Den 4 juni 1985 beslutade riksdagen att efter en fyraårig
övergångstid ge länshuvudmännen rätt att utan krav på
linjetrafiktillstånd bedriva den trafik som de skall ansvara
för.
Eftersom detta beslut gav länshuvudmännen möjlighet
att ta över all trafik yrkade folkpartiet liberalerna avslag på
propositionen.
Farhågorna från folkpartiet liberalerna bemötte
utskottet med följande skrivning: ''Det framstår vidare,
även enligt utskottets uppfattning, som osannolikt att
huvudmännen i sin upphandling skulle agera på ett sådant
sätt att det på sikt endast skulle återstå en säljare av
busstrafik i området. Som föredraganden framhåller har
huvudmännens kritik mot nuvarande koncessionssystem i
väsentlig utsträckning tagit sikte på avsaknaden av
konkurrens inom busslinjetrafiken.'' (TU 1984/85:30)
Syftet var, som framgår av ovanstående citat, att
konkurrens skulle skapas på trafikområdet -- inte
undanröjas.
Idag har vi facit. I många län har länshuvudmännen följt
riksdagens intentioner och agerat så att konkurrensen har
ökat. I andra län -- t.ex. mitt eget hemlän Södermanland --
har länshuvudmannen totalt nonchalerat riksdagens
uttryckliga mening. I Södermanland har länshuvudmannen
med kraftiga skattesubventioner omvandlats till bussbolag
och utför idag c:a 95 procent av trafiken.
Med stor effektivitet har man alltså undanröjt
konkurrenterna på busstrafikens område. Detta agerande
står totalt i strid med riksdagsbeslutet och måste enligt min
mening föranleda åtgärder från riksdagens sida.
Järnvägstrafiken
Lika viktigt som det är att konkurrensen upprätthålls
inom trafikslagen, lika viktigt är det att konkurrensen
upprätthålls mellan trafikslagen. Efter införandet av
''vägtrafikmodellen'' för järnvägstrafiken blir
''södermanlandsmodellen'' självfallet ännu orimligare.
Tåg -- Buss
Länshuvudmannen skall ju nu göra rättvisande
bedömningar huruvida trafiken i det enskilda fallet bör
bedrivas på järnväg eller väg. Självfallet blir varje
jämförelse orimlig när den utgår från förhållandet att
länshuvudmannen själv är bussbolag och redan skaffat sig
påkostade bussterminaler, bussar och anställda. Man har ju
därmed diskvalificerat sig själv då det gäller att göra
oberoende överväganden.
Att efter rimliga ekonomiska, miljömässiga och
trafikpolitiska bedömningar flytta över så stor del som
möjligt av trafikarbetet från väg till järnväg måste vara en
huvuduppgift inom trafikpolitiken. Att detta inte kan ske
om länshuvudmännen är bussbolag är närmast självklart.
Den enda framkomliga vägen förefaller att vara att
lagstifta om att länshuvudmännen inte alls, eller endast i
undantagsfall, får bedriva trafik i egen regi.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen om rätt att driva viss linjetrafik i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 25 januari 1991
Kjell Johansson (fp)