Att höja de fattiga folkens levnadsnivå var det mål som
en gång sattes för det svenska biståndet. Enprocentsmålet
uppnåddes. Nu backar regeringen från det. 300 miljoner
kronor tas från u-landsbiståndet till Östeuropabistånd och
700 miljoner kronor till flyktingmottagning. Tillsammans
kapar regeringen en miljard, dvs 7,24% av
biståndsanslaget. Enprocentsmålet är alltså sänkt till
0,93%. Det har med rätta utlöst protester.
Vänsterpartiet kräver att enprocentsmålet omedelbart
återupprättas. Vi föreslår att medel för Östeuropabistånd
anslås under ett nytt anslag, A10, kallat Samarbete med
Östeuropa.
Samarbete med Östeuropa är till stor del inriktat på
miljöproblemen i Polen och Baltikum. I samband med
propositionen om miljöpolitiken får vi anledning att
återkomma.
Hur samarbetet med Östeuropa utvecklas är avhängigt
utvecklingen av konflikterna i området. Tills vidare bör 300
miljoner kronor anslås till detta. I en särskild motion från
vänsterpartiet argumenteras för detta.
Flyktingmottagandet skall finansieras på samma sätt
som tidigare.
U-ländernas katastrof
U-länderna blev 80-talets förlorare. Skuldkrisen blev till
en katastrof. De fattiga folkens levnadsnivå sjönk. I stora
delar av Latinamerika är nivån nu nere där den låg på 40-
talet. Afrikas kris har diskuterats på otaliga konferenser
men ingen lösning är i sikte.
Från u-länderna hörs oro och besvikelse över att
Västeuropa inriktar hela sitt intresse på Östeuropa. De ser
investerings- och biståndsströmmar omdirigeras från Syd till
Öst. EG satsar mer bistånd på Östeuropa än på det långt
fattigare Afrika, räknat per invånare.
Förhoppningarna att avspänningen och nedrustningen i
Europa skulle frigöra resurser till utveckling har inte
infriats. De västliga i-ländernas bistånd sjönk från 0,36% av
BNI 1988 till 0,33% 1989. USA med världens dyraste
krigsmakt kom lägst med 0,15% av BNI.
Istället har upprustningen tagit fart igen i en del länder i
tredje världen. De vapen som nedrustats i Europa utbjuds
till reapriser till stater i konfliktområden utanför Europa.
Nu står u-länderna inför nya ekonomiska problem -- i
många fall katastrofer -- som följd av kriget vid Persiska
viken. De har förlorat på de höga oljepriserna. En dollars
ökning per fat kostar de importerande länderna i Afrika
minst 100 miljoner dollar extra per år. Hundratusentals
gästarbetare måste återvända hem i hast. Extra
hjälpinsatser görs visserligen, men pengarna tas från
biståndet. Det betyder att det återstår mindre bistånd till
den ''normala'' nöden. Kriget kan döda många fler än dem
som befinner sig i krigszonen.
1 400 barn dör varje dag till följd av den s.k.
skuldkrisen -- en halv miljon om året. U-ländernas skulder,
som nu har växt till sammanlagt 1 341 miljarder dollar, är
en lika dödlig farsot som kikhosta för u-landsbarnen.
När skuldkrisen blev akut 1982, kunde man tala om kris.
Sedan dess har kapital strömmat från u-land till i-land i en
storleksordning av 300 miljarder dollar, dvs
uppskattningsvis 15 Marshallplaner. Nu måste det kallas ett
krig. Det är Nords ekonomiska krig mot Syd med räntan
som vapen och Internationella valutafonden som ÖB.
Biståndet måste öka
I detta läge måste Sverige -- om vi verkligen vill höja de
fattiga folkens levnadsnivå -- öka vårt bistånd.
Vänsterpartiet föreslår att biståndsanslaget ökas med 10%.
På sikt måste målet höjas till 2% av BNI, vilket vi föreslår i
en annan motion.
Det svenska biståndet utvecklas i fel riktning, vilket
Vänsterpartiet länge har kritiserat. Det bilaterala
utvecklingsinriktade biståndet ersätts med särskilda
insatser, uppsplittrade på en mängd områden och länder.
Biståndet samordnas alltmer med Världsbanken.
Skuldländer tvingas gå med på Internationella
valutafondens (IMF) villkor för att få svenskt bistånd.
SIDAs kompetens urholkas och ersätts med konsulter. De
biståndspolitiska målen skjuts i bakgrunden, och de stora
exportföretagen ökar sitt inflytande över biståndets
användning.
Det framstår allt tydligare att det inte räcker med
bistånd. Det behövs en övergripande u-landspolitik, som
även omfattar handels- och skuldpolitik. Vänsterpartiet
begär i en annan motion en utredning om en sådan
långsiktig u-landspolitik för att vända utvecklingen.
