krigsindustri har byggts
upp med hjälp av många länder.
Lagen om utförsel av krigsmateriel bör skärpas i två
avseenden. Dels bör begreppet krigsmaterielexport ersättas
med militär export för att understryka att det är
mottagarens användning som är avgörande. Dels bör
samma villkor beträffande slutanvändning m.m. gälla för
samarbetsavtal, licensförsäljning och exportavtal.
Stater som befinner sig i eller kan befaras komma i
väpnad konflikt -- inom eller utom landet -- bör inte få köpa
vapen från Sverige. Det bör inte heller stater som
undertrycker mänskliga rättigheter få. Länder med militära
styrkor som är engagerade i stridshandling utanför det egna
territoriet, eller som hålls kvar där efter det att striderna har
upphört, såvida inte stationeringen är en följd av beslut i
FN, bör inte heller få komma i fråga som köpare av svenska
vapen. Dessa villkor bör lagfästas som ovillkorliga hinder
för export av militär materiel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpning av lagen om förbud
mot utförsel av krigsmateriel m.m.
Stockholm den 25 januari 1991
Torgny Larsson (s)
Margareta Winberg (s)