Det svenska biståndet ska främja en demokratisk
utveckling. SIDA redovisar att åtskilligt har gjorts i det
bilaterala samarbetet med de 19 programländerna och hur
det särskilda demokratibiståndet använts. Men vad gör vi
mot förtrycket i det stora flertalet u-länder där Sverige inte
har någon biståndsverksamhet? Ofta är läget värre där --
det är därför vi inte anser oss kunna ha ett
biståndssamarbete med dem.
I handelspolitiken gäller dock inga biståndspolitiska
mål. Exporten går före demokratin. Därför står
Exportkreditnämnden (EKN) nu med en halv miljards
fordran på Irak. EKN har också lånat ut pengar till
Egypten, Syrien, Nordkorea, Turkiet, Zaire, Förenade
arabemiraten och andra länder, där förtryck råder.
Demokrati i u-land
Politiska partier i vår mening existerar inte i många u-
länder, i varje fall inte i de fattigaste. Där bygger partierna
oftare på språk- och trosgemenskap än på ideologier och
intressen. Förhållandet majoritet--minoritet kan därför
innehålla explosiva motsättningar.
Demokrati handlar om medborgarnas makt att råda
över sina egna liv, makten över resurserna: arbete, jord och
kapital. Förutsättningen är att de har reell möjlighet att
delta på jämställd fot i landets styrelse, att de kan uttrycka
sina åsikter, att det finns rättssäkerhet och att valen går
hederligt till.
Demokratin måste definieras i konkreta termer. Vilket
inflytande har människorna och hur utövas detta
inflytande? Förekommer valfusk och röstköp?
Representerar de valda sina väljares intressen i parlament
och lokala församlingar? Hur kan människor uttrycka sina
åsikter? Kan de utöva sin religion? Får de använda sitt eget
språk? Finns yttrande- och tryckfrihet? Finns
organisations-, strejk- och förhandlingsrätt? Kan kvinnorna
delta i det politiska, sociala och ekonomiska livet? Finns det
tidningar där de icke-privilegierade kan få sina problem och
krav framförda?
Omvälvningarna i Östeuropa har givit eko i u-världen.
En våg av demokratirörelser växer fram. Vi har sett det i
Kina och vi ser det just nu i Afrika. Miljöförstöringen har
givit upphov till nya rörelser, som sammanför miljö- och
kvinnorörelser, bonde- och lantarbetarorganisationer och
urbefolkningarnas organisationer. Det är en kamp om
marken och maten, som växt sig särskilt stark i Amazonas
och i Indien.
Dessa nya rörelser förföljs brutalt med militär och polis.
Journalister, människor som arbetar för de mänskliga
rätigheterna, miljöaktivister och fackliga ledare mördas.
Vad kan Sverige göra?
Utöver vad som redan görs i biståndssamarbetet måste
ett mycket bredare stöd ges till människornas eget arbete
för att organisera sig. Fackföreningar, bondeorganisationer
och andra folkliga rörelser måste få både finansiellt och
rättsligt stöd. Vi kan bistå dem med utbildning.
Större insatser måste göras för att bistå självständiga
massmedia, som med ytterst knappa resurser har att
konkurrera med statsstyrda TV-stationer -- ofta
kontrollerade av militären -- och de transnationella
mediajättarna.
I detta arbete kommer vi att möta hinder från regeringar,
som kommer att kalla detta inblandning i inre
angelägenheter. Vi ser redan hur de försöker stoppa
utländsk kritik med detta argument. Det måste bemötas
effektivt. Stater som undertecknat internationella
konventioner måste bibringas insikten att brott mot dessa
är en internationell angelägenhet, inte en inrikespolitisk.
Vänsterpartiet tar i en annan motion upp den svenska u-
landspolitiken och föreslår en utredning. Redan nu borde vi
dock -- för att förhindra en upprepning av fallet Irak --
kunna besluta att Exportkreditnämnden vid kreditgivning
till u-länder ska beakta de biståndspolitiska målen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat bistånd till folkliga
organisationer och självständiga massmedia i tredje
världen,
2. att riksdagen begär initiativ av regeringen under FNs
folkrättsdecennium för att FN skall få resurser till att
bevaka att internationella konventioner följs och bistå
offren för överträdelser,
[att riksdagen beslutar att exportkreditnämnden skall
beakta biståndsmålen vid kreditgivning till u-
länder.1]
Stockholm den 25 januari 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bo Hammar (v)
Margó Ingvardsson (v)
Ylva Johansson (v)
Bertil Måbrink (v)
Bengt Hurtig (v)