Internationellt bistånd
FNs bistånd får i det aktuella skärpta krisläget ännu
större betydelse för u-länderna och speciellt för de minst
utvecklade. Vi föreslår därför att anslagen till FNs
utvecklingsprogram (UNDP) och FNs barnfond (UNICEF)
höjs med vardera 50 miljoner kronor utöver regeringens
förslag.
Behovet av ökade insatser för familjeplanering tar
Vänsterpartiet upp i en annan motion. För att öka
resurserna för detta för u-länderna och framför allt för
kvinnornas så viktiga arbete begär Vänsterpartiet
ytterligare 10 miljoner kronor till FNs befolkningsfond
(UNFPA) och 20 miljoner kr till Internationella
familjeplaneringsfederationen (IPPF).
Världsbanken och IMF behandlar Vänsterpartiet i en
särskild motion, speciellt med hänsyn till deras roll i
skuldhanteringen. Vi vill framhålla hur viktigt det är att
Internationella utvecklingsfonden (IDA) får ökade
resurser. Däremot har vi ständigt motsatt oss att
Internationella finansieringsbolaget (IFC) ska få svenska
biståndspengar. Det är mer ett serviceorgan åt de stora
transnationella företagen än ett utvecklingsorgan. Sverige
ska inte medverka i den förestående kapitalhöjningen på 15
miljoner kronor utan utträda ur IFC.
Svälten hotar att bli än värre den närmaste framtiden.
I Afrika hotas 20 miljoner människor av omedelbar svält.
Gulfkriget för med sig nya försörjningskatastrofer. Därtill
kommer missväxt på många håll. Livsmedelsbiståndet
måste därför öka. Vänsterpartiet föreslår att anslaget till
Världslivsmedelsprogrammet (WFP) höjs med 90 miljoner
kronor utöver regeringens förslag.
Sedan FNs hjälporganisation för Palestinaflyktingar
(UNWRA) beräknade sina medelsbehov har situationen
för de palestinska flyktingarna förvärrats drastiskt. Vi begär
därför att anslaget till UNWRA ska höjas med 60 miljoner
kronor utöver regeringens förslag.
De resurser som FNs flyktingkommissarie (UNHCR) nu
förfogar över motsvarar f.n. 50 öre per flykting och dag. Det
finns anledning att räkna med att flyktingströmmarna
kommer att svälla ytterligare den närmaste tiden, bl.a. till
följd av Gulfkriget. Vänsterpartiet begär därför att anslaget
till UNHCR ska höjas med 25 miljoner kronor utöver
regeringens förslag.
Vänsterpartiet föreslår en höjning av anslaget till
UNCTAD/GATTS internationella handelscentrum (ITC)
med 10 miljoner kronor utöver regeringens förslag, och att
dessa 10 miljoner kronor anslås till råvaruprogrammet.
FNs nya program för narkotikabekämpning måste ge
resultat. Det räcker inte att bistå koka- och opiumodlare att
växla om till andra grödor. Dessa bönder som vanligen lever
i otillgängliga trakter under ytterst svåra förhållanden,
behöver även annat ekonomiskt och socialt stöd. De som
tillhör etniska minoriteter behöver bistånd för att bevara
och utveckla sin kultur. Vänsterpartiet föreslår att Sverige
ska arbeta för sådant bistånd och att anslaget till FNs
narkotikabekämpning höjs med 45 miljoner kronor.
De globala miljökatastroferna kommer att kräva oerhört
kostnadskrävande insatser. U-länderna har varken råd eller
anledning att betala skador som till allra största delen
orsakats av de kapitalistiska och socialistiska i-länderna.
Den rikaste femtedelen av jordens befolkning står
exempelvis för 90% av freonutsläppen och mer än hälften
av alla växthusgaser. Även miljöförstöringen i u-länderna
orsakas till stor del av transnationella företag.
De som förstör mest måste bidra mest till att reparera
miljöskadorna. Den principen begär vi att regeringen ska
vägledas av när dessa frågor kommer upp till diskussion på
1992 års FN-konferens om miljö och utveckling.
Allvarliga miljöproblem, som är livsviktiga för u-
länderna, riskerar att komma i skuggan av växthuseffekten.
Dit hör utfiskningen av haven och sopdumpningen. 1,5
miljoner bönder förgiftas varje år av bekämpningsmedel.
Färskvatten är en knapp resurs som hotar att leda till
konflikter och krig.
Vänsterpartiet motsätter sig bestämt att Världsbanken
ska leda den nya miljöfonden för att finansiera u-ländernas
deltagande i ozonavvecklingsprogrammet. Det gör vi på
grund av erfarenheterna av bankens tidigare verksamhet.
