Färjetrafiken till och från Gotland ombesörjs av
Rederiaktiebolaget Nordström & Thulin från och med
1988. Bolaget har ensam koncession på trafiken. Avtalet
som är upprättat mellan staten och N & T är hemligt.
De kostnader som staten iklätt sig i form av ett s.k.
transportstöd har kraftigt ökat sedan avtalet tecknades.
Kritik har riktats mot avtalet, dels beträffande
kostnadsutvecklingen, och dels beträffande att avtalet är
hemligt. Det finns ur olika aspekter fog för denna kritik.
Bl.a. är det stötande att ett avtal som reglerar ekonomisk
ersättning från staten till ett företag som har ensamrätt på
en viss trafik är hemligt. Anslår riksdagen pengar till visst
ändamål bör riksdagen också ha rätt att veta under vilka
villkor detta sker.
Det primära i detta sammanhang är att en god
trafikförsörjning säkerställs för Gotlandsresenärerna.
Genom att endast ett bolag har rätt att trafikera sträckan
inskränks valmöjligheterna för resenärerna. Alternativa
rutter eller rederier står inte till buds. Konkurrensen är
obefintlig.
På detta sätt låses strukturerna fast och
resandeströmmarna utvecklas inte efter en uppkommen
efterfrågan, utan synes utgå från att antalet resenärer och
val av färdväg en gång för alla är given.
Så behöver det inte vara. I takt med att avregleringar
genomförs och omfattar allt fler områden i samhället, och
när alternativa lösningar tillåts komma fram, då måste ett
omtänkande ske även på trafikområdet.
För Gotlandstrafikens del bör det avtal, som
uppenbarligen har påtagliga brister, sägas upp och
koncessionen för endast ett bolag släppas. Andra färjebolag
som är beredda att trafikera sträckan, och som kan vara
beredda att anlöpa andra hamnar måste ges möjlighet
härtill.
I sydöstra Sverige skulle exempelvis trafik kunna
upprättas mellan såväl Öland och Gotland som mellan
Västervik och Gotland. Särskilt sommartid skulle en sådan
trafik erbjuda alternativa resvägar och påtagligt höja
totalantalet passagerare. För Ölands räkning skulle detta
leda till flera turister som efter en vistelse på ön väljer att ta
färjan över till Gotland.
Även om koncessionen för det nuvarande bolaget släpps
innebär inte detta att statens övergripande ansvar för
trafikförsörjningen till Gotland upphör. Formerna för detta
får vidare övervägas.
Det är inte statens eller riksdagens uppgift att bestämma
på vilket sätt, från vilka hamnar eller med vilka bolag som
Gotlandstrafiken skall bedrivas. Statens uppgift är att
undanröja hinder, upphäva monopolet och öppna för fri
konkurrens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upphävande av koncessionen på
Gotlandstrafiken och om fri konkurrens i färjetrafiken till
och från Gotland.
Stockholm den 24 januari 1991
Bertil Danielsson (m)