Gränsen är nådd, tålamodet är slut! Regeringen kan inte
få fortsätta med sin utomordentligt styvmoderliga
behandling av Gotland. Den har pågått sedan åratal
tillbaka, men som i och med årets budgetförslag, slår
tidigare rekord.
Utan annat skäl än ''besparing inom
kommunikationsdepartementets område'' väljer regeringen
att på en gång nu helt slopa stödet till flygtrafiken med 14,5
miljoner kr, att slopa stödet till godstrafiken med 6 miljoner
kr och sänka transportstödet i färjetrafiken med ca 10
miljoner kr jämfört med preliminärt bokslut för 1990. Detta
är 30 miljoner kr mindre i statligt stöd till kommunikationer
till en region som är helt beroende av goda förbindelser med
fosterlandet. Budgetpropositionens förslag ligger dessutom
16 miljoner lägre än Transportrådets anslagsframställning.
Regeringen är beredd att satsa 20 miljarder under 90-talet i
Sverige till vägar, järnvägar och kollektivtrafik och
därutöver ytterligare 5,5 miljarder till storstäderna.
Frågan måste ställas: Vad vill regeringen med Gotland?
Den orimliga hantering av de gotländska
kommunikationerna som regeringen och Transportrådet
har låtit ske kommer, om den får fortsätta, att så
småningom leda till en isolering av Gotland.
Med de beslut som en riksdagsmajoritet har fattat under
1990, där Gotland lyftes ur stödområde, där
jordbrukspolitiken får en förödande verkan om den tillåts
slå igenom, där ''århundradets skattereform'' riskerar att slå
ut turistnäringen och så till yttermera visso en 35-procentig
biljettprishöjning inklusive persontrafikmoms från den 1
januari 1991.
Ny utredning
Eftersom de många uppvaktningar, remissvar och
framställningar som gjorts från gotländsk sida angående
våra kommunikationer helt har nonchalerats från regering
och departement vill jag föreslå att kommunikationerna till
och från Gotland blir föremål för ett objektivt
utredningsarbete. Utgångspunkten för en sådan utredning
bör vara vägpriser över vattnet och arbetet bör utföras av
något oberoende utredningsinstitut. Frågan om
ägaransvaret för tonnaget i gotlandstrafiken bör ingå som
en väsentlig del i utredningsuppdraget.
Stödet till flyg- och godstrafik
För besparing inom kommunikationsdepartementets
område föreslås i budgetpropositionens bilaga 8 att anslaget
om 14,5 miljoner kr till ''Ersättning för särskilda rabatter
vid flygtrafik på Gotland'' slopas. Enligt propositionen kan
detta ske då det system med lågprisavgångar som
inrikesflyget utvecklat gjort att den särskilda rabatten
successivt minskat i betydelse.
För ytterligare besparing föreslås att stödet till vissa
lastbilsföretag slopas med 6 miljoner kr. Desutom framgår
att RRV under våren 1991 kommer att redovisa
förutsättningarna för och konsekvenserna av att tillägget
och högstprisregleringen slopas. Tidigare fattade beslut om
transportstöd har sin grund i Gotlands, i förhållande till
övriga landsdelar, utsatta läge. Härvidlag har inga
förändringar skett. Enligt de trafikpolitiska målen bör
transportsystemen byggas upp så att de bidrar till regional
balans och säkerställer en tillfredsställande
trafikförsörjning i alla delar av landet. God infrastruktur
och då särskilt goda kommunikationer har en avgörande
betydelse för en regions utveckling.
Stödet till flyget har sedan budgetåret 1981/82 givits en
utformning som syftar till att säkerställa en tillfredsställande
flygtrafikförsörjning och inte i första hand för att möjliggöra
vissa rabatter. För Gotlands län, där endast två alternativ
finns för interregionala förbindelser, färja och flyg, har
flyget en ovanligt stor betydelse. Detta avspeglas också i
den stora andelen ''privatresenärer''. Dagliga
flygförbindelser finns mellan Visby och Arlanda,
Norrköping resp. Kalmar. Under större delen av året
förekommer ingen färjetrafik på Oskarshamn på lördagar.
Då de 14,5 miljonerna fördelas i en fast och en rörlig del är
det för en fortsatt flygtrafik på Kalmar -- och därmed en
daglig förbindelse för persontransporter till södra Sverige --
av stor vikt att stödet bibehålls.
De nu redovisade stödmedlen är av avgörande betydelse
för att säkerställa dels flygtrafiken på i första hand Visby
Kalmarlinjen, dels möjliggöra för de landtransportföretag
som ej kan utnyttja gotlandstillägget i någon större
omfattning, att utföra transporter mellan Gotland och
fastlandet.
I propositionen påtalas länsstyrelsens möjlighet att med
medel från anslaget för regionala utvecklingsinsatser stödja
utvecklingsprojekt även inom transportområdet. Hela detta
anslag är budgetåret 1990/91 17 miljoner kr att jämföras
med de 20,5 miljoner kr i stödmedel för kommunikationer
som nu föreslås upphöra. Jag anser att dessa stödmedel bör
behållas i nuvarande omfattning.
Gotländskt trafikråd
Gotlandstrafiken och ändringar i denna har största
tänkbara regionalpolitiska dignitet och det är därför i allra
högsta grad ett intresse från Gotlands län och kommun att
dessa trafikfrågor handläggs i ett särskilt trafikråd eller
delegation direkt underställd regeringen. Framställning har
gjorts till regeringen men hittills inte givit något resultat. I
den nya situationen med Transportrådets upphörande anser
jag det nu vara läge för att inrätta ett sådant råd.
Infrastruktur
Länsstyrelsen på Gotland skriver i sin
anslagsframställning:
Väl fungerande kommunikationer är en hörnsten i den
regionala utvecklingen. För Gotland är de genom ö-läget en
livsnerv. Trots mycket starka propåer från länet och
kommunens sida under flera år har dock sjötransporterna
med fastlandet fortfarande en otillfredsställande lösning.
Detta gäller bl a antalet hamnar som trafikeras, turtäthet
och framförallt taxorna. De ökade resekostnader som
inträder fr o m årsskiftet 1990/91 p g a mervärdeskatt på
persontransporter kommer dessutom med säkerhet att
ytterligare försvåra resandet till och från Gotland. Det
fortsatta arbetet med att få till stånd tillfredsställande
kommunikationer måste baseras på förutsättningen att
tonnaget i gotlandstrafiken jämställes med annan
infrastruktur för vilken staten bär ansvaret.
En helt enig länsstyrelse har i augusti 1990 ställt sig
bakom denna skrivning som jag härmed velat sprida
kännedom om.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att låta utreda
kommunikationerna till och från Gotland,
2. att riksdagen till E
3 Transportstödet för Gotland anvisar ett i förhållande
till regeringens förslag med 6
000
000 kr. förhöjt anslag om 75
000
000 kr.,
3. att riksdagen till stöd till flygtrafiken till Gotland
anvisar 14
500
000 kr.,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett särskilt trafikråd eller
delegation direkt underställd regeringen.
Stockholm den 25 januari 1991
Gunhild Bolander (c)