Biståndsmedel ska inte anslås till fonden.
Mekongkommittén har i år överflyttats till anslagsposten
Miljöinsatser. Vi delar inte regeringens uppfattning att
kommittén främst arbetar med miljövård. Miljöfrågorna är
istället en konsekvens av kommitténs huvuduppgift: att
utbyta vattenkraften i Mekongfloden och utnyttja floden
för bevattning. Vänsterpartiet föreslår att anslaget till
kommittén återförs till anslagsposten Regionala insatser i
Asien.
Det totala anslag som regeringen föreslår för
internationella miljöinsatser, 125 miljoner kronor
(oförändrat från föregående år), avser Vänsterpartiet att
återkomma till i samband med regeringens kommande
miljöproposition.
Det svenska bidraget till FNs utvecklingsfond för
kvinnor (UNIFEM) bör höjas med tanke på att u-
landskrisen slår hårdast mot kvinnorna. Vänsterpartiet
begär att anslaget höjs med ytterligare 10 miljoner kronor.
Vänsterpartiet begär också ökade ekonomiska resurser
till FNs informations- och forskningscenter rörande
transnationella företag (UNCTC).
Massmedia arbetar på ytterligt svåra villkor i flertalet u-
länder. Att stödja dem är centralt för
demokratiseringssträvandena. Därför begär Vänsterpartiet
att anslaget till UNESCOs biståndsprogram för
kommunikationsutveckling (IPDC) höjs med 5 miljoner
kronor.
Även FNs center för vetenskap och teknologi för
utveckling (UNCST) bör få ökade resurser.
Sveriges internationella handikappbistånd behandlas i
en annan motion. Uppenbart är att tidigare bidrag -- drygt
5 miljoner kronor -- är otillräckligt. Vänsterpartiet begär att
anslaget till handikappinsatser genom UNDP och FNs
center för social utveckling och humanitära frågor
fördubblas till 10 miljoner kronor.
Vänsterpartiet föreslår en höjning av anslaget till den
Gemensamma fonden för råvaror med 10 miljoner kronor
mer än regeringen föreslagit.
SIDA-biståndet
Det bilaterala biståndet genom SIDA går till de
fattigaste länderna. Därtill kommer att flera av dem
drabbats hårt när Östeuropa och Sovjet skurit ner eller
slopat sitt bistånd. Därför kan vi inte acceptera att
regeringen skurit i SIDAs anslagsäskanden. De föreslagna
höjningarna av landramarna var ju som SIDA självt sa
mycket modesta, för modesta anser vi flera fall.
Vänsterpartiet kräver höjningar av dem.
Afrika
Angolas situation är ytterligt svår på grund av
Sydafrikas agression, som kostat landet stora offer i
människoliv och materiella skador. Med hänsyn till detta
föreslår Vänsterpartiet en höjning av anslaget till 245
miljoner kronor, dvs. 45 miljoner kronor utöver regeringens
förslag.
Utvecklingen i Etiopien är svårbedömbar i dag.
Rimligen borde demokratikraven snart slå igenom även i
detta land. Vi utgår från att så stora insatser görs -- speciellt
för markvården -- som förhållandena tillåter. Om en
fredslösning nås, som tillgodoser det eritreanska folkets
självbestämmanderätt, måste ett kraftfullt
återuppbyggnadsbistånd även sättas in i Eritrea.
För Guinea-Bissau föreslår Vänsterpartiet en
höjning med 10 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
dvs. till 105 miljoner kronor.
För Kap Verde föreslår Vänsterpartiet en höjning
med 5 miljoner kronor utöver regeringens förslag, dvs. till
80 miljoner kronor.
Moçambique bör få ökat bistånd av samma skäl
som Angola. Vänsterpartiet föreslår att landramen höjs
med 55 miljoner kronor utöver regeringens förslag, dvs. till
530 miljoner kronor.
Namibia kommer efter självständigheten att
behöva ett mycket omfattande bistånd. Vänsterpartiet
utgår från att de 110 miljoner kronorna som regeringen
föreslår i budgeten kan komma att utökas med pengar från
andra anslagsposter, om det visar sig nödvändigt.
För Tanzania vill Vänsterpartiet höja anslaget
med 50 miljoner kronor utöver regeringens förslag, dvs. till
635 miljoner kronor.
Uganda måste få starkt stöd i återuppbyggnaden.
Vänsterpartiet vill höja det föreslagna anslaget med 20
miljoner kronor till 130 miljoner kronor.
Ökade insatser måste göras för Västsahara enligt
särskild motion som Vänsterpartiet lägger.
Zimbabwe bör få en höjning med 30 miljoner
kronor utöver regeringens förslag, dvs. till 250 miljoner
kronor.
