Båtlivet är en av Sveriges stora folkrörelser med över två miljoner utövare spridda över hela landet. Det har en bred social spridning och berör människor i alla socialgrupper. Genom den starka anknytningen till ett aktivt föreningsliv, det finns över 1 000 båtklubbar och -sällskap, har det i grunden en mycket viktig social funktion.
I dag finns det 1,3 miljoner fritidsbåtar om man medräknar kanoter och surfingbrädor. De flesta är små och öppna och lämpade för dagsturer, korta utflykter och fisketurer. Men ca 400 000 är av den storleken att de på något sätt kräver insatser från samhällets sida. Det kan gälla såväl hamnar som utprickning, farleder eller en fungerande sjösäkerhet.
Båtlivet är i hög grad en familjeaktivitet med ett högt rekreationsvärde. Ofta är aktiviteterna och verksamheterna förlagda till skärgårdsområden och glesbygder där turismen blir så mycket mer värd än i storstaden eller på den särskilt utbyggda turistorten.
I en rapport från Sveriges turistråd (Rapport 1987:3) gjord i samarbete mellan turistrådet, kommunförbundet, Svenska turistföreningen och båtorganisationerna pekas på många åtgärder i syftet att förbättra båtlivet i Sverige, bl.a. genom information, åtgärder i gästhamnar, utvecklad service, samverkan kring det lokala båtlivet, farleder och sjökort samt en förlängd säsong.
Sjöfartsverket som är ansvarigt för utprickning, fyrning, sjökort, sjöräddning m.m., något som i hög grad berör båtlivet och fritidsbåttrafiken, framhåller att båtlivet i ökad grad självt måste stå för sina kostnader.
Inom miljöområdet fordras det i dag också ökade insatser för att kunna bevara eller förbättra den miljö som båtlivet behöver. Rent vatten och rena stränder är en förutsättning för båtliv och båtturism.
För att klara utvecklingen av båtlivet krävs ekonomiska resurser. Riksdagen har 1987 beslutat om en registrering av alla fritidsbåtar över en viss längd eller motorstyrka. En registreringsavgift på 30 kr. beslutades.
Enligt vår uppfattning är det angeläget att båtlivet utvecklas i vårt land. Den registreringsavgift som beslutades 1987 har inte gett några utvecklingsmöjligheter för båtlivet eftersom avgiften enbart täcker administrativa kostnader. För att klara ett bättre båtliv, bättre sjökort och utprickning för fritidsbåtar, hamnar och bättre miljö i skärgården bör avgiften höjas. Avgiften bör användas för båtlivets utveckling i Sverige.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av registreringsavgiften för fritidsbåtar i syfte att utveckla båtlivet i Sverige.
Stockholm den 24 januari 1991 Lennart Nilsson (s) Nils T Svensson (s)