Regeringen föreslår i budgetpropositionen att slå samman IMPOD, Swedfund och en del av SIDAs industri till en ny biståndsmyndighet för industri -- näringsutveckling -- kallad SITCO (Swedish Industrial and Trade Development Corporation).
Förslaget bygger på biståndsorganisationsutredningens förslag.
Den första frågan man kan ställa är varför utredningen egentligen tillsattes. Flera remissinstanser har ifrågasatt skälen. Utredningsuppdraget omfattade inte IMPOD.
Remissbehandlingen
Förslaget skickades på remiss till ett femtiotal organisationer och myndigheter. Ett stort antal har besvarat remissen, flera av dem efter en betydande arbetsinsats. Om det fanns en ''beställning'' på vad utredningen skulle komma fram till, är det svårt att inse varför man gjorde en så omfattande remissomgång. Om man å andra sidan verkligen var intresserad av vad remissinstanserna tyckte, så borde förslaget i varje fall vad angår IMPOD, ha blivit ett annat. Huvuddelen av remissyttrandena var mer eller mindre negativa till SITCO-förslaget över huvud taget.
Beträffande hela utredningsförslaget kan konstateras att ett angivet syfte med det nya organet var att skapa en möjlighet att få ett starkare inslag av näringslivserfarenheter i de näringslivsrelaterade biståndsformerna. Det anges inte i propositionen hur detta syfte skall tillgodoses, bl.a. i frågan om näringslivets representation i styrelsen.
I frågan om IMPODs plats i det föreslagna SITCO var remissopinionen massiv: IMPOD sköter sina uppgifter väl i den nuvarande strukturen, och mycket litet -- om ens något -- skulle kunna vinnas med en ny organisation. Flera remissinstanser pekade på riskerna med byråkratisering etc. i den större organisationen.
IMPOD har tidigare, trots att det sorterat under UDs Handelsavdelning fått sina medel via biståndsbudgeten. Biståndspengar utgår ju till många verksamheter som inte direktstyrs av UDs avdelning för internationellt utvecklingssamarbete (u-avdelningen).
Den organisatoriska kopplingen har beslutats av riksdagen utifrån praktiska och ändamålsenliga synpunkter för verksamheten.
I propositionen föreslås utökat mandat för IMPOD, men med fryst budget och färre tjänster jämfört med i dag, vilket ställer organisationen inför en omöjlig uppgift. Behovet av självständighet för IMPOD betonas såväl av utredningen som i propositionen. Frågan är om denna självständighet också konkretiseras i regeringens förslag i form av tillräcklig frihet och ett tillräckligt mått av eget budgetansvar.
Hur motiveras beslutet om IMPOD, med tanke på den massiva remissopinionen?
Hur stor blir självständigheten som alla betonat vikten av? Egen styrelse, egen budget, eget operativt ansvar, egna möjligheter till kunskaps- och metodutveckling på det specialområde som IMPOD skall svara för?
Hur skall kontakterna med ITC (International Trade Centre, Genève) skötas -- en uppgift som blir mer betydelsefull med det i propositionen föreslagna utökade internationella handelsansvaret?
Hur klaras en framtida expansion, med ökade tendenser till marknadsekonomi inom bl.a. SADCC-länderna, och med ev. större behov av IMPOD-insatser i Östeuropa?
Samtliga frågor som rör den nya organisationens mandat betr. landprioriteringar, arbetsformer, styrelse m.m. hänskjuts till en arbetsgrupp vilket lämnar riksdagen utan möjlighet till insyn och realistisk bedömning.
Grundkonceptet är rätt. Man skapar utveckling genom handel. Detta bekräftas också i propositionen där det sägs att när man främjar import från u-länder bidrar man till dessa länders utveckling.
Det hävdas ibland från vissa håll att man inte skall behöva främja handel genom statliga insatser. Man skall överlåta åt den fria marknadsekonomin att skapa handel och utveckling. Detta äger sin riktighet när det gäller i- länder. Jag är en hängiven anhälngare av den fria marknadsekonomin, men när det gäller underutvecklade länder måste särskilda insatser göras.
Erfarenheterna av IMPODs verksamhet är klart positiva exempelvis beträffande valutautveckling, sysselsättning och utveckling av människor.
