I budgetpropositionen föreslås att riksfärdjänsten
kommunaliseras och att anslaget görs om till ett
reservationsanslag. Man anslår inte heller mer pengar till
verksamheten, trots att alltfler åker med riksfärdtjänst och
trots att fördyringar, t.ex. momsen, nu införs.
Orsaken till att riksfärdtjänsten blivit dyrare än man
tänkt sig är beroende av två faktorer: Dels hade man
underskattat hur många det i verkligheten är som inte kan
resa på annat sätt, dels har inte kollektivtrafiken anpassats
tillräckligt, vilket har medfört att många handikappade
tvingas resa med dyrare alternativ.
Den föreslagna organisationen av riksfärdtjänsten
innebär i praktiken att antalet resor minskar i Sverige,
vilket får till följd stora problem för dem som är beroende
av färdtjänsten. Om anslaget tar slut i mars, skall då de som
behöver åka med riksfärdtjänst skjuta upp allt sitt resande
till kommande budgetår? Den begränsningen finns inte för
andra resenärer som åker kollektivt. En garanti bör därför
finnas för att tillse att riksfärdtjänsten kan genomföras fullt
ut under hela budgetåret.
Det är också principiellt felaktigt att lägga ut
riksfärdtjänsten på kommunerna. Riksfärdtjänsten har
tillkommit för att kompensera att trafiken på riksnivå inte
fungerar för handikappade. Samma villkor måste därför
gälla för alla i hela landet.
I propositionen förelår man också att dessa frågor skall
handläggas av socialstyreslen, nu när transportrådet
föreslås läggas ned. Det måste vara principiellt felaktigt att
socialstyrelsen, som är en social myndighet, skall ha ansvar
för en så utpräglad kommunikationsfråga. Det är viktigt att
riksfärdtjänstens ansvar alltid finns hos den huvudman som
har ansvaret för trafiken i stort, just för att behålla
incitamentet att handikappanpassa de allmänna
färdmedlen. Förslagsvis skulle en riksfärdtjänstsnämnd
direkt under kommunikationsdepartementet kunna
inrättas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riksfärdtjänsten som en statlig
angelägenhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om garanti för riksfärdtjänstens
genomförande fullt ut under hela budgetåret,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en riksfärdtjänstsnämnd
inrättas under kommunikationsdepartementet.
Stockholm den 22 januari 1991
Margareta Persson (s)
Britta Sundin (s)