Fredsrörelsen utgör en avgörande faktor för ökning av fredsviljan och spridning av kunskap om hur konflikter kan lösas utan våld. Fredsorganisationer bidrar också genom konkreta projekt till att öka ömsesidig förståelse mellan olika folk. En viktig del av fredsrörelsens arbete är dess kritiska granskning av hur ansvariga politiker och regeringar, utomlands och i Sverige, lever upp till sina löften och offentliga paroller.
Därför är generösa statsbidrag till fristående fredsrörelser en viktig del av en seriös fredspolitik. I en tid då freden, efter ett år av överdrivet uppskruvade förhoppningar, åter hänger på en skörare tråd än någonsin, är det direkt stötande att regeringen i budgetpropositionen föreslår att anslaget till fredsrörelsen förblir oförändrat, 26 miljoner kronor. Istället gör man en intern omfördelning så att folkpartiets fredsråd tilldelas 200 000 kr. och Dag Hammarskjöldsbiblioteket 250 000, medan projektanslaget minskas med motsvarande belopp.
Miljöpartiet ansluter sig till den inom fredsrörelsen uttalade uppfattningen att anslaget till fredsrörelsen bör uppgå till 1 promille av det totala försvarsanslaget. Eftersom detta upptas till 35,5 miljarder kronor borde anslaget till fredsorganisationerna uppgå till ca 35,5 miljoner kronor, dvs. en ökning med 9,5 miljoner kronor.
Anslagsäskandena från fredsorganisationerna upptar krav på en ökning med 10,1 miljoner kronor. Denna summa ligger så nära 1 promille-summan att miljöpartiet föreslår att samtliga anslagsäskanden beviljas. Finansieringen utgörs av föreslagna besparingar på andra anslag inom utrikeshuvudtiteln.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100, bil. 5, punkt F3 till Information, studier och forskning om fredsoch nedrustningssträvanden m.m. anvisar ett förslagsanslag på 36
088
500 kr., dvs. 10
088
500 kr. mer än regeringens förslag.
Stockholm den 21 januari 1991 Inger Schörling (mp) Claes Roxbergh (mp) Per Gahrton (mp)