Reglerna om bidrag till enskilda organisationers u- landsverksamhet
Folkrörelserna och de enskilda organisationerna är
viktiga samarbetspartners i biståndsarbetet. Genom dessa
kanaliseras en stor del av det engagemang som enskilda
människor i vårt land känner, inför de omfattande
hjälpbehov som länderna i tredje världen har. Den del av
biståndsarbetet som bedrivs av sådana organisationer
präglas därför av en stor portion idealitet. Arbetet ger inte
ekonomisk vinning för de verksamma. De människor som
planerar, organiserar och medverkar i verksamheten drivs
istället av idealitet och solidaritet med människorna i de
fattigaste länderna. För att finansiera sin verksamhet är
organisationerna beroende av insamlingsmedel och av
statliga bidrag.
Få områden inom biståndsverksamheten väcker ett så
starkt folkligt engagemang och har ett så brett allmänt stöd
som katastrofbistånd. Det känns viktigt och naturligt för de
flesta av oss att bidra med den hjälp som står till vårt
förfogande.
Utvecklingen i u-länderna är oroväckande. Under den
senaste tioårsperioden har den ekonomiska situationen i
många av tredje världens länder försämrats. Den
tilltagande fattigdomen medför att tillgängliga
naturtillgångar utnyttjas allt mer intensivt och i en sådan
omfattning att omfattande miljöförstöring endera redan är
ett faktum eller hotar i en nära framtid.
Befolkningsökningen, miljöförstöringen och den
försvagade ekonomin är exempel på faktorer som talar för
att många länder och folk snabbt kan hamna i akuta
svårigheter.
Bidrag för katastrofhjälp
Behovet av insatser i form av katastrofbistånd kan därför
beräknas öka. I budgetpropositionen föreslås också en
förstärkning av resurserna till detta område. För att de
avsatta medlen ska kunna utnyttjas effektivt fordras att
handläggningen av ansökningar är ändamålsenlig.
När det gäller de enskilda organisationernas möjligheter
att erhålla bidrag för särskilda katastrofinsatser regleras
detta i ''Riktlinjer för SIDAs stöd till enskilda
organisationers u-landsverksamhet''.
Katastrof definieras där som: ''akut lidande för en grupp
människor förorsakade av naturkatastrofer (t ex torka,
översvämning, jordbävning, gräshoppsangrepp), krig och
därmed jämförbara konflikter eller kombinationer av dessa
faktorer.
Även andra faktorer såsom stark befolkningstillväxt,
överbetning, borttagande av skog, för stort vattenuttag,
felaktig jordbrukspolitik har på åttiotalet lett till
omfattande och svårbemästrade katastrofer. På vissa håll
kan förekomma mer eller mindre permanenta katastrofer.''
Av riktlinjerna framgår således att katastrofer dels kan
vara plötsligt uppkomna situationer, där människors hälsa
och framtid allvarligt hotas, dels mer bestående tillstånd,
där grupper av individers fortbestånd riskeras.
Handläggningen av äskanden om biståndsmedel för
katastrofinsatser åligger SEO, Byrån för samverkan med
Enskilda organisationer. Ärendena behandlas av en
samrådsgrupp som sammanträder en gång i månaden.
Ansökningar om bidrag, som kan inlämnas under hela året,
ska normalt vara myndigheten tillhanda tre veckor före
mötet. Beslut fattas dock av SIDA eller regeringen. För ett
positivt besked krävs att katastrofinsatserna normalt inte
organiseras eller påbörjas före beslut i bidragsfrågan.
Handläggningstiden kan utsträckas till flera månader.
Även om SIDA behandlar inkomna ansökningar med
förtur är handläggningstiden alltför lång. När ett akut
hjälpbehov uppstår kan organisationer, som har intresse av
och möjligheter att hjälpa, inte agera före beslut i
bidragsfrågan -- även om de skulle ha möjligheter till detta.
De måste avvakta.
Flera enskilda organisationer vägrar också att vänta med
akuta hjälpinsatser. De har kunskapen, förmågan och
engagemanget att bistå. De inser vikten att omgående
påbörja arbetet. En organisation som tar större hänsyn till
hjälpbehoven än till de byråkratiska reglerna löper risk att
straffas. Den kan hänvisas till att finansiera hela
hjälpprojektet av egna medel -- även om insatsen i och för
sig skulle vara berättigad till bidrag.
Det ligger i sakens natur att hjälp i akuta
katastrofsituationer bör kunna påbörjas så snart det är
praktiskt möjligt. I många situationer är det också så att
tidiga insatser ger större effekt och bättre lindring än om
hjälpen kommer senare.
Enligt min mening måste därför nu gällande regelsystem
ses över. Målsättningen med översynen ska vara att ge
möjligheter till effektiva hjälpinsatser omgående när det är
frågan om akuta katastrofer. Det måste därför finnas en
möjlighet för den organisation som vill och kan, att påbörja
arbetet utan att avvakta beslut i bidragsfrågan.
Förberedande arbete, t ex att utarbeta planer för hur
hjälpprojektet i detalj ska kunna genomföras och att
påbörja organisationsarbetet, måste kunna fortgå under
utredningstiden. Om tiden från ansökan till beslut uppgår
till månader är det också rimligt att ett beslut om bidrag ska
kunna omfatta också hjälpverksamhet som påbörjats eller
genomförts före beslutet.
Projektbidrag
Enligt uppgift kan även reglerna för projektbistånd få
märkliga konsekvenser. Så skulle möjligheterna till bidrag
för inköp av utrustning vara begränsade och omfatta endast
köp av produkter. Om en organisation däremot vill använda
begagnade -- men fullt funktionsdugliga -- produkter utgår
inget stöd vare sig till inköp eller upprustning.
Reglerna tycks dock medge att stöd utbetalas till
täckande av transportkostnaderna för produkterna, såväl
nya som begagnade.
En enskild organisation, Hoppets Stjärna, har
uppmärksammat att kommuner och landsting numera har
möjligheter att skänka material och utrustning, som är
funktionsduglig men inte används i vårt land, till behövande
länder. Hoppets Stjärna kontaktade därför ett antal
landsting och samlade in de rullstolar och annan
sjukvårdsutrustning som inte längre avsågs användas.
Utrustningen renoverades och är nu i ett bra
funktionsdugligt skick.
Bidrag har beviljats för verksamheten från SIDA -- dock
endast för transportkostnaderna. Om Hoppets Stjärna
istället köpt renoverade rullstolar av ett privat
vinstdrivande företag, vilket självfallet blivit avsevärt
mycket dyrare, hade bidrag även kunnat utgå till inköpet.
Antalet rullstolar som skull kunnat köpts in hade dock varit
mycket mindre.
Enligt min mening måste biståndsmedlen användas på
ett så effektivt sätt som möjligt. En utgångspunkt i arbetet
måste därför vara att prioritera sådana insatser som ger flest
antal behövande hjälp. De ''inköpsregler'' som refererats
för mig uppfyller inte dessa krav.
Det är därför angeläget att även regler för
projektbistånd, inköp, ses över så att bidrag kan utgå även
för renoveringskostnader för begagnade produkter.
Regeringen bör därför snarast ta initiativ till en översyn
av reglerna kring stöd till enskilda organisationers u-
landsverksamhet.
Hemställan
Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av gällande regler
rörande bidrag till enskilda organisationer för projekt- och
katastrofbistånd.