Efter andra världskriget har bilismen utvecklats till en
massföreteelse i vårt och andra industriländer. Samtidigt
gastkramas övriga länders storstadsghetton av bilar även
om de är sällsynta i övriga delar av dessa länder.
Bilindustrin har betecknats som den västliga
industrivärldens motor.
Efter oljekrisen 1973 antog många att bilismen skulle nå
en mättnad i vårt land. 1976 inträffade också för första
gången ett kraftigt brott i bilbeståndets ständiga ökning
under hela efterkrigstiden. Mättnaden i det svenska
bilbeståndet höll i sig i tre år. Sedan dess har bilbeståndet
fortsatt att öka i ungefär samma takt som tidigare men de
två senaste åren har bilbranschen upplevt en ny mättnad.
Bilismen har onekligen haft en stor inverkan på kultur
och samhälle men frågan kan nu ställas om inte även
bilismen behöver någon form av strukturrationalisering.
Bilen utför visserligen en mängd tjänster åt samhälle,
företag och individer men kostnaderna och olägenheterna
är samtidigt betydande. Bilismens skadeverkningar har
efter hand blivit alltmer uppenbara. Avgaserna står för en
smygande miljöförstöring och sjukdomar som allt fler
reagerar mot. Samhället försöker därför dämpa bilismen
med miljöavgifter, ökad bensinskatt och biltullar i städerna.
Ett bekymmer är dock hur effektivt dämpande dessa
åtgärder kommer att bli när hela samhället har byggts upp
kring bilismen. Flera samverkande åtgärder kommer att
krävas. Kanske närmar vi oss en situation när helt nya
transportinnovationer, exempelvis någon form av
spårbilssystem, kommer att vara mogna att prövas.
Reduktion av bilismen
För att kunna minska massbilismen, främst i våra
storstäder, krävs någon form av ordnat återtåg. Ett problem
är härvid att det privata bilägandet, ofta för ett litet behov,
är mycket dominerande. Lyckas samhället i sin föresats att
få människor att använda bilarna allt mindre så blir det
privata bilägandet förhållandevis allt dyrare; de höga fasta
kostnaderna för bilen slås ju då ut på ett färre antal mil.
Årets nya skatteregler verkar uppenbart i denna riktning.
Nya upplåtelseformer
Mot den här bakgrunden är det nog dags för utveckling
av nya upplåtelseformer såsom biluthyrning, hyrbilsysstem,
bilkooperativ och bilpooler. Det kan nämnas att vi har
omkring 3,5 miljoner personbilar i Sverige, och endast drygt
22.000 av dessa är hyrbilar.
I forskningen har utvecklats en rad olika förslag till hur
andra former än privat bilägande bättre och billigare kan ge
tillgång till bil när man verkligen behöver den och bara då.
Så kallade bilpooler har prövats bland annat i Lund,
Västerås och Umeå. Samordning mellan kollektivtrafikens
periodkort och vanlig biluthyrning har prövats i Göteborg
och Lund. Framförallt har en väl fungerande
bilandelsförening etablerats i bostadsområdet Vivalla i
Örebro, Vivalla Bil. I år planeras nya bilkooperativ i
Örebro.
Vivalla Bil
Vivalla Bil är en ekonomisk förening med visst
samarbete med OK bensinstation i centrum av Vivalla. Vid
stationen får föreningens bilar all service och parkering.
Föreningen har verkat sedan början av åttiotalet.
Upprinnelsen var ett forskningsprojekt 1983 med stöd av
transportforskningsberedningen. Projektets syfte var just
att etablera en bilandelsförening vilket lyckades, inte minst
med gott stöd från kommunen. Föreningen har ett trettiotal
medlemshushåll och äger 5--6 bilar. Medlemmarna kan låna
nya katalysatorrenade bilar för 170 kronor per dygn med fri
körsträcka. Föreningens styrelse gör själva en hel del av den
bilvård och det bokföringsarbete som krävs för att det hela
ska fungera.