För regionala insatser i Afrika föreslår vi en
ökning med 75 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
dvs. till 280 miljoner kronor. Ökningen är inte minst
motiverad av den stora aidskatastrof som Afrika står inför.
Asien
I Bangladesh bereder den ekonomiska
maktstrukturen problem. Biståndet bör därför behålla
inriktningen på att förbättra livsvillkoren för fattiga
människor. Stödet till lokala organisationer som arbetar för
demokrati och förbättra kvinnornas villkor bör utvecklas så
långt det är möjligt.
I Indien måste biståndet främst inriktas på
insatser för att stärka de fattigas ställning. Inga nya insatser
bör startas i Kashmir.
Kambodja står inför enorma svårigheter efter mer
än tjugo års krig. Landet får ytterligt litet bistånd från FN
och västvärlden trots att Vietnam tagit hem sina trupper.
Därför bör Kambodja göras till samarbetsland med en
landram på 300 miljoner kronor. Ett biståndskontor bör
inrättas i Phnom Penh.
Laos för en ambitiös reformpolitik och har nått en
del resultat. Men landet tillhör de allra fattigaste och
skadades svårt av USAs bombningar. Det bör få en ökning
på 25 miljoner kronor utöver regeringens förslag, dvs. till
135 miljoner kronor.
Sri Lanka bör upphöra att vara programland med
tanke på att det för närvarande är omöjligt att bedriva ett
långsiktigt utvecklingssamarbete på grund av
konfliktsituationen. Hjälp till de konfliktdrabbade kan
lämnas via FN och enskilda organisationer.
Vietnam har påbörjat ekonomiska reformer med
gott resultat. Men landet är utsatt för USAs embargo, och
USA har även stoppat IMF-lån. Sovjets ekonomiska
kollaps har slagit hårt mot den vietnamesiska ekonomin.
Det finns alltså goda skäl att höja landramen kraftigt.
Vänsterpartiet föreslår en höjning med 175 miljoner kronor
utöver regeringens förslag, dvs. till 500 miljoner kronor.
Afghanistan måste få fortsatt starkt stöd till
återuppbyggnaden.
Det svenska biståndet till Palestina (Västbanken
och Gaza) bör så snabbt som möjligt byggas ut från
katastrofinsatser till utvecklingssamarbete med PLO. Inte
minst mot bakgrund av Gulfkriget framstår det som ytterst
angeläget att stärka Palestinas självständighet.
Vänsterpartiet noterar med tillfredsställelse att SIDA vill få
till stånd ett bredare svenskt bistånd till de
Israelockuperade områdena. Vänsterpartiet föreslår en
landram på 50 miljoner kronor.
För regionala insatser i Asien föreslår Vänsterpartiet en
höjning med 15 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
dvs. till 30 miljoner kronor.
Latinamerika
Utlandsskulderna har medfört en svår avtappning av
kapital från Latinamerika. Levnadsnivån har sjunkit
drastiskt. Det svenska biståndet bör därför få en utpräglad
fattigdomsprofil. Stöd måste ges till arbetet för demokrati
och mänskliga rättigheter. Sverige ska inte medverka i
strukturanpassningsprogram på IMFs villkor.
1992 ska Amerikas ''upptäckt'' firas med stor pompa.
Men för kontinentens urinvånare är det ett bittert jubileum.
Det har för dem varit 500 år av folkmord och
motståndskamp. Vänsterpartiet föreslår att jubileet 1992
ska bli ett år för solidaritet med Amerikas indianer och
begär att 200 miljoner kronor ska anslås i humanitärt
bistånd till indianerna i Nord- och Sydamerika.
För regionala insatser i Centralamerika begär
Västerpartiet 145 miljoner kronor, dvs. en ökning med 35
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Framför
allt måste vi stödja den svåra kampen för demokrati och
fred i El Salvador och Guatemala. Biståndet ska dock ej
utgå till centralamerikanska banken -- CABEI -- utan
kanaliseras till internationella projekt eller enskilda
organisationers insatser för flyktinginsatser, arbete för
mänskliga rättigheter och sociala projekt.
I Nicaragua ledde USAs lågintensiva krig till
ekonomiskt kaos och svåra lidanden för befolkningen. I det
för Latinamerikas förhållanden unikt demokratiska valet
förlorade sandinisterna regeringsmakten men är
fortfarande det största partiet. Regeringskoalitionens
politik präglas av stridigheter. Ekonomin är fortfarande
katastrofal. I den situationen bör det svenska biståndet
inriktas på att förbättra människornas levnadsvillkor.
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt
bistånd
Det gångna året har vi sett ett starkt uppsving för
demokratikampen i tredje världen. Förtryckta människor
har sett hur diktatorer störtades i Östeuropa. På Abidjans
gator har människor demonstrerat med plakat med texten
''låt oss störta vår Ceaucescu''.
