Den 26 april 1986 inträffade en explosion i den fjärde
reaktorn vid kärnkraftverket i Tjernobyl. Explosionen var
så kraftig att ståltaket, 1 000
ton tungt, slets av reaktorbyggnaden och en häftig
brand uppstod. Stora mängder radioaktiva ämnen spreds i
atmosfären, bland annat jod 131, cesium 134 och cesium
137. Många länder drabbades av nedfallet, också Sverige.
Fyra personer omkom omedelbart och under de
närmaste veckorna dog ytterligare 30 av akuta strålskador,
många av dem var brandmän. Officiellt uppges sammanlagt
31 människor som arbetade på kärnkraftverket eller med
saneringen ha avlidit. Inofficiella siffror uppger dock
antalet till 250. Cirka 200 000
människor har evakuerats. Om vad som sedan hänt,
om de mer långsiktiga skadorna på barn och vuxna, på djur
och på natur vet vi inte så mycket.
Från Tjernobyl kan vi lära oss mycket om
konsekvenserna av en kärnkraftsolycka. Idag när
kärnkraftsavvecklingen i Sverige på nytt ifrågasätts (det
räcker tydligen inte med ett Three Mile Island och ett
Tjernobyl, behövs det ett Barsebäck också?), vore det
rimligt att en noggrann analys av effekterna av Tjernobyl
blev en del av underlaget i diskussionen.
Just därför är det så beklagligt att något försök till
samlad analys inte finns.
SSI (statens strålskyddsinstitut) har rapporterat om en
beräkning som anger de totala sovjetiska kostnaderna för
perioden 1986--1996 till 40 miljarder rubel, vilket torde
motsvara 200 miljarder kronor. Andra beräkningar
redovisar helt andra belopp från 9 miljarder rubel till 30
miljarder rubel. Svårigheten att bedöma rubelns värde gör
uppskattningarna av olyckans kostnader osäkra. Nyligen
gjorda -- ännu ej officiella -- beräkningar visar på kostnader
som kanske slutar på ofattbara 800 miljarder svenska
kronor eller mer och detta endast för Sovjet!
Kostnaderna i Sverige för Tjernobyl-katastrofen har
beräknats till en halv miljard kronor t.o.m. utgången av
budgetåret 1987/88. Beräkningen avsåg kostnader via
försvars-, jordbruks- och industridepartementen.
Kostnaderna för Sverige, Norge och Finland uppges i en
tidningsartikel vara cirka 3 miljarder kronor.
För ett flertal länder finns inga uppgifter. I Polen t ex,
som fick stora områden radioaktivt smittade,
föreligger stora brister i undersökningarna av det faktiska
tillståndet, effekterna på människorna och miljön och
därmed de ekonomiska konsekvenserna.
Till dessa ekonomiska beräkningar av olika kvaliteter
ska övriga förluster läggas, som är de viktigaste -- förlorade
liv, förlorad livskvalitet och ångest för resten av livet hos
många, många människor. Hos dem som lever nära det
direkt drabbade området i Sovjetunionen, men också hos
dem som lever i områden drabbade av radioaktivt nedfall i
Sverige och i andra länder.
Några kända fakta är:Jordbruksareal av samma
storlek som den totala svenska jordbruksarealen är
obrukbar, för hur länge vet ingen.Antalet missbildade
nyfödda barn har ökat.Växter inom en 10 km radie från
Tjernobyl stråldödades, men man har också observerat
genetiska förändringar, som deformerade eklöv och
onormal barrtäthet.
Diskussionen om kärnkraftens konsekvenser kan inte
reduceras till en diskussion om sannolikheten av en
olycka, den måste också inbegripa konsekvenserna
av en olycka.
