med anledning av skr. 1990/91:101 ILOs konvention om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder
Genom sin anslutning till Nationernas förbund år 1920
inträdde Sverige som medlem av Internationella
arbetsorganisationen (ILO).
Den svenska delegationen till organisationens möten
består av två regeringsombud, ett arbetsgivar- och ett
arbetstagarombud samt ett antal experter.
Senast 18 månader från avslutandet av en
konferenssession skall varje medlemsstat förelägga sitt
lands lagstiftande församling konventioner som antagits
(artikel 19 i ILOs stadga).
Vid Internationella arbetskonferensens sjuttiosjätte
möte i Genève 7--28 juni
1989 antogs konvention nr 169 som nu föreläggs
riksdagen i form av en skrivelse. I anslutning till
konventionen antogs på bl. a. svenskt initiativ även en
resolution om åtgärder för att följa upp och främja
konventionens målsättning. I resolutionens första punkt
uppmanas medlemsstaterna att snarast möjligt överväga
ratificering och att uppfylla de förpliktelser som följer av
konventionen och att tillämpa dess bestämmelser på mest
effektiva sätt.
Arbetsmarknadsministern meddelar i regeringens
skrivelse till riksdagen att Sverige för närvarande inte bör
ratificera konvention nr 169, men finner det önskvärt att det
på längre sikt skall bli möjligt för Sverige att tillträda
konventionen.
Som skäl anger arbetsmarknadsministern bl. a. att
riksdagen avvisade propositionen om ändringar i
rennäringslagen. Vänsterpartiet vill här påpeka att de
förslag som förelades riksdagen i den propositionen på intet
sätt uppfyllde de krav på förändringar som behövs som en
följd av att konventionen tillträds.
Konventionen har behandlats sedan början av 1990 i en
av regeringen tillsatt kommitté och har remissbehandlats
med yttranden från ett 20-tal remissinstanser.
Från remissinstansernas yttranden kan nämnas att SAF
anser att konventionen är av betydelse för vissa länder i
andra världsdelar och rekommenderar inte en ratificering.
Statens naturvårdsverk anser att skydd av mark och
vatten alltid måste ges företräde även i förhållande till
rennäringen.
Lantbruksstyrelsen varnar för att motstridiga intressen
kan leda till konflikter mellan samer och andra
befolkningsgrupper.
Domänverket finner det otillfredsställande att ratificera
en konvention som framtvingar långtgående ändringar av t.
ex. plan- och bygglagen, naturvårdslagen,
naturresurslagen, rennäringslagen m. fl. lagar.
Skogsägarnas riksförbund är rädda för att rättsläget när det
gäller renskötselrätten skall förändras på ett ofördelaktigt
sätt för skogsägarna.
Bland de positiva remissvaren kan nämnasDO
(Diskrimineringsombudsmannen) som avgivit ett mycket
utförligt remissvar och anser konventionen som synnerligen
viktig för strävanden mot rättvisa för samerna.
Skolöverstyrelsen som ger många konstruktiva förslag inom
läromedels- och utbildningsområdet.Hovrätten i Övre
Norrland som poängterar den kollektiva rätten.
Lantbruksstyrelsen uttalar i sitt andra remissvar att en
ratificering av konventionen skulle leda till att de juridiska
frågorna får en större uppmärksamhet.
Lantbruksstyrelsen tar även upp den finska forskaren
Kaisa Korpijaakos doktorsavhandling som visar att samerna
faktiskt behandlats som ägare till den mark de nyttjade i
varje fall fram till 1740 och undrar över hur det kan komma
sig att svenska och finska staten nu anses som ägare av
marken.
Norge har ratificerat konventionen. Den finska
justitieministern uttalade för några veckor sedan att
hindren för att tillträda konventionen skall avlägsnas så
snabbt som möjligt och att hon själv skall delta i det arbetet
eftersom hon anser att det rör sig om ett mycket viktigt och
centralt människorättsdokument.
Vänsterpartiet anser också att konventionen är ett
viktigt människorättsdokument inte bara för samerna i de
nordiska länderna utan även för minoriteter och
urbefolkningar i övriga delar av världen. Vi anser därför att
det är mycket otillfredsställande att regeringen efter ett och
ett halvt år inte har kommit längre i arbetet för en
ratificering av konventionen. Och vad värre är så uttalar
inte arbetsmarknadsministern som den finska
justitieministern gör att hindren så snabbt som möjligt skall
undanröjas så att ILOs konvention 169 kan tillträdas.
Vi kräver därför att en samlad proposition om
samepolitiken och ratificering av ILOs konvention 169 bör
föreläggas riksdagen före utgången av 1991.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en samlad proposition i samepolitik och en ratificering av
ILOs konvention 169 bör föreläggas riksdagen före
utgången av 1991.
Stockholm den 15 april 1991
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Karl-Erik Persson (v)
Annika Åhnberg (v)