Med den goda erfarenheten från Vivalla Bil och den
uppenbara ekonomiska och praktiska nytta som
medlemmarna har av föreningen är det märkligt att
exemplet inte sprider sig och liknande föreningar bildas runt
om i landet. En rimlig förklaring kan möjligen vara att
vanans makt är så stor att man inte har förmått att tänka
om. Andra förklaringar kan vara institutionella svårigheter
av olika slag. Nu planeras dock ett par nya bilkooperativ i
Örebro på initiativ av det allmännyttiga bostadsföretaget.
Start av flera bilkooperativ
För att lyckas behöver man troligen ett bra samarbete
med en bensinstation och gärna även med en bilverkstad.
Kommunen kan behöva ställa upp med viss mark för
parkering. Men det finns även andra problem, såsom vissa
skatte- och försäkringsfrågor, vilka skulle kunna undanröjas
med lite god vilja.
Transportforskningsberedningen skulle kunna
underlätta för intresserade grupper, som vill komma igång,
genom att ge ut en informationsbroschyr om hur man kan gå
till väga för att bilda ett bilkooperativ. Dessutom bör enkla
bokföringsprogram för bilkooperativ tas fram och hjälp
med detta erbjudas pionjärgrupper.
Utveckling av kommersiell biluthyrning m.m.
För biluthyrningsbranschen borde framförallt SJ men
även kommunerna kunna underlätta en utveckling av
övergång mellan hyrbil och tåg och annan kollektivtrafik.
Hyrbilscentraler behövs vid främst de stora
järnvägsstationerna. SJ och biluthyrningsbranschen borde
även kunna utveckla förmånliga kopplingar mellan SJ
rabattkort/årskort och hyrbilstariffer.
Genom skattereformen kommer användning av privatbil
i tjänsten att bli mindre förmånligt. Detta har lett till att
såväl privata som offentliga företag planerar inköp av
bilflottor för användning i tjänsten. Malmöhus läns
landsting planerar exempelvis inköp av 300 bilar. Detta kan
mycket väl utvecklas till ett minskat privatbilsinnehav och
motsvarande ökat intresse för bilkooperativ och
bilförhyrning.
Frågor om betalningsansvar vid trafik- och
parkeringsförseelser med hyrbilar bör utredas närmare. Vid
eventuella biltullar i våra städer bör hyrbilscentraler
planeras i anslutning till dessa.
Skatt- och försäkringsfrågor i biluthyrningen bör ses
över.
Dåvarande finansminister Gunnar Sträng föreslog 1965
att trafikförsäkringen med fördel skulle kunna knytas till
körkortet och därmed ge innehavaren anledning att
överväga år för år om och när han/hon själv önskar lämna
tillbaka körkortet.
Med en körkortsbunden trafikförsäkring skulle
försäkringskostnaden vid bilförhyrning minska samtidigt
som olycksbenägna tillfällighetsförare helt korrekt skulle
ingå i försäkringskollektivet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utveckling av olika former av
hyrbilssystem bör stödjas,
2. att riksdagen hos regeringen begär att
transportforskningsberedningen får i uppdrag att informera
om möjligheterna att bilda ekonomiska
bilandelsföreningar,
3. att riksdagen hos regeringen begär att statens
järnvägar får i uppdrag att redovisa möjliga utvecklingar av
hyrbilscentraler vid järnvägsstationerna samt kopplingar
mellan rabattkort och rabatterad biluthyrningstariff,
4. att riksdagen hos regeringen begär att skatte- och
försäkringsfrågor i biluthyrningsbranschen utreds med syfte
att underlätta branschens utveckling,
5. att riksdagen hos regeringen begär att
trafiksäkerhetsverket får i uppdrag att utreda
betalningsansvaret vid trafik- och parkeringsförseelser med
hyrbil samt en alternativ bindning av biltrafikförsäkringen
till körkortet.
Stockholm den 24 januari 1991
Kjell Dahlström (mp)
Anita Stenberg (mp)
Gösta Lyngå (mp)
Per Gahrton (mp)
Kent Lundgren (mp)
Lars Norberg (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Marianne Samuelsson (mp)