Utgångspunkten för den trafikpolitik som nu gäller är
riksdagens trafikpolitiska beslut våren 1988.
I detta beslut lades grunden fast för trafikpolitiken på
1990-talet. Det övergripande målet för trafikpolitiken är att
medborgarna och näringslivet i landets olika delar skall
erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig
trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnader.
Det trafikpolitiska målet har indelats i delmål som gäller
tillgänglighet, effektivitet, säkerhet och regional balans
samt god miljö och hushållning med naturresurser.
Trafikpolitikens inriktning skall präglas av valfrihet för
konsumenterna, mindre detaljreglering, viss
decentralisering samt av att konkurrens mellan olika
trafikutövare och transportlösningar främjas. Samtidigt
skall möjligheterna till samverkan mellan olika trafikgrenar
och transportmedel tas till vara.
Bra kommunikationer är en förutsättning för en levande
landsbygd. Bra kommunikationer behövs för att kunna resa
till och från sitt arbete. Bra kommunikationer behövs för att
kunna delta i utbildningar och olika kultur- och
fritidssysselsättningar.
I dag finns inte dessa bra kommunikationer för många
människor.
Ett bättre utbud av transporter måste till. En
beställningstrafik som även länstrafiken (som numera
bedriver den regionala trafiken) skulle svara för vore ett sätt
att öka tillgängligheten av kollektiva transporter.
Jag anser att ett mera flexibelt trafiksystem måste
prövas. Jag anser att ett län (gärna Värmland) på försök bör
få bedriva beställningstrafik.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet med
kollektiv beställningstrafik.
Stockholm den 22 januari 1991
Lisbeth Staaf-Igelström (s)