Men de härskande har på många håll skärpt förtrycket.
De torterar, avrättar och låter människor ''försvinna''.
Journalister, fackföreningsledare och
människorättsförkämpar är särskilt svårt förföljda.
Narkotikamaffior och godsägare har organiserat
privatarméer. Jordlösa bönder och miljörörelser möts med
vapenmakt.
U-landskvinnorna förtrycks av både samhälle,
arbetsgivare och manssamhället. Fattigdomen har ett
kvinnoansikte. I de skuldplågade länderna är flickorna de
som först tvingas bort från skolorna.
Alla dessa förföljda måste få vår solidaritet. Därför ser
Vänsterpartiet det som positivt att regeringen föreslår en
särskild biståndspost för sådana insatser, som nu också
kommer att innefatta Asien. Det anslag som regeringen
föreslår är emellertid otillräckligt. Vänsterpartiet begär en
höjning med 200 miljoner kronor till 750 miljoner kronor.
Katastrofbiståndet kommer att behöva anlitas hårt. Det
måste finnas resurser att möta natur- och miljökatastrofer
trots de stora hjälpbehov som kriget i Persiska viken
kommer att framkalla. Verkningar på hela Mellanöstern är
i dag omöjliga att överblicka. Vänsterpartiet föreslår därför
att katastrofanslaget höjs med 1 000 miljoner kronor utöver
regeringens förslag.
Regeringen föreslår en ny post för Stöd till
återuppbyggnad och tänker då särskilt på insatser i
Afghanistan, Kambodja och Västsahara. Regeringen tror
att detta bistånd kan underlätta fredslösningar.
Vänsterpartiet delar inte denna tilltro -- hindren för
lösningar är politiska. I det akutläge som nu råder bör
katastrofbistånd ges. Därefter bör återuppbyggnaden -- om
det finns något att återuppbygga -- få karaktär av
utvecklingsbistånd, i första hand jordbruket. Istället för att
splittra upp biståndet på ytterligare anslagsposter bör
landramar upprättas för de nämnda länderna så snart sig
göra låter. I Kambodja kan det göras redan nu.
Vänsterpartiet yrkar avslag på de 250 miljoner kronorna
som regeringen begär.
Bistånd genom enskilda organisationer har ökat mycket
kraftigt, vilket är positivt eftersom det stärker solidariteten.
Många nya gräsrotsorganisationer växer nu fram i tredje
världen -- exempelvis småbonde-, kvinnor- och kooperativa
rörelser -- som bör få svenskt bistånd för sin verksamhet.
Därför förespråkar Vänsterpartiet att det anslag som SIDA
begärt ska beviljas. Posten innefattar också
organisationernas information om u-länderna, vilket är ett
utomordentligt viktigt arbete för att stärka solidariteten. Vi
föreslår att ytterligare 10 miljoner kronor anslås för det
ändamålet. Anslagsposten innefattar emellertid 10 miljoner
kronor för kulturbistånd till Östeuropa, som SIDA av
regeringen ålagts att förvalta. Då vi föreslår en särskilt
anslagspost för bistånd till Östeuropa, anser vi att denna
även ska innefatta kulturbistånd genom enskilda
organisationer. Vänsterpartiet begär att 775 miljoner
kronor anslås till u-landsbistånd genom enskilda
organisationer, vilket är 40 miljoner kronor mer än
regeringen föreslagit.
Den höjning av anslaget för Särskilda miljöinsatser med
10 miljoner kronor, som regeringen föreslår, verkar
otillräcklig. Vänsterpartiet återkommer till detta i samband
med regeringens kommande miljöproposition.
Vänsterpartiet begär att de medel för Särskilda program
som SIDA ursprungligen äskade, ska beviljas. Delposten
demokratioch MR-biståndet har nu överförts till en annan
anslagspost. Men kvar står mycket viktiga verksamheter.
SIDA har föreslagit en kraftig höjning av biståndet till
familjeplanering, vilket är mycket välkommet. Aids-
insatserna måste utökas kraftigt med hänsyn både till den
katastrofala spridningen i Afrika, där den börjar hota hela
länders utveckling, och till misären i de latinamerikanska
storstäderna med utbredd barnprostitution. Även
insatserna för kultur och massmedia bör öka -- det är inte
minst viktigt för att utveckla demokrati. Vänsterpartiet
begär 100 miljoner kronor utöver regeringens förslag varav
50 miljoner kronor ytterligare för aids-insatser, dvs. att
anslaget höjs till 450 miljoner kronor.
Det är viktigt att den svenska resursbasen i
biståndsarbetet förstärks. Under flera år har regeringen
satsat på konsulter. SIDAs kapacitet håller på att urholkas.
