Sjöfarten på Göta älv och Vänern har pågått i många
hundra år. När den första slussleden öppnades år 1800
kunde fartyg med en lastförmåga på 140 ton passera
kanalen. Idag går Vänermaxfartyg med 4 000 ton last i
reguljärtrafik. Under 1989 fraktades totalt ca 3,6 miljoner
ton på Göta älv och Vänern. Skogs- och
petroleumindustrins produkter svarar för merparten av
transporterna. Vänersjöfarten är idag av mycket stor
betydelse. För båtturismen är kanalen ovärderlig. Varje år
under perioden maj--september passerar drygt 5 000
fritidsbåtar genom slussarna.
Runt Vänern finns en rad hamnar som har gjort och gör
stora investeringar i kajer, kranar och lagerutrymmen.
I den debatt som pågår beträffande lämpligaste
transportalternativ har diskussionen hittills mest rört
jämförelser mellan vägtrafik och järnväg. Vi vill peka på att
i området runt Göta älv och Vänern finns ett annat
alternativ -- sjöfrakt -- som hittills inte blivit ordentligt
belyst.
Ett utökat utnyttjande av sjötransporter, på
inlandsvatten, på kanaler, i kustnära vatten och på öppna
hav kommer att bli nödvändigt för att klara framtidens
godsmängder.
Allt talar för att vattenvägarna kommer att bli ännu
viktigare i framtiden -- både av ekonomiska och
miljömässiga skäl. Sjöfarten har låg energiförbrukning per
ton och därigenom relativt sett små miljöfarliga utsläpp.
Förhållandet mellan energiförbrukning per ton gods mellan
Vänerfartyg/tågfrakt/lastbil är ungefär 1/2/5 i tillförd energi.
Det vore enligt vår mening synnerligen olyckligt om
transporterna på Trollhätte kanal skulle minska eller t.o.m.
upphöra. En sådan utveckling skulle innebära en
oacceptabel belastning av tung trafik på väg 45 från
Karlstad över Säffle neråt Göteborg. Detta är ett
förhållande som regeringen allvarligt måste beakta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att säkra och utveckla Trollhätte
kanal.
nStockholm den 24 januari 1991
Isa Halvarsson (fp)
Elver Jonsson (fp)