Ökade anslag till information m.m. om fred och nedrustning

De senaste åren har vi kunnat glädja oss åt en
avspänning i öst--västrelationen. En nedrustning har inletts
i flera länder. Människor har kunnat andas ut. Kanske har
de också slumrat till i sina fortsatta fredssträvanden. Den
senaste tiden har vi brutalt åter blivit påminda om att
bestående fred och icke-våld fortfarande är avlägset. Vi
tänker på kriget i Mellanöstern och de militära övergreppen
i Baltikum.

Konflikter fortsätter och fördjupas också på andra håll,
inte minst inom och mellan u-länder, konflikter som ofta
förstärks och försvåras av den ekonomiska klyftan och de
politiska spänningarna mellan nord och syd.

Arbetet med freds- och nedrustningsfrågor får således
inte avstanna. Det behöver istället intensifieras. Skall detta
vara möjligt behövs ett brett folkligt stöd. Här spelar
folkrörelser och andra ideella organisationer en
betydelsefull roll. Parallellt med opinionsbildning är studier
och forskning av avgörande betydelse för att nå framgång.

För att stödja det beskrivna folkrörelsearbetet har sedan
några år tillbaka ett särskilt anslag inrättats under
utrikesdepartementets huvudtitel i statsbudgeten, F 3
Information, studier och forskning om freds- och
nedrustningssträvanden m.m.

Från folkrörelsehåll har under lång tid drivits kravet på
att anslaget till det rubricerade fredsarbetet borde räknas
upp till en nivå motsvarande en promille av
försvarskostnaderna. Det skulle i den nu aktuella budgeten
motsvara minst 35 miljoner kronor.

Riksdagen beslutade 1987 efter en flerpartimotion (s, fp,
c) om en kraftig ökning av anslaget fr o m 1987/88. Beslut
fattades också om att anslaget etappvis skulle räknas upp till
25 miljoner kronor 1990.

Anslagen har utvecklats enligt följande:

1986/87
1987/88
1988/89
1989/90
1990/91
1991/92
4 461
15 000
20 000
25 000
26 000
26 000 
tkr 1989/90 
utgjorde anslaget 0,75 promille av de samlade
försvarskostnaderna, 1990/91 0,73 och 1991/92 0,73.
Kommande budgetår är en prognos baserad på
förutsättningen att försvarsanslaget ej ökar. I statsbudgeten
får försvaret oförändrade anslag i avvaktan på en
särproposition, som framläggs under vintern. Sannolikt
ökar då försvarsanslaget. Det medför i sin tur att F3-
anslaget som andel av det samlade försvarsanslaget blir
ännu mindre, kanske under 0,70 promille.

Vi fjärmar oss nu således från enpromillemålet, vilket
riksdagen 1989 ställt sig bakom genom ett tillkännagivande
till regeringen om en etappvis uppräkning till en promille.
Även om budgetläget är utomordentligt ansträngt är det
olyckligt att det skall behöva gå ut över folkrörelsearbetet
för fred- och nedrustning. Detta får dessutom bära de
kostnadsfördyringar, som skatteomläggningen medför i
form av den breddade momsen. Dessa folkrörelser kan ej
kompensera sig genom att tillgodoräkna sig sänkt skatt eller
avdrag för ingående moms.

Anslaget måste skyndsamt återställas till 1989/90-års
nivå, 0,75 promille, därefter i enlighet med riksdagens
tidigare fattade beslut inom något år höjas till en promille
av de samlade försvarskostnaderna. Effekterna av
skatteomläggningen bör också beaktas. Verksamhet med
knytning till studier och forskning bör ges högsta prioritet.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade anslag till information,
studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden
m.m.

Stockholm den 25 januari 1991

Berndt Ekholm (s)

Torgny Larsson (s)

Lahja Exner (s)

Maj-Inger Klingvall (s)