Motion till riksdagen
1990/91:T625
av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp)

Säkrare skeppning av olja


Världens tankerflotta rymmer många överåriga fartyg
som utgör en latent risk för oljekatastrofer. Inom
närgränsande farvatten räcker det med att erinra om det
enorma oljeutsläppet, med en grekisk tanker inblandad
utanför Tjörn 1987, som kostade svenska staten 100 milj.kr.
och två års saneringsarbete. I maj 1990 rann 1 000 ton råolja
ut i södra Östersjön efter en kollision mellan två utländska
fartyg. Flera allvarliga tillbud inträffar årligen. Ett exempel:
supertankern ''Rapana'' drabbades 25 juni 1990 av en brand
ombord, ute i Skagerrak. Ombord fanns 72 000 ton råolja.
Fartyget kom närmast från raffinaderiet i Brofjorden.
Bedömare ansåg att explosionen lika gärna kunde ha
inträffat i Brofjorden, med oanade konsekvenser som följd.
Den 17 år gamla båten är en exponent för en tankerflotta,
som aldrig varit äldre än nu.
På längre sikt kommer framtidens oljetankrar att vara
säkrare än dagens, vilket framgår av sjöfartsverkets
utredning ''Sjöfartens miljöeffekter''. En rad åtgärder skall
sättas in, som gör nya fartyg betydligt säkrare. Tyvärr löser
denna löftesrika inriktning inte dagens problem. Det finns
ungefär 400 fartyg i superklass byggda på 1970-talet. Många
av dessa är bra, därför att underhållet har skötts, medan
andra legat upplagda, eller tjänstgjort som skyttlar i tidigare
krig i Persiska viken. Vissa tekniska brister i tankerflottan
får allvarligare konsekvenser genom den stora bristen på
välutbildad och kompetent personal. Hur omfattande
tankertrafiken är bara inom svenska vatten, får man en bild
av genom anlöpen till Scanraff. Under senare år har 1 200
fartyg (årligen) legat vid raffinaderiets kaj i Brofjorden. Det
är högt tempo i oljehandeln och det är rimligt att anta att
noggranna kontroller av tonnaget inte alltid hinns med.
Enligt vår mening är detta en allvarlig brist. Man borde
sträva efter att minst varannan tanker som anlöper svensk
hamn kontrolleras. Befälhavaren eller säkerhetsansvarig
ombord på större oljetankers bör åläggas att informera om
lasten, innan fartyget anlöper svensk hamn.
Då det knappast är realistiskt att förse gamla tankers
med dubbel botten kan metoden med vakuum i tankarna
vara en bättre lösning. Det finns inga tekniska hinder för att
applicera sådana anläggningar på fartygen.
Ett sidoproblem inom sjöfarten, men allvarligt nog, är
uppgifter om onykterhet till sjöss. En promillegräns till
sjöss bör inte fruktas av ansvarig personal men kan vara ett
memento för andra.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att säkerheten i oljetrafiken måste förbättras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökad kontroll av
oljetankers som anlöper svensk hamn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att oljetankers med förutsedda brister i säkerhet bör
stoppas innan insegling sker till svenska hamnar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av nordiska och
internationella överenskommelser i syfte att öka säkerheten
till sjöss.

Stockholm den 23 januari 1991

Kenth Skårvik (fp)

Leif Olsson (fp)