Valutor genereras, som ger u-länder större handlingsfrihet
Meningsfull sysselsättning: Export för +/- 50 000 kr. ger som ''bieffekt'' produktiv, meningsfull sysselsättning för en person i ett u-land. I dag uppgår import till Sverige från u- länder, det uppdrag IMPOD har att stimulera, till ca 23 miljarder kronor, dvs. 7 % av den totala importen. Sysselsättningseffekterna är klara och påtagliga resultat av det IMPOD-kanaliserade u-stödet.
Handel skapar utveckling, inte bara genom valutor och sysselsättning. Kontakter med importörer i i-länder medför krav på yrkesutbildning, miljöförbättringar, kvalitetsutveckling och administrativ utveckling i konkreta verklighetsnära former.
Hur är IMPODs interna effektivitet? Hur sköter man sitt jobb? IMPODs kompetens har omvittnats av många berörda parter. Man har och kan ''verktygen'' för att skapa utveckling genom handel. Man har bra kontaktnät och framgångsrika seminarier och mässor. Informationen till exportörer i u-land om den svenska marknaden är konkret och praktisk. Detta gäller också informationen till importörer i Sverige.
IMPOD har uppvisat god kostnadseffektivitet och har låga administrationskostnader i förhållande till resultaten.
Riskerna är påtagliga för att den del av svenskt u- landsbistånd som kanske har de största positiva effekterna i form av ''utvecklingspotential per biståndskrona'' blir sämst behandlad i budget- och ledningsavseende, och därmed förlorar effektivitet. U-länderna blir förlorarna i ett spel om svensk intern administrationsteori.
IMPOD är en organisation som arbetar helt fristående från svenska industriintressen och för u-ländernas bästa. IMPOD arbetar inte med storskaligt industribistånd, utan konkret och jordnära stöd till u-ländernas exportansträngningar på den svenska marknaden. De företag IMPOD arbetar med i u-länderna är ofta små och medelstora företag, ofta landsbygdsbaserade. De är peronalintensiva och därmed sysselsättningsskapande, snarare än kapital- och teknologiintensiva. Deras problem är ofta mycket konkreta och specialiserade och gäller frågor om hur deras produkter och erbjudanden skall utformas för att bli attraktiva på den svenska marknaden. Att lägga ihop och ''samordna'' IMPODs arbete med Swedfund och SIDAs Industribyrå som arbetar med industriellt utvecklingsbistånd i samverkan med svensk exportindustri är ett förslag som möjligen kan tillfredsställa ideologiska och organisationsteoretiska krav, men som inte har något samband med realiteten i det arbete som bedrivs.
Det förslag som framlagts av biståndsorganisationsutredningen bär alla tecken på att vara tillkommet av politiska eller svenska ''administrativa'' skäl. Ur de u-länders synpunkt, som den svenska biståndsverksamheten skall verka för, innebär de föreslagna förändringarna inga förbättringar, i varje fall inte vad avser IMPODs nya situation. I de nuvarande arbetsformerna är besluts- och kontaktvägar enkla och direkta, de sakkunniga på olika specialområden finns lätt tillgängliga och kanalerna till ambassader, biståndsorgan och u-ländernas företag och institutioner är väl upparbetade.
Som skäl till utvidgning av IMPODs mandat till att gälla också bredare handelsfrämjande insatser, anges i propositionen Swedfunds behov av samverkansmöjligheter mellan de berörda organen.
I propositionen framhålls följande:
Ett stort antal remissinstanser är negativa till att inordna IMPOD i en eventuell ny organisation för näringslivsbistånd. Inställningen motiveras med att såväl IMPODs arbetssätt som dess relationer till resursbasen skiljer sig från de andra organisationerna.
Naturligtvis kan förändringar i den svenska biståndsorganisationen göras, men de bör i så fall vara motiverade av praktiska skäl och helst baserade på mottagarländernas behov. Det föreliggande förslaget motsvarar inte de kraven, i varje fall inte beträffande IMPODs roll och uppgifter.
Den massiva och praktiskt taget enhälliga uppfattning som uttryckts i denna fråga av de sakkunniga remissinstanserna, inkl. SIDA, Swedfund och IMPOD, har helt nonchalerats av regeringen.
Riksdagen kan inte rimligen åsidosätta de tunga remissinstansernas (Exportrådet, Industriförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, LO, TCO och Statskontoret) realistiska och verklighetsbaserade uppfattning på samma utmanande sätt som regeringen gjort.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att avslå budgetpropositionens förslag om den nya myndigheten SITCO.
Stockholm den 25 januari 1991 Alf Wennerfors (m)