Världens tankerflotta rymmer många överåriga fartyg som utgör en latent risk för oljekatastrofer. Inom närgränsande farvatten räcker det med att erinra om det enorma oljeutsläppet, med en grekisk tanker inblandad utanför Tjörn 1987, som kostade svenska staten 100 milj.kr. och två års saneringsarbete. I maj 1990 rann 1 000 ton råolja ut i södra Östersjön efter en kollision mellan två utländska fartyg. Flera allvarliga tillbud inträffar årligen. Ett exempel: supertankern ''Rapana'' drabbades 25 juni 1990 av en brand ombord, ute i Skagerrak. Ombord fanns 72 000 ton råolja. Fartyget kom närmast från raffinaderiet i Brofjorden. Bedömare ansåg att explosionen lika gärna kunde ha inträffat i Brofjorden, med oanade konsekvenser som följd. Den 17 år gamla båten är en exponent för en tankerflotta, som aldrig varit äldre än nu.
På längre sikt kommer framtidens oljetankrar att vara säkrare än dagens, vilket framgår av sjöfartsverkets utredning ''Sjöfartens miljöeffekter''. En rad åtgärder skall sättas in, som gör nya fartyg betydligt säkrare. Tyvärr löser denna löftesrika inriktning inte dagens problem. Det finns ungefär 400 fartyg i superklass byggda på 1970-talet. Många av dessa är bra, därför att underhållet har skötts, medan andra legat upplagda, eller tjänstgjort som skyttlar i tidigare krig i Persiska viken. Vissa tekniska brister i tankerflottan får allvarligare konsekvenser genom den stora bristen på välutbildad och kompetent personal. Hur omfattande tankertrafiken är bara inom svenska vatten, får man en bild av genom anlöpen till Scanraff. Under senare år har 1 200 fartyg (årligen) legat vid raffinaderiets kaj i Brofjorden. Det är högt tempo i oljehandeln och det är rimligt att anta att noggranna kontroller av tonnaget inte alltid hinns med.
Enligt vår mening är detta en allvarlig brist. Man borde sträva efter att minst varannan tanker som anlöper svensk hamn kontrolleras. Befälhavaren eller säkerhetsansvarig ombord på större oljetankers bör åläggas att informera om lasten, innan fartyget anlöper svensk hamn.
Då det knappast är realistiskt att förse gamla tankers med dubbel botten kan metoden med vakuum i tankarna vara en bättre lösning. Det finns inga tekniska hinder för att applicera sådana anläggningar på fartygen.
Ett sidoproblem inom sjöfarten, men allvarligt nog, är uppgifter om onykterhet till sjöss. En promillegräns till sjöss bör inte fruktas av ansvarig personal men kan vara ett memento för andra.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att säkerheten i oljetrafiken måste förbättras,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad kontroll av oljetankers som anlöper svensk hamn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att oljetankers med förutsedda brister i säkerhet bör stoppas innan insegling sker till svenska hamnar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nordiska och internationella överenskommelser i syfte att öka säkerheten till sjöss.
Stockholm den 23 januari 1991 Kenth Skårvik (fp) Leif Olsson (fp)