Förslag till åtgärder
För vänsterpartiet är det en stor brist att inte en seriös
analys av Tjernobylolyckans effekter är en del av
underlaget för vår energipolitiska diskussion. Analysen
behövs för att diskutera kärnkraftens roll i energisystemet,
men också som underlag för en korrekt bedömning av
kostnaderna för kärnkraftsproduktionen och för
fastläggande av försäkringspremier. Det är inte rimligt att
samhället ska stå som garant, försäkringskostnaderna måste
bäras av producenterna. Detta tar vänsterpartiet upp i en
annan motion.
Dessutom behövs en analys för att förbättra den svenska
beredskapen inför kärnkraftsolyckor här eller utomlands.
Vid Tjernobylolyckan, liksom så ofta annars, drabbades
barnen särskilt hårt. Många rapporter når oss om brist på
obesmittade livsmedel, om förstörda marker så att barnen
inte längre kan vistas utomhus och om sjukdomar till följd
av Tjernobylkatastrofen. Ideella organisationer samlar nu
in pengar för att hjälpa barnen i det drabbade området.
Under 1990 hölls i FN:s regi ett toppmöte om barnens
situation i världen. Det rådde stor enighet kring
nödvändigheten av att vi försöker förbättra barnens
situation. Därför vill vänsterpartiet särskilt betona vikten av
att vi från svensk sida ska göra vad vi kan för de drabbade
barnen runt Tjernobyl eftersom vi har medicinska och
tekniska resurser som saknas där.
Regeringen säger i november i ett svar på en
interpellation av Annika Åhnberg (v) att regeringen vill
göra allt vad den kan för att hjälpa de drabbade. Men man
vill avvakta vad ett antal internationella undersökningar
kommer fram till innan Sverige agerar vidare.
Det är i och för sig bra att mer fakta tas fram, men
situationen får betraktas som ett nödläge där många insatser
kan göras utan att man behöver avvakta fortsatta studier av
problemen. Som om man först ska studera en jordbävnings
orsak och verkan innan man hjälper dess offer.
Att läget är allvarligt visar bl.a. Ukrainas unika vädjan
hösten 1990 om hjälp, bl a
medicinsk utrustning. I Ukraina lever 1,8 miljoner
människor -- därav 380 000
barn -- i områden med förhöjda strålvärden,
vattenförsörjningen till över 35 miljoner människor är
hotad.
I Polens värst drabbade områden har inte de mest
elementära undersökningar gjorts, följaktligen har inte
heller tillräckliga åtgärder vidtagits för att minska
skaderiskerna, framför allt för barnen. De drabbade
städernas hälsomyndigheter saknar i många fall utrustning
för att kartlägga strålningsnivåerna.
Vänsterpartiet anser att Sveriges tillgångar på vissa
tekniska områden och höga standard gör oss väl lämpade
och skyldiga att bistå människorna -- speciellt barnen -- som
drabbats av Tjernobylolyckan. Sverige är också ett
kärnkraftsland och har bidragit till att kärnkraftsteknik
spridits och accepterats vilket inte minskar det moraliska
ansvaret.
Inom följande sektorer bör Sverige kunna öka sina
insatser i de drabbade områdena i Östeuropa och Sovjet.
1. Medicinska åtaganden, bl a
med utrustning, behandling och kunskap inom
strålningsmedicin.
2. Behandling av strålningsoffer i Sverige.
3. Forskning och ekonomiska bidrag för att minska de
ekologiska konsekvenserna av olyckan.
4. Förbättrade studier av strålningsbilden i drabbade
områden, bl a
i Polen.
Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt lägga fram en
redovisning om hur Sverige ska öka sina insatser för att
mildra Tjernobylolyckans effekter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag
om hur Sverige bör öka sina insatser för att minska
Tjernobylolyckans skadliga effekter i Östeuropa i enlighet
med vad som sägs i motionen.
Stockholm den 20 januari 1991
Annika Åhnberg (v)
Viola Claesson (v)
Rolf L Nilson (v)
Jan Jennehag (v)
Bengt Hurtig (v)
Jan Strömdahl (v)