Sverige lägger f.n. ned stora ansträngningar på att närma sig EG. Ett samarbete och slutligen ett medlemskap i EG innebär full rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital i Västeuropa.
Ett viktigt led i detta integrationsarbete är att våra bestämmelser harmoniseras med EG-ländernas. Särskilda direktiv ha också utfärdats till kommittéer och särskilda utredare (Dir. 1988:43) att beakta EG-aspekter i utredningsverksamheten.
Inom regeringskansliet har en organisation inrättats för att bevaka Europafrågorna. En särskild beredningsgrupp har tillsatts (ISEK) inom utrikesdepartementets handelsavdelning.
Till ISEK:s förfogande står ett stort antal arbetsgrupper från det övriga regeringskansliet till förfogande.
ISEK:s kontakter med EG-länderna sköts av utrikesdepartementet och all information inhämtas av detta departement. Beskickningar i EG-länderna har således att förmedla information om bl.a. innehållet i EG:s och EG- ländernas lagstiftning på olika områden. En hel del information lämnas också genom EFTA-sekretariatet och Nordiska rådet. Några organisatoriska förändringar som berör beskickningarna har emllertid inte genomförts för att tillgodose behovet av information om EG:s och EG- ländernas regelsystem.
Den harmonisering av det svenska regelsystemet och motsvarande system för EG och EG-länderna förutsätter ingående kunskaper och djup förtrogenhet med rättssystemen inom den västeuropeiska gemenskapen och dess rättskultur. Det är inte rimligt att förvänta sig eller att kräva att de som arbetar inom ISEK eller de till detta organ knutna grupperna har dessa omfattande kunskaper. Inte heller kan man förvänta sig med hänsyn till deras ofta omfattande och pressande arbetsuppgifter att de har den djupa förtrogenhet med det svenska rättssystemet som är nödvändig vid den framtida harmoniseringen av rättssystemen.
Det svenska integrationsarbetet kommer också i växande utsträckning att kräva en god och djupgående kunskap om EG-ländernas rättssystem. I åtskilliga av dessa länder har man valt andra lagtekniska lösningar; i vissa fall överlägsna våra. Åtskilligt skulle stå att vinna om erfarenheterna i rättssystemen i den västeuropeiska gemenskapen kunde utnyttjas i svenskt lagstiftningsarbete. Med kännedom om dessa skulle de politiska organen från början få en bättre uppfattning om vad som är möjligt att nå och vad som är värt att sträva efter när direktiven till kommittéer och särskilda utredare ges.
Kommittédirektiven skulle då ge ett tydligare uttryck för den politiska viljan och bli ett bättre styrinstrument för utredningsverksamheten. Kvaliteten på lagstiftningsprodukterna skulle höjas.
Det enda verkliga alternativ som f.n. står till buds för att inhämta kvalificerade kunskaper om rättssystemen i den västeuropeiska gemenskapen är studieresor. Denna utväg är inte endast tidsödande utan även kostsam och leder sällan till samma ingående kunskaper som en kontinuerlig bevakning ger. Det finns därför en påtaglig risk för att de utfärdade direktiven om att EG-aspekter som skall beaktas i all utredningsverksamhet kommer att stanna på papperet.
Ett sätt att komma till rätta med detta befarade missförhållande är att förstärka handläggarresurserna vid vissa beskickningar genom att tjänster som sakkunnniga attachéer inrättas.
Det bör åligga de rättssakkunniga attachéerna att inhämta, bearbeta och förmedla information om EGs och EG-ländernas rättssystem till regeringskansliet, till ISEK, svenska kommittéer och särskilda utredare. Uppgiften fordrar att de gör sig väl förtrogna med den rättskultur och de rättsområden som tilldrar sig svenskt intresse, knyter kontakter med jurister i företrädesvis rättstillämpande funktoner, väljer ut och bedömer enskildheter i främmande rättssystem som bör uppmärksammas från svenska utgångspunkter.
De rättssakkuniga attachéerna bör med hänsyn till arten av sina uppgifter rekryteras bland jurister med domstolsbakgrund som anlitas för lagstiftningsarbete och som bl.a. finns i UD:s organisation. Av naturliga skäl fordras språkkunskaper och det är värdefullt med tidigare erfarenheter och förtrogenhet med EG-ländernas rättssystem. Utgångspunkten bör dock vara att de rättssakkunniga attachéerna är beprövade i svenskt lagstiftningsarbete.
En reform av nu beskrivet slag bör kunna genomföras utan större tidsutdräkt. Den kostnad som tjänsterna medför uppvägs av de besparingar som uppkommer genom att de nu nyttjade vägarna för informationsinhämtning genom studieresor etc. inte behöver nyttjas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av rättssakkunniga attachéer vid beskickningar i EG-länder och vid representationen i EG.
Stockholm den 22 januari 1991 Margit Gennser (m)