SIDA begärde att anslaget för Rekrytering och utbildning
av fältpersonal skulle höjas. Vänsterpartiet går emot
utkontrakteringen och vill istället förstärka SIDAs resurser.
Därför begär vi att anslaget höjs till 120 miljoner kronor, 81
miljoner kronor mer än regeringen föreslagit.
För biståndsviljan är det nödvändigt att människor i vårt
land får veta hur biståndspengarna används -- detta så
mycket mer som biståndsmotståndarna bedriver en
målmedveten kampanj och framställer biståndet som orsak
till u-ländernas kris. Saklig information behövs och
diskussion av utvecklingsproblemen. Därför begär
Vänsterpartiet att anslaget för Information genom SIDA
höjs till 18 miljoner kronor, vilket är 2 miljoner kronor mer
än regeringen föreslagit.
Den verksamhet som bedrivs på Styrelsen för u-
landsforskning (SAREC) har expanderat kraftigt, framför
allt i de fattigaste länderna. Den är väsentlig -- inte minst
uppbyggnaden av u-ländernas egna forskningskapaciteter,
som måste till för att de ska kunna ta sig ur sin
utvecklingskris. Kunskapsgapet växer. I-ländernas
övermakt måste brytas. U-länderna måste få ökade
finansiella resurser, internationella kontakter och egen
utbildning av forskare. Samtidigt behövs ökad svensk u-
landsforskning. Mot denna bakgrund begär Vänsterpartiet
att SAREC beviljas de medel man begärt och att anslaget
höjs med 110 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
dvs. till 500 miljoner kronor.
I en särskild motion om lantbruksuniversitet föreslår
vänsterpartiet att forskningsmedel till SLU ej ska tas ur
biståndsbudgeten för SIDA, SAREC och BITS. Därmed
försvagas dessa myndigheters budget med 10 miljoner
kronor som vi minskar BITS anslag med.
Industribistånd och tekniskt samarbete
Utredningen om organisation och arbetsformer inom
bilateralt utvecklingsbistånd föreslår att ett aktiebolag
bildas genom sammanslagning av SWEFUND,
Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD), delar av
SIDAs industribyrå samt det av Beredningen för
internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)
finansierade igångsättningsstödet i anslutning till
SWEFUND-projekt. Detta bolag skulle få namnet Swedish
Industrial and Trade Development Corporation (SITCO).
Biståndsministern avser att tillsätta en
interdepartemental arbetsgrupp för att precisera SITCOs
utformning och mandat och att överföra medel
motsvarande tio tjänster från SIDAs industribyrå till den.
Det här är ytterligare ett led i en kommersialisering av
biståndet och den växande roll som tilldelas ABB, Ericsson
och andra ''svenska'' transnationella företag.
Tekniköverföring, expertutbyte och utbildning är
nyckelfrågor i utvecklingsarbetet. Sådana insatser måste
ske på u-ländernas villkor, inte företagens. Vänsterpartiet
accepterar inte att biståndet bolagiseras och att SIDAs
resurser urholkas ytterligare.
Vänsterpartiet föreslår att SIDA blir ansvarigt för det
tekniska samarbetet, tekniköverföring, expertutbyte och
utbildning. Det privata näringslivets verksamhet i u-länder
bör bekostas av företagen själva, inte av biståndspengar.
BITS kan med fördel privatiseras och omvandlas till ett
SITCO om företagen så önskar.
Vänsterpartiet motsätter sig att BITS utökar och
breddar samarbetet med Världsbanken och Internationella
Finansieringsbolaget (IFC).
Vänsterpartiet begär att Östeuropabiståndet ska lyftas
ut från BITS och att anslaget minskas med de 140 miljoner
kronor som BITS disponerar för ändamålet. Vi föreslår
sålunda att BITS' anslag för tekniskt samarbete minskas till
165 miljoner kronor.
Vänsterpartiet motsätter sig nu som tidigare att
biståndsmedel används för u-krediter och yrkar
avslag på de 400 miljoner kronor som regeringen vill anslå
härför. U-krediterna är framför allt ett konkurrensmedel,
som tenderar att fördyra projekten. BITS ger sådana
krediter även till diktaturer, som annars inte kan komma i
fråga för utvecklingsbistånd -- Marocko och Pakistan nu
senast.
Om den ovan nämnda utredningens förslag förverkligas
kommer Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD)
att få en underordnad ställning i det nya SITCO. Stödet till
u-ländernas export kommer helt att överskuggas av de
svenska storföretagens krav på ökat stöd för att stärka sitt
oberoende på handelsområdet. Vänsterpartiet begär en
höjning av anslaget till IMPOD med 15 miljoner kronor
utöver regeringens förslag, dvs. till 40 miljoner kronor.
Några starka skäl har inte anförts för att införliva IMPOD i
ett nytt SITCO. IMPOD bör få bestå som enskild
organisation.
Under anslagsposten Projektbistånd till vissa länder
utgår för närvarande huvudsakligen bistånd till Central- och
Östeuropa och till Filippinerna. Vänsterpartiet anser att
inget annat svenskt bistånd ska gå till Filippinerna än det
som förmedlas av enskilda organisationer som demokrati-
och humanitärt bistånd, så länge de grova brotten mot de
mänskliga rättigheterna fortsätter. Östeuropabiståndet har
vi föreslagit ska få en egen post utanför biståndsbudgeten.
Därför yrkar vi att posten Projektbistånd till särskilda
länder avskaffas. Vänsterpartiet yrkar avslag på regeringens
förslag att anslå 25 miljoner kronor (utöver de 175 miljoner
kronorna till Östeuropa som vi yrkat avslag på ovan).
För Särskilda insatser i skuldtyngda länder begär
regeringen 500 miljoner kronor, vilket Vänsterpartiet yrkar
avslag på. Förvisso behöver u-länderna bistånd för att lätta
sina stora skuldbördor, men skuldavskrivningar ska inte ske
inom ramen för Världsbankens
strukturanpassningsprogram, som villkoras av att länderna
träffar överenskommelser med IMF.
Sverige bör istället verka för skuldavskrivning och ett
moratorium för betalning av räntor och amorteringar utan
strukturanpassningsvillkor. Skuldkriget måste stoppas.
För en särskild fond för skuldavskrivning och andra
åtgärder föreslår vänsterpartiet istället 404 miljoner kronor.
SIDA
Biståndsanslaget skiljer sig från andra budgetposter
genom att det ska öka -- i takt med BNI. Vi stöder därför
SIDA-styrelsens begäran att SIDA ska undantas från det
s.k. huvudalternativet, som innebär en automatisk
nedskärning av SIDAs förvaltningsanslag med 1,5% under
1991/92.
När volymen bistånd växer, måste även SIDAs
kompetens stärkas. Annars sjunker kvaliteten på biståndet.
På sikt kan det bli svårigheter att hantera ökat bistånd på ett
tillfredsställande sätt om inte personalresurserna förstärks.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå regeringens begäran att få
använda 300 000 000 kr. av biståndsmedel (125 000 000 kr.
under anslagsposten C 1 och 175 000 000 kr. under
anslagsposten C 3) för bistånd till Östeuropa,
2. att riksdagen avslår regeringens begäran att få använda
700 000 000 kr. av biståndsmedel för flyktingmottagning i
Sverige,
3. att riksdagen till Internationellt utvecklingssamarbete
för budgetåret 1991/92 anslår 2 077 000 000 kr. utöver
regeringens förslag, dvs. till 14 948 000 000 kr.,
4. att riksdagen beslutar höja anslaget till UNDP med
50 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
755 000 000 kr.,
5. att riksdagen beslutar höja anslaget till Unicef med
50 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
420 000 000 kr.,
6. att riksdagen beslutar höja anslaget till UNFPA med
10 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
145 000 000 kr.,
7. att riksdagen beslutar höja anslaget till IPPF med
20 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
110 000 000 kr.,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige skall utträda ur Internationella
finansieringsbolaget (IFC),
9. att riksdagen avslår regeringens begäran om
15 000 000 kr. till IFC,
10. att riksdagen beslutar höja anslaget till
Världslivsmedelsprogrammet med 90 000 000 kr. utöver
regeringens förslag, dvs. till 362 000 000 kr.,
11. att riksdagen beslutar höja anslaget till UNWRA med
60 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
200 000 000 kr.,
12. att riksdagen beslutar höja anslaget till UNHCR med
25 000 000 kr., dvs. till 240 000 000 kr.,
13. att riksdagen beslutar höja anslaget till
UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum (ITC)
med 10 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
32 000 000 kr.,
14. att riksdagen beslutar höja anslaget till FNs
narkotikabekämpning med 45 000 000 kr. utöver
regeringens förslag, dvs. till 100 000 000 kr.,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige inte skall delta i den nya, av Världsbanken
ledda, miljöfonden,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en höjning av anslaget till
Unifem med 10 000 000 kr.,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en höjning av anslaget till
UNCTC,
18. att riksdagen beslutar höja anslaget till IPCD med
5 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 7 000 000
kr.,
19. att riksdagen beslutar höja anslaget till internationellt
handikappbistånd med 5 000 000 kr.,
20. att riksdagen beslutar höja anslaget till den
Gemensamma fonden för råvaror med 10 000 000 kr.
utöver regeringens förslag, dvs. till 18 000 000 kr.,
21. att riksdagen beslutar höja landramen för Angola
med 45 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
245 000 000 kr.,
22. att riksdagen beslutar höja landramen för Guinea-
Bissau med 10 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs.
till 105 000 000 kr.,
23. att riksdagen beslutar höja landramen för Kap Verde
med 5 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
80 000 000 kr.,
24. att riksdagen beslutar höja landramen för
Moçambique med 55 000 000 kr. utöver regeringens
förslag, dvs. till 530 000 000 kr.,
25. att riksdagen beslutar höja landramen för Uganda
med 20 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
130 000 000 kr.,
26. att riksdagen beslutar höja landramen för Tanzania
med 50 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
635 000 000 kr.,
27. att riksdagen beslutar höja landramen för Zimbabwe
med 30 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
250 000 000 kr.,
28. att riksdagen beslutar höja anslaget för regionala
insatser i Afrika med 75 000 000 kr. utöver regeringens
förslag, dvs. till 280 000 000 kr.,
29. att riksdagen beslutar göra Kambodja till
samarbetsland och inrätta ett biståndskontor i Phnom Penh,
30. att riksdagen beslutar om en landram på 300 000 000
kr. för Kambodja,
31. att riksdagen beslutar höja landramen för Laos med
25 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
135 000 000 kr.,
32. att riksdagen beslutar höja landramen för Vietnam
med 175 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
500 000 000 kr.,
33. att riksdagen beslutar om en landram till Västbanken
och Gaza på 50 000 000 kr.,
34. att riksdagen beslutar höja anslaget för regionala
insatser i Asien med 15 000 000 kr. utöver regeringens
förslag, dvs. till 30 000 000 kr.,
35. att riksdagen anslår 200 000 000 kr. i särskilt bistånd
till Amerikas indianer,
36. att riksdagen beslutar höja anslaget till regionala
insatser i Centralamerika med 35 000 000 kr. utöver
regeringens förslag, dvs. till 145 000 000 kr.,
37. att riksdagen beslutar höja anslaget för Demokrati,
mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd med
200 000 000 kr. utöver regeringens förslag, dvs. till
750 000 000 kr.,
38. att riksdagen beslutar höja anslaget till
Katastrofbistånd med 1 000 000 000 kr. utöver regeringens
förslag, dvs. till 1 810 000 000 kr.,
39. att riksdagen avslår regeringens begäran om
250 000 000 kr. för Stöd till återuppbyggnad,
40. att riksdagen beslutar höja anslaget till Bistånd
genom enskilda organisationer med 40 000 000 kr. utöver
regeringens förslag, dvs. 775 000 000 kr., varav 10 000 000
kr. för att höja bidragen till organisationernas u-
landsinformation,
41. att riksdagen avslår regeringens förslag att 10 000 000
kr. av anslaget för Bistånd genom enskilda organisationer
används för kulturbistånd till Östeuropa,
42. att riksdagen beslutar höja anslaget för Särskilda
program med 100 000 000 kr. utöver regeringens förslag,
dvs. till 450 000 000 kr., varav 50 000 000 kr. ytterligare för
aidsinsatser,
43. att riksdagen beslutar höja anslaget för Rekrytering
och utbildning av fältpersonal med 81 000 000 kr. utöver
regeringens förslag, dvs. till 120 000 000 kr.,
44. att riksdagen beslutar höja anslaget för Information
genom SIDA med 2 000 000 kr. utöver regeringens förslag,
dvs. till 18 000 000 kr.,
45. att riksdagen beslutar höja anslaget till Styrelsen för
u-landsforskning (SAREC) med 110 000 000 kr. utöver
regeringens förslag, dvs. till 500 000 000 kr.,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det föreslagna aktiebolaget SITCO inte skall bildas,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att SIDA bör bli ansvarigt för tekniskt samarbete med u-
länderna,
48. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
privatisering av BITS,
49. att riksdagen beslutar minska anslaget till BITS med
150 000 000 kr. i förhållande till regeringens förslag, dvs. till
165 000 000 kr.,
50. att riksdagen avslår föreslaget anslag på 400 000 000
kr. till BITS för u-krediter,
51. att riksdagen beslutar avskaffa anslagsposten
Projektbistånd till särskilda länder,
52. att riksdagen avslår regeringens förslag att anslå
25 000 000 kr. (utöver föreslagna 175 000 000 kr. till
Östeuropa) till Projektbistånd till särskilda länder,
53. att riksdagen beslutar minska anslaget särskilda
insatser i skuldtyngda länder med 500 000 000 kr.,
54. att riksdagen anslår 404 000 000 kr. till en fond för
skuldavskrivningar.
Stockholm den 24 januari 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bo Hammar (v)
Margó Ingvardsson (v)
Ylva Johansson (v)
Bertil Måbrink (v)