I november presenterades ett förslag till anläggandet av
en ny regional flygplats i Östergötland, i trakten av
Norsholm mellan Norrköping och Linköping. Förslaget
hade utarbetats av en av länsstyrelsen i Östergötlands län
tillsatt kommitté, bestående av tio män (inga kvinnor) med
landshövding Rolf Wirtén i spetsen. Kommittén består av
politiker och administratörer. Miljökunskap saknas helt.
Detsamma gäller den arbetsgrupp som lett detaljarbetet
under ledning av länsrådet Lars Rydberg. Kunskap om
miljöfrågorna har tillförts av anlitade experter. Deras
utredningar präglas av ett kortsiktigt perspektiv och
flygplatsplanerna sätts aldrig in i ett långsiktigt och
övergripande resurs- och miljöperspektiv.
Man utgår från alternativa prognoser som alla säger att
flygtrafiken skall fördubblas någon gång mellan år 2000 och
2010. Vidare söker man upphetsa invånarna med att
Östergötland måste delta i en kapplöpning.
Ska vi förstärka och vidareutveckla profilen av en
offensiv region, med unika förutsättningar för ett
framgångsrikt, högteknologiskt näringsliv med forskning
och utbildning av högsta kvalitet? Eller väljer vi en annan
väg, där vi som åskådare ser på när andra regioner gör de
satsningar som krävs?
Man riktigt känner hur adrenalinet rinner till inför den
kamp som förestår.
2. Kritik utifrån miljö- och solidaritetssynpunkter
Miljöpartiet de gröna granskar sådana planer utifrån
partiets fyra solidaritetskrav:Solidaritet med djur och
naturSolidaritet med kommande generationer
Solidaritet med andra folk -- främst u-ländernaSolidaritet
med vårt eget folk -- främst svaga grupper
Vi har vidare ställt upp fyra mål för energipolitiken:
1. Kärnkraften skall avskaffas snabbt -- helst på tre år 2.
Energianvändningen skall minska 2 % per år tills den
halverats 3.
Användningen av fossila bränslen minskas med 85 %
på 25 år 4.
Inga orörda älvar får byggas ut i Sverige
Redan ett ögonblicks eftertanke avslöjar att
flygplatsplanerna svårligen kan förenas med en ansvarsfull
resurs- och miljöpolitik.
Det är lätt att konstatera att inget av de fyra
solidaritetskraven diskuterats av flygplatskommittén,
planen strider mot samtliga.
1. Redan att planera för en ökande flygtrafik är
oansvarigt. Flyget är det transportslag som förorenar mest.
Man söker visserligen i rapporten bevisa att utsläppen från
flygplanen av koldioxid och kväveoxider är lika höga som
från biltrafiken. I de flesta utredningar brukar flygets
miljöfarliga utsläpp anges vara större än bilarnas -- räknat
per personkilometer.
Men jämförelsen är inte särskilt intressant.
Miljörörelsens samlade uppfattning är att det inte kan
finnas mer än en ansvarsfull politik inför framtiden: Både
bilismen och flyget måste minska i omfattning. Riskerna för
växthuseffekten kräver en drastisk minskning av
användningen av fossila bränslen. Deras användning ökar
växthuseffekten av tre skäl: utsläpp av koldioxid, utsläpp av
kolväten, utsläpp av kväveoxider. Det finns inga teoretiska
möjligheter att samtidigt öka bil- och flygtrafiken och
minska utsläppen, även om tekniken kan förbättras.
Den långsiktiga målsättningen måste av miljö- och
resursskäl vara att all trafik och transportverksamhet skall
minska.
En ökad flygtrafik strider mot solidariteten med miljön,
den skadar djur och växter.
En ökad flygtrafik strider mot solidariteten med
kommande generationer. Det är ju framför allt de som får
bära följderna: växthuseffekt, uttunnat ozonskikt,
försurade skogar och sjöar.
En ökad flygtrafik strider mot solidariteten med u-
länderna. De rika länderna behöver minska sin
oljeförbrukning så att de fattiga länderna kan något öka sin.
Sverige måste skära ned oljeförbrukningen av två skäl:
växthuseffekten är ett, u-ländernas behov är det andra. När
man hugger ned sina skogar för att skaffa bränsle till
matlagningen är det dags för Sverige att avstå fotogen, så
att man i stället kan använda fotogenkök.
En ökad flygtrafik strider mot solidariteten med svaga
grupper. Flygtrafiken är subventionerad i förhållande till
andra trafikslag. Om flygtrafiken betalade samma energi-
och utsläppsavgifter som andra användare av fotogen i
Sverige skulle bränslekostnaden mer än fördubblas och
biljettkostnaderna stiga drastiskt. De svaga grupperna får
vara med och betala utan att ha råd att flyga.
Visst kan man få fram bil- och flygbränsle ur biologiska
bränslen som odlats här i landet, men aldrig i de mängder
som svarar mot dagens trafik.
2. En ökad flygtrafik är totalt oförenlig med målen att
minska energianvändningen till hälften (2 % per år i 35 år)
vilket är Brundtlandkommissionens målsättning.
En ökad flygtrafik är totalt oförenlig med målet att
minska koldioxidutsläppen från fossila bränslen med 85 %,
vilket FN:s miljöexperter anser nödvändigt.
3. Man planerar att anlägga flygplatsen i trakten av
Norsholm, delvis på god åkerjord. För mänsklighetens
framtid är tillgången på åkerjord avgörande. Sedan 1981
har förlusterna av åkerjord varit större än nyodlingarna.
Samtidigt växer världsbefolkningen med c:a 96 miljoner per
år. Det betyder att åkermark per världsmedborgare snabbt
minskar. Slutligen minskar jordens produktivitet med
anledning av överbetning, försaltning etc. Att anlägga en ny
flygplats på god åkerjord är ett brott mot fattiga folk och
kommande generationer.
4. Flygplatskommittén räknar med att anläggningen skall
kosta 800 miljoner. Man tror inte att detta kan finansieras
utav det allmänna utan sätter sin lit till privata investerare.
Ur nationell synpunkt är detta tämligen likgiltigt.
Resurserna måste tas ur folkhushållet och man kan aldrig
använda samma pengar två gånger. En ansvarsfull energi-
och miljöpolitik kräver att miljöfientliga investeringar
stoppas och medlen i stället används för miljövänliga
investeringar. Sådana investeringar är inte bara ansvarsfulla
inför människors verkliga och långsiktiga intressen. De är
dessutom gynnsamma för sysselsättning och handelsbalans.
De 800 miljonerna bör sålunda satsas på miljövänliga
projekt: utbyggd tågtrafik, kollektivtrafik, inhemsk
förnybar energi. Det är samhällets plikt att se till att de
miljöovänliga projekten blir olönsamma genom hårda
skatter på miljöförstöring och resursslöseri och genom
minskade skatter och bidrag till de miljövänliga projekten.
3. Slutsats
Länsstyrelsens flygplatskommittérade måste betecknas
som antingen totalt okunniga om vad en långsiktig
ansvarsfull energi- och miljöpolitik måste innebära eller
också totalt nonchalanta inför kommande generationer och
fattiga folk. Om deras projekt genomförs förtjänar de ingen
annan beteckning än miljömarodörer.
Utredningen har genomförts i samarbete mellan
länsstyrelsen och luftfartsverket. Båda dessa institutioner är
direkt underställda regeringen. Det måste ankomma på
regeringen att stoppa planering av en verksamhet som så
flagrant strider mot allt man vet om hur en resurs- och
miljövänlig framtid måste planeras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
länsstyrelsen i Östergötlands län och luftfartsverket
omedelbart bör upphöra med planeringen av en ny flygplats
i Östergötland.
Stockholm den 22 januari 1991
Lars Norberg (mp)
Kjell Dahlström (mp)