För några år sedan verkade i stort samtliga politiska
partier överens om värdet av att bilen skulle bli var mans
egendom. Detta gäller knappast längre. Nu har man genom
diverse fiskala åtgärder gjort det allt mera svårt för
normalinkomsttagare att äga en bil. Bilisternas olika skatter
och avgifter motsvarar inte vad som går tillbaka till
bilägarna i form av väganslag m.m. Bilismen har onekligen
blivit en mjölkko för politikerna!
För att legitimera åtgärder och skatter mot bilägarna
brukar man åberopa miljöskäl. -- Bilen är ett hot mot vår
överlevnad och våra barn och barnbarn etc. etc. Med tanke
på antalet bilar i Sverige i förhållande till landets yta måste
dessa argument förvåna. Man får vid jämförelse med andra
länder intrycket av att angreppen mot bilismen är något av
en modenyck, utan förankring i verkligheten!
Antalet bilar per kvadratkilometer i Västtyskland är
117. Nederländerna har 126. Motsvarande siffra för Sverige
är knappt 8! Även om vi drar bort ytan för fjällvärlden,
nationalparker osv kommer vi inte ens i närheten av de
centraleuropeiska länderna. Hela Sverige är helt enkelt en
del av Europas verkliga bilglesbygd!
Med tanke på den svenska miljödebatten om bilismen är
det förvånansvärt, med lätt överdrift, att människor, djur
och natur överhuvud taget kan överleva i Centraleuropas
biltäta länder. Dessutom blir vi varje dag i olika media
upplysta om att just i dessa länder kommer Europas
kraftfält att ligga!
Trots allt fagert tal om folkflyg och hela folkets järnväg
har dessa transportslag, tillsammans med tunnelbanor och
spårvagnar, inte ens tio procent av alla resenärer i Sverige,
räknat i persontransportkilometer. Dieselbussarna svarar
för ungefär lika mycket, dvs. tio procent och resten -- 80
procent av allt resande i Sverige -- sker med personbil.
Dessa siffror borde inte förvåna. I ett land med stora
avstånd och lite folk blir bilen det enda vettiga och väl
fungerande småskaliga transportalternativet.
Fastän Sverige satsar mest i Europa på kollektiva
lösningar (per capita) blir kollektivtrafiken alltid ett
komplement. Det räcker med att titta på Sveriges karta för
att inse detta!
I detta perspektiv av Europas glesbygd och ett jättelikt
transportbehov är dagens pålagor på bilismen på sikt
förödande för möjligheten att inneha bil för många
människor. I Europas glesbygd har vi flera kronor högre
bensinpris än till exempel Tyskland. Sverige har mer än
tredubbelt högre bensinpris än USA. Är det en rimlig
politik att beskatta arbetsresor, nödvändiga serviceresor,
sociala kontakter osv så högt?
Nuvarande beskattning av bilismen är svårförsvarbar.
Det direkta skatteuttaget från den samlade bilismen uppgår
till drygt 42 miljarder kronor medan bara cirka 10 miljarder
går tillbaka till vägverket för byggande och underhåll av
våra vägar. Nu är samhällets kostnader för bilismen förvisso
mer än vägar, men det går inte att komma ifrån att
bilägandet i Sverige är ekonomiskt mycket tyngre än i
många (flertalet?) andra länder.
Den nuvarande bilistpolitiken i Sverige innebär att
glesbygden utarmas och de med normala eller små
inkomster diskrimineras! Så kan det inte fortsätta, eller är
avsikten att bilen framöver endast skall vara förbehållen ett
fåtal? Dessvärre har olika utredningar föreslagit eller håller
på med ytterligare pålagor direkt riktade mot bilägare.
Förmodligen kan inga snabba lättnader av värde väntas
för landets bilister. Dock borde inga ytterligare pålagor
läggas på bilismen och på sikt bör den största delen av
bilisternas skatter och avgifter gå tillbaka till bilisterna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppvärdering av bilen.
Stockholm den 18 januari 1991
Sten Andersson (m)
i Malmö