Motion till riksdagen
1990/91:U301
av av Margit Gennser (m)

Rättssakkunniga attachéer


Sverige lägger f.n. ned stora ansträngningar på att närma
sig EG. Ett samarbete och slutligen ett medlemskap i EG
innebär full rörlighet för varor, tjänster, människor och
kapital i Västeuropa.
Ett viktigt led i detta integrationsarbete är att våra
bestämmelser harmoniseras med EG-ländernas. Särskilda
direktiv ha också utfärdats till kommittéer och särskilda
utredare (Dir. 1988:43) att beakta EG-aspekter i
utredningsverksamheten.
Inom regeringskansliet har en organisation inrättats för
att bevaka Europafrågorna. En särskild beredningsgrupp
har tillsatts (ISEK) inom utrikesdepartementets
handelsavdelning.
Till ISEK:s förfogande står ett stort antal arbetsgrupper
från det övriga regeringskansliet till förfogande.
ISEK:s kontakter med EG-länderna sköts av
utrikesdepartementet och all information inhämtas av detta
departement. Beskickningar i EG-länderna har således att
förmedla information om bl.a. innehållet i EG:s och EG-
ländernas lagstiftning på olika områden. En hel del
information lämnas också genom EFTA-sekretariatet och
Nordiska rådet. Några organisatoriska förändringar som
berör beskickningarna har emllertid inte genomförts för att
tillgodose behovet av information om EG:s och EG-
ländernas regelsystem.
Den harmonisering av det svenska regelsystemet och
motsvarande system för EG och EG-länderna förutsätter
ingående kunskaper och djup förtrogenhet med
rättssystemen inom den västeuropeiska gemenskapen och
dess rättskultur. Det är inte rimligt att förvänta sig eller att
kräva att de som arbetar inom ISEK eller de till detta organ
knutna grupperna har dessa omfattande kunskaper. Inte
heller kan man förvänta sig med hänsyn till deras ofta
omfattande och pressande arbetsuppgifter att de har den
djupa förtrogenhet med det svenska rättssystemet som är
nödvändig vid den framtida harmoniseringen av
rättssystemen.
Det svenska integrationsarbetet kommer också i
växande utsträckning att kräva en god och djupgående
kunskap om EG-ländernas rättssystem. I åtskilliga av dessa
länder har man valt andra lagtekniska lösningar; i vissa fall
överlägsna våra. Åtskilligt skulle stå att vinna om
erfarenheterna i rättssystemen i den västeuropeiska
gemenskapen kunde utnyttjas i svenskt lagstiftningsarbete.
Med kännedom om dessa skulle de politiska organen från
början få en bättre uppfattning om vad som är möjligt att nå
och vad som är värt att sträva efter när direktiven till
kommittéer och särskilda utredare ges.
Kommittédirektiven skulle då ge ett tydligare uttryck för
den politiska viljan och bli ett bättre styrinstrument för
utredningsverksamheten. Kvaliteten på
lagstiftningsprodukterna skulle höjas.
Det enda verkliga alternativ som f.n. står till buds för att
inhämta kvalificerade kunskaper om rättssystemen i den
västeuropeiska gemenskapen är studieresor. Denna utväg
är inte endast tidsödande utan även kostsam och leder
sällan till samma ingående kunskaper som en kontinuerlig
bevakning ger. Det finns därför en påtaglig risk för att de
utfärdade direktiven om att EG-aspekter som skall beaktas
i all utredningsverksamhet kommer att stanna på papperet.
Ett sätt att komma till rätta med detta befarade
missförhållande är att förstärka handläggarresurserna vid
vissa beskickningar genom att tjänster som sakkunnniga
attachéer inrättas.
Det bör åligga de rättssakkunniga attachéerna att
inhämta, bearbeta och förmedla information om EGs och
EG-ländernas rättssystem till regeringskansliet, till ISEK,
svenska kommittéer och särskilda utredare. Uppgiften
fordrar att de gör sig väl förtrogna med den rättskultur och
de rättsområden som tilldrar sig svenskt intresse, knyter
kontakter med jurister i företrädesvis rättstillämpande
funktoner, väljer ut och bedömer enskildheter i främmande
rättssystem som bör uppmärksammas från svenska
utgångspunkter.
De rättssakkuniga attachéerna bör med hänsyn till arten
av sina uppgifter rekryteras bland jurister med
domstolsbakgrund som anlitas för lagstiftningsarbete och
som bl.a. finns i UD:s organisation. Av naturliga skäl
fordras språkkunskaper och det är värdefullt med tidigare
erfarenheter och förtrogenhet med EG-ländernas
rättssystem. Utgångspunkten bör dock vara att de
rättssakkunniga attachéerna är beprövade i svenskt
lagstiftningsarbete.
En reform av nu beskrivet slag bör kunna genomföras
utan större tidsutdräkt. Den kostnad som tjänsterna medför
uppvägs av de besparingar som uppkommer genom att de
nu nyttjade vägarna för informationsinhämtning genom
studieresor etc. inte behöver nyttjas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av rättssakkunniga
attachéer vid beskickningar i EG-länder och vid
representationen i EG.

Stockholm den 22 januari 1991

Margit Gennser (m)