I regeringens budgetproposition 1990/91:100, bilaga 8,
föreslås bl.a. ändrade principer beträffande transportstödet
för Norrland.
Regeringens förslag till förändring av transportstödet
innebär bl.a. att godstransportstödet för transporter under
400 km slopas i hela landet och att stödet i Västerbottens
och Norrbottens kustland sänks från 35% till 20%.
Dessa förändringar kommer, om riksdagen beslutar i
enlighet med regeringens förslag, att få mycket negativa
konsekvenser för näringslivet i övre Norrland. Beräkningar
som gjorts visar att företag belägna i Älvsbyns, Bodens,
Piteå och Luleå kommuner förlorar ca 15 miljoner kronor
per år i uteblivet godstransportstöd. Därmed försämras
drastiskt konkurrenskraften för väsentliga delar av
Norrbottens näringsliv.
En konsekvens av regeringens förslag blir att
utvecklingen av befintliga företag i övre Norrland hämmas.
Det innebär dessutom att nyetableringen av företag kraftigt
försvåras. Företag som planerat för utveckling av sin
produktion eller etablering i Norr- och Västerbotten
kommer nu att överväga andra lokaliseringsalternativ.
Långsiktigt innebär detta att ambitionerna att åstadkomma
regional utveckling och bättre balans mellan olika regioner i
landet försvåras, vilket strider mot de regionalpolitiska mål
riksdagen fastställt.
Motiv för transportstöd
När transportstödet inrättades fanns det många motiv
för detta. Dessa motiv äger alltjämt giltighet.
Det regionalpolitiska godstransportstödet innebär en
koppling mellan regional- och trafikpolitik, vilket är viktigt
för att åstadkomma en positiv regional utveckling. Syftet
med stödet är att ge kompensation för merkostnader vid
transporterna orsakade av långa transportavstånd och en
dåligt utvecklad infrastruktur.
Stödet har upplevts positivt för näringslivet. Det har
präglats av förutsägbarhet och kontinuitet genom
tilllämpningsföreskrifter. Dessutom har stödnivån
anpassats till den faktiska transportkostnadsutvecklingen.
Regeringen motiverar nu sitt förslag om förändring och
delvis avveckling av transportstödet med att det råder
tveksamhet om stödet kan accepteras vid ett närmande till
EG. Jag delar inte regeringens uppfattning.
Riksdagen beslutade visserligen i december 1990 med
stor majoritet att regeringen skulle få fullmakt att under
vissa förutsättningar lämna in en ansökan om svenskt
medlemskap i EG. Detta får inte förhindra att på olika sätt
underlätta en utveckling av näringslivet i utsatta regioner.
Det verkliga motivet bakom regeringens förslag att
försämra transportstödet torde inte vara hänsynen till EG
utan behovet av besparingar i statsbudgeten. Regeringens
förslag bör därför avvisas.
Behov av transportstöd
För näringslivet i Norrbotten och stödområdet kvarstår
behovet av transportstöd. Eftersom transportstödet ger
kostnadsneutralitet och förbättrar företagens möjligheter
att nå marknader i södra och mellersta Sverige bör det
utvecklas i stället för avvecklas. Ett närmande till EG-
marknaden, som innebär ökad konkurrens, motiverar att
aktiva åtgärder sätts in som hjälper perifert belägna
regioner.
Fortfarande finns det stora brister i infrastrukturen inom
stödområdet. Till följd av för låga anslagsnivåer de senaste
åren har det skett en kraftig försämring av väg- och
järnvägsnätet, vilket försvårat och fördyrat näringslivets
transporter. Därför är det nödvändigt att behålla och
utveckla transportstödet.
Kustsjöfart
Miljöfrågorna blir alltmer viktiga. Vid utformningen av
trafikpolitiken måste därför miljöhänsyn tas.
Sjötransporter är miljövänligare än transporter på
landsväg. Därför bör en större del av transportarbetet
överföras till kustsjöfarten. Det innebär samtidigt att
transportstöd bör utgå för sjötransporter.
Regler och medelsbehov
Med hänvisning till vad som här anförts om
transportstödets betydelse för näringslivet i Norrland måste
stödet bibehållas i minst nuvarande omfattning för att
regionalpolitiska mål skall uppnås. Därför bör riksdagen
avvisa regeringens förslag till förändring och försämring av
transportstödet. Dessutom bör egenföretagare komma i
åtnjutande av persontransportstödet. Vidare bör
transportstöd utgå för kustsjöfarten.
Mot denna bakgrund beräknar jag att anslaget G 2,
Transportstöd för Norrland bör tillföras ytterligare 60
miljoner kronor utöver regeringens förslag för budgetåret
1991/92.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om transportstöd för Norrland,
2. att riksdagen till G 2 Transportstöd för Norrland m.m.
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 60
000
000 kr. förhöjt anslag om 360
300
000 kr.
Stockholm den 25 januari 1991
Per-Ola Eriksson (c)