Flyget har kommit att betyda alltmer i Sveriges
kommunikationssystem. Det erbjuder snabba transporter
och har stor betydelse för den regionala utvecklingen i hela
landet.
För dem som lever i omedelbar närhet av flygplatser har
flyget dock även negativa konsekvenser. Ju större
flygplatsen är desto mer konstant blir bullret från den.
Desto mer avgaser släpps ut i luften och över marken. Desto
mer landsvägstrafik alstrar den.
Befolkningen kring Arlanda oroas av miljöförsämringar
som följer av verksamheten på flygplatsen och i än högre
grad av de konsekvenser som en ökande flygtrafik skulle få.
Buller
Bullret är en av de svåraste störningarna från flyget. Det
påverkar många människor och är svårt att helt få bort.
Redan i dag är stora områden med många boende kring
Arlanda svårt bullerstörda. Skulle trafiken utvidgas
ytterligare genom att en tredje landningsbana byggs, som
den har planerats, skulle det innebära stora försämringar
för ännu många fler. Det är därför viktigt att miljöhänsynen
får spela en avgörande roll när det gäller beslutet om den
tredje landningsbanan på Arlanda.
De bullrigaste flygplanen får inte användas i Sverige i
dag. De tillhör kategori 1 enligt den internationella
indelningen. Katergori 2 innehåller många av de plan som
nu är vanliga i trafiken, t.ex. Fokker och DC 9.
De bullrar mindre, men är långt ifrån bra ur denna
synpunkt.
I kategori 3 finns främst de nyare, tystare flygplanen.
Vi anser att tiden är mogen för ett förbud för flygplan i
kategori 2. Ett sådant förbud bör träda i kraft vid en
tidpunkt som ger flygbolagen rimlig tid för omställningen
till tystare trafik.
Trafiken bör regleras så att de bullrigaste planen inte
tillåts starta och landa nattetid.
En differentiering av landningsavgifterna bör prövas i
syfte att minska bullret, men också andra miljöskadliga
effekter som t.ex. avgasutsläpp.
Luftfartsverket bör, som den myndighet som ansöker om
koncession för miljöstörande verksamhet, bekosta den
undersökning av t.ex. buller och vattenkvalitet som
behöver göras i flygplatsens närhet.
Den metod som i dag används för bullermätningar ger
ett medelvärde av bullret utslaget över tiden. Den bör
kompletteras med mätningar av det faktiska maximala
bullret vid varje enskilt tillfälle. Det är sådant max-buller
som stör t.ex. sömnen.
Undersökningar visar att även om flygbullret stör många
och upplevs som besvärande, är det ändå den
landsvägstrafik som en stor flygplats som Arlanda alstrar
som stör mest. Därför är det nödvändigt att snarast lösa
frågan om en järnvägsförbindelse till Arlanda. Flygplatsen
har varit i drift i 30 år och det kan inte anses acceptabelt att
en så viktig fråga ännu inte lösts på ett tillfredsställande sätt.
Utan en järnvägsanknytning är en ytterligare utbyggnad av
flygplatsen otänkbar.
Vägnätet och miljön i områdena runt Arlanda är redan
i dag hårt belastade och tål inte ytterligare påfrestningar. I
många fall är det inte dimensionerat för att tåla den trafik
Arlanda alstrar i dag. Många vägar och gator som är
planerade och byggda för en måttlig lokal trafik har blivit
''genomfartsleder'' till Arlanda. Det påverkar miljön och
trafiksäkerheten. Detta understryker behovet av ytterligare
medel för vägprojekt i Stockholms län.
Luften
Utsläpp från flyget bidrar till övergödning och försurning
av marken kring flygplatsen. De nya, tystare och
bränslesnålare flygplanen innebär dock inte enbart fördelar.
De släpper tvärtom ut mer kväveoxider än de äldre planen.
Redan nu är den sammanlagda belastningen av kväve i
naturen så hög att risk finns för floraförändringar och
läckage till grundvattnen och ytvatten enligt
naturvårdsverkets rapport. Det är därför angeläget att
teknikutvecklingen drivs på för att ytterligare förbättra
motorerna.
När nya flygplatser koncessionsprövas ur miljösynpunkt
måste hänsyn tas, inte bara till miljön i den omedelbara
närheten, utan också till de effekter trafiken får på Arlanda.
Vi vet att en ökad flygtrafik i landet som helhet innebär
ytterligare påfrestningar på Arlanda som fungerar som ett
nav.
Vid koncessionsprövningar bör man också utgår från
absoluta tak vad gäller utsläpp till naturen och inte relateras
till antalet resande eller flygrörelser. Prövningen måste
således alltid utgå från vad människor och natur tål.
Trafiken till och från Arlanda alstrar inta bara buller
utan bidrar också i hög grad till luftföroreningarna. Även ur
denna aspekt är en järnvägsanknytning nödvändig.
Mark och vatten
Utöver de hot mot marken och vattenkvaliteten som
utsläpp från flygplan och bilar utgör tillkommer en del
andra utsläpp som måste minimeras och helst upphöra.
Sedan länge har glykolanvändningen vid avisning av
flygplan varit ett stort mijöproblem. Glykol har runnit ner i
marken och vattendragen runt Arlanda. Det finns många
och tydliga tecken på miljöskador. Efter hand har
modernare anläggningar byggts för att i större utsträckning
kunna samla upp den glykol som rinner av flygplanen.
Mycket tyder dock på att systemet fortfarande släpper ut en
del glykol i naturen. Fortfarande avisas också en del
flygplan på platser där inget uppsamlingsssystem finns. Den
nuvarande hanteringen innebär dessutom stora
påfrestningar på personalens arbetsmiljö. Det gäller såväl
den personal som sköter avisningen som annan personal
som arbetar i närheten.
För framtiden behövs fasta avisningsplatser för allt flyg
vid Arlanda, där man tar hand om överskottsglykolen på ett
miljöriktigt och ekonomiskt sätt. Ingen glykol får komma ut
i naturen.
Dessutom bör berörd myndighet åläggas att omedelbart
upprätta en plan för saneringen av Arlanda och områdena
runt omkring och snarast påbörja genomförandet.
Vid sidan av glykolen är urea, som används för att isa av
banorna, ett hot för markerna kring Arlanda. Urea är ett
gödningsmedel som rätt använt inte är farligt. I de mängder
som det förekommer på Arlanda bidrar det emellertid till
övergödning och försurning eftersom det inte finns någon
växtlighet som kan ta upp det.
Så länge kemikalier måste användas för att klara
flygsäkerheten måste de samlas upp och hindras från att
komma ut i naturen. Ett system för uppsamling av urea
måste uppträda.
Det pågår viktigt forsknings- och utvecklingsarbete för
att få fram andra miljövänliga metoder att hålla banorna
fria från is. Det är viktigt att detta arbete påskyndas för att
så snart som möjligt leda till konkreta resultat.
Under åren har parkeringsplatserna ökat i antal och
täcker nu stor ytor i anslutning till Arlanda. Också detta
hotar marken och vattenkvaliteten. Olje- och
kemikalierester rinner ner i marken och kan nå
grundvattnet.
Arlanda gränsar till vattenförande rullstensåsar som är
viktiga för många människors vattenförsörjning. Arlanda
ligger dessutom nära Mälaren och Märstaån, som är en
direkt kontakt mellan flygplatsområdet och Mälaren.
Mälaren förser hundratusentals människor med
dricksvatten och en ökad förorening skulle bli förödande. I
vissa avseenden ligger värdena redan nu i farlig närhet av
vad naturen tål. T.ex. är halten av fosfor hög.
Det är med anledning av detta viktigt att understryka att
man vid bedömningen av en stor flygplats inverkan på
miljön bedömer också inverkan från verksamheter i direkt
anslutning till flygplatsen.
Kontroll av verksamheten
Det bör övervägas om det är lämpligt att Luftfartsverket
som ett affärsdrivande verk också skall vara myndighet med
uppgift att kontrollera verksamheten. Vi anser att det bör
övervägas att skilja affärsverksamheten och
myndighetsutövningen så att en ny ''Luftfartsinspektion''
tar över de av Luftfartsverkets nuvarande uppgifter som är
av myndighetskaraktär.
Det är av stor vikt för de människor som bor runt
Arlanda att flyget håller sig till tilldelade rutter för start och
landning. De bör läggas med utgångspunkt att, utöver
flygsäkerhet, förorsaka så lite buller som möjligt för de
omkringboende. Därför är det angeläget att kontrollen av
att rutterna följs är effektiv och att flygbolag och/eller
ansvariga piloter kan göras ansvariga om de bryts utan
godtagbara skäl. Möjligheterna att införa sanktioner bör
övervägas.
Naturresurslagen (NRL) talar enbart om anläggningar
som är lokaliserade till en fast plats. Det gör att den kan bli
svår att tillämpa på en kommunikationsanläggning som
Arlanda vars verksamhet har inverkan på ett större område.
Vi anser att en översyn av lagen i detta avseende bör göras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beslut om framtida förbud mot
flygplan i kategori 2,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omedelbart förbud mot flygplan
i kategori 2 nattetid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om differentiering av
landningsavgiften med hänsyn till flygplanens
miljöpåverkan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att luftfartsverket åläggs att
bekosta de undersökningar om flygets miljöpåverkan som
är nödvändiga i flygplatsens närhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att komplettera
bullermätningarna med mätningar av max-buller,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en järnvägsförbindelse till
Arlanda snarast kommer till stånd,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av väganslag till
Stockholms län,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reglerna för
koncessionsprövning av flygplatser i andra delar av landet
med avseende på Arlandas kapacitet ur miljösynpunkt,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att man vid
koncessionsprövningar skall utgå från absoluta tak för olika
slags miljöpåverkan,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fastställa gränsvärden för
utsläpp i luften,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fasta avisningsplatser vid
Arlanda,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en saneringsplan för Arlanda
med avseende på glykol och urea,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett system för uppsamling av urea
vid Arlanda,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av forskning om
miljövänliga metoder för avisning av flygplan och banor,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid koncessionsprövning för
stora flygplatser även ta hänsyn till kringverksamhet,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att överväga en delning av
luftfartsverket med avseende på att skilja på
affärsverksamhet och myndighetsutövning,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om effektiv kontroll av
flygverksamheten,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att överväga sanktioner för de
flygbolag och/eller ansvariga befäl som bryter mot anvisade
flygrutter,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av
naturresurslagen.1]
Stockholm den 24 januari 1991
Eva Johansson (s)
Ines Uusmann (s)
Ingrid Andersson (s)
Gustav Persson (s)
Christina Pettersson (s)