Kurdistan, som till huvuddelen utgörs av ett
bergsområde, sträcker sig från Svarta Havet och
Mesopotamiens högland på ena sidan och den anti-tauriska
bergskedjan och iranska platån på den andra. Området har
en yta ungefär så stor som Frankrike. Kurdistan omfattar
stora delar av Turkiet, Iran, Irak och Syrien.
Kurderna avviker klart såväl etniskt som till religion och
historia från turkar, perser och araber, det vill säga de
folkslag som i dag utgör majoritetsbefolkning i de länder
som Kurdistan är uppdelat mellan.
Kurdistans befolkning består till övervägande del av
kurder. Dessutom finns en rad etniska minoriteter vilka
antingen utgör delar av den inhemska befolkningen, såsom
armenier, assyrier, chaldians eller folk som förts dit under
olika politiska assimileringskampanjer: araber, perser och
turkar.
Kurdernas ursprung och kultur
Kurderna är ett indoeuropeiskt folk, ett av de äldsta i
Mellanöstern, som under andra årtusendet f. Kr. vandrade
in och slog sig ner i Zagros bergsområde.
Kurderna anses vara ättlingar till mederna, vilka
erövrade Nineve på 600-talet f. Kr. De nämns av den
grekiska historikern Xenofon i ''Anabasis'' -- skildringen av
de tiotusens återtåg. Xenofon skriver: ''Karduhoierna, vilka
bor i bergen är modiga och kommer ej att vika vare sig för
perserkonungen eller för armeniskt styre.''
Det kurdiska språket tillhör den västiranska delen av
den indoeuropeiska språkfamiljen och består av två
huvuddialekter, Kurmanji och Sorani. Språket är icke
besläktat med de arabiska eller turkiska språken.
I det av godtyckliga statsgränser splittrade Kurdistan har
musiken kommit att spela en central och enande roll. De
historiska krönikorna, de episka dikterna och den lyriska
poesin har tonsatts och därigenom lättare kunnat bevaras.
De moderna politiska visorna knyter an till de klassiska
författarna och de revolutionära poeterna från 1300--1700-
talen, vilkas verk lever vidare i den rika muntliga
traditionen.
Kurderna -- folk utan eget land
Kurderna anses vara en av världens största etniska
folkgrupper utan eget land. De fem stater som har en
kurdisk befolkning för ingen statistik över antalet kurder.
Man har försökt att assimilera dem och därför förtigit
antalet så långt det varit möjligt.
I dag är befolkningssiffran en känslig politisk fråga. Men
de uppskattningar som finns talar om att det skulle finnas
20--25 miljoner kurder, kanske till och med ännu fler.
Av de ca 700 000 kurder som lever i exil finns många i
Europa. Bara i Sverige bor ca 11 000.
Skillnaden mellan kurderna och andra etniska
minoriteter i Sverige är dels att de är en så stor grupp och
dels att de till skillnad från andra flyktinggrupper inte kan
få impulser till att utveckla sitt språk och sin kultur från ett
hemland. Det beror på att regimerna i deras hemländer
målmedvetet arbetar för att utplåna kurdernas kulturarv
och därigenom ett etniskt folk.
Kurdiskt kulturcentrum
Mot denna bakgrund har det i Sverige vuxit fram ett
starkt intresse för ett kurdiskt kulturcentrum. Från SIDA
har uttalats intresse. Det finns också uppgifter från SIDA
om möjligheten att erhålla medel för ändamålet inom
biståndsbudgetens ram.
Ett kulturcentrum kan bl.a. ge möjlighet för kurder i exil
att lära känna, bevara och utveckla sin kultur. Det kan
användas för att samla kulturellt material och arkivera
material av nationell karaktär. Det kurdiska folket saknar
ännu motsvarighet till riksarkiv. Centret kan även användas
för forsknings- och biblioteksverksamhet m.m.
Det skulle även vara av stort värde för en icke-kurdisk
allmänhet att få möjlighet att möta en av de äldsta
kulturerna i Mellanöstern. Den kurdiska kulturen angår
inte bara kurder -- den angår hela mänskligheten.
Hemställan
Med anledning av det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett kurdiskt
kulturcentrum i Sverige och att regeringen till riksdagen
återkommer med förslag hur kulturcentret kan realiseras.
Stockholm den 24 januari 1991
Berith Eriksson (v)
Ingbritt Irhammar (c)
Maria Leissner (fp)
Berit Löfstedt (s)
Ragnhild Pohanka (mp)