Sökandet efter en fredlig lösning på konflikter är en
central uppgift för det internationella samfundet. Svenska
medborgare har under årens lopp kunnat göra många
kvalificerade medlingsinsatser. Riksdagen har tre år i rad
behandlat motioner i vilka föreslås att riksdagen hos
regeringen begär förslag om hur ett medlingsinstitut skall
kunna organiseras.
När riksdagen behandlade förra årets motion, pekade
utrikesutskottet särskilt på den förstärkning av medlingens
roll vid fredligt biläggande av tvister som nu håller på att
diskuteras inom ramen för ESK-arbetet. Sverige har
gemensamt med andra NN-stater tagit ett initiativ att inom
ESK utarbeta en metod för fredligt biläggande av tvister,
baserad på principen om obligatorisk
tredjepartsinblandning i situationer då en tvist ej kan
reglers med andra fredliga medel. Medlingsuppgifter
kommer också av allt att döma att ingå i verksamheten inom
Centret för förebyggande av konflikter. Medling kommer
vidare att uppmärksammas vid expertmötet mellan ESK-
länderna i Valletta senare i år om fredlig lösning av
konflikter.
För vår del finner vi naturligtvis den här refererade
utvecklingen synnerligen positiv. Det finns samtidigt skäl
att framhålla den geografiska begränsning av dessa initiativ
som ESK-ramen innebär.
Utrikesutskottet har tidigare år vid behandlingen av
motsvarande motioner anfört att det är naturligt att
betrakta denna fråga i första hand ur ett FN-perspektiv. FN,
dess generalsekreterare och säkerhetsråd, bör ges större
möjligheter att på ett tidigt stadium ingripa i konflikter.
Förslag av denna innebörd har framförts bl.a. av de
nordiska staterna.
I FN har under de senaste åren framförts förslag om
etablerandet av särskilda organ eller mekanismer för
lösning av internationella tvistefrågor. Vid behandlingen av
dessa förslag har från svensk sida framhållits att det inte är
mekanismer för tvistelösning som saknas utan snarare viljan
att använda sig av de mekanismer som faktiskt redan
existerar.
Till de existerande mekanismerna hör bl.a.
Internationella Domstolen i Haag och den Permanenta
skiljedomstolen i Haag. I den senares förteckning över
kvalificerade skiljedomare ingår ett antal svenskar.
Utrikesutskottet gjorde vid behandlingen av
nästföregående års motion ett tillkännagivande i vilket
förutsattes att regeringen skulle lämna en redogörelse för
huruvida, och i så fall på vilket sätt, en särskild svensk insats
på detta område skulle kunna tillföra bättre möjligheter än
de existerande att utnyttja medlingen som ett sätt att lösa
internationella konflikter på fredlig väg. Förra året lade
man till att man förutsatte att regeringens redogörelse
skulle omfatta även framstegen inom ESK-arbetet.
Utskottet bortsåg emellertid från ett påpekande i förra
årets motion att konfliktmönstret i världen för närvarande
undergår viktiga förändringar. Konflikter mellan stater
synes i relativt stor utsträckning vara på väg ut, medan
etniska och andra konflikter inom stater kan resultera i
långt utdragna stridigheter. I sådana konflikter är det svårt
för andra stater -- och därmed även för FN -- att agera.
Detta ställer särskilda krav på komplettering av de hittills
tillgängliga instrumenten för medling. Utvecklingen under
det gångna året -- med konflikten vid Persiska viken som
främsta undantag -- jävar knappast detta påstående.
Utskottet har också flera gånger uttalat sympati för en
praktiskt inriktad fredsverksamhet i mindre
institutionaliserade former, möjligen i form av ett nätverk
av personer vilkas tjänster skulle kunna användas i ett tidigt
stadium av konflikter. Ett exempel på framgångsrik medling
är de insatser en svensk fredsforskare gjort i Papua New
Guinea för någon tid sedan. Vår uppfattning är att man
förutsättningslöst bör överväga formerna för den föreslagna
verksamheten och visa flexibilitet beträffande vilken
omfattning den kan tänkas få.
Regeringen har trots riksdagens upprepade uttalanden
vare sig presenterat något förslag eller någon redogörelse i
denna fråga. Därför föreslås att regeringen får i uppdrag att
komma med ett sådant förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av vidgade insatser för
medling i konflikter.
Stockholm den 24 januari 1991
Berndt Ekholm (s)
Torgny Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Gunnar